Grr

Var och fick botox igår. Jag behöver göra karens igen, eller vad det heter. Jag får inte ta triptaner på en månad. Hej juli! Hade tagit det 51% av de 72 dagarna sen förra gången. Jag har inte snålat alls, eftersom det har varit 140-årskalas, USA-besök och italienresa. Jag har bara tagit vad jag behövt för att hämta mig från en grej och vila, om möjligt, inför nästa. Man kan ju inte vila med migrän. Och när jag tar så pass mycket triptaner börjar de generera en egen huvudvärk som blir migrän.

Kruxet är tvåfaldigt. Dels ska man ta medicin så fort man känner av ett anfall. Dels fungerar triptanerna bättre ju tidigare i anfallet man tar dem, och dels behöver man ta mindre medicin totalt sett under ett anfall om man stoppar det med en gång snarare än har det kvar i några dagar.

Men kruxet nummer två är alltså att jag inte får ta så mycket triptan, eftersom jag får migrän av dem. Och nu ska jag alltså avgiftas igen i en månad. Jag är inte jätteglad. Som nu den senaste perioden tog jag triptan när jag behövde det, för att jag antingen verkligen måste få vila eller måste göra något. För det kostar energi att ha migrän. En dag med migrän är helt förlorad när det gäller att vila. Migrändagen går åt till att stå ut med smärtan. Och ju sämre jag sover, desto mer migrän får jag. Och om jag mår dåligt sover jag för lite. Så detta hänger ihop och jag kommer liksom inte ut. Är som en katt inne i en torktumlare eller nåt.

Så det passar sådär bra att Mikael ska segla i juli. Jag vet att världen inte kretsar kring min axel, men jag vet också med mig att jag behöver en styrka större än min egen när jag har det jobbigt fysiskt. I vanliga fall kramar jag Mikael tills det känns bättre. Gud är bra, men han är inte lika påtaglig som Mikael. Får träna mig på att känna Gud så nära mig.

Sen har jag haft ont i höger skulderblad i några veckor, och jag trodde att det var en inflammation för att jag läste padda i sängen mer än vanligt, kanske i fel ställning, när vi kom hem till wifi. Han har smörjt med typ voltarensalva och jag har ätit antiinflammatoriska varje dag faktiskt, men igår var det riktigt illa. Visserligen hade jag varit i stan på botox, och sen i kyrkan på underbar konsert. Och suttit bara på en vanlig stol. Och jag vet att ilska inte är en kristen egenskap, men jag är heligt vred på vem/vilka det nu är som har förstört min stol som kyrkan köpte in för 10 000:- till mig för att jag ska kunna komma till kyrkan. Sitta på en vanlig stol gör jag inte igen. Mådde ok när jag vaknade imorse, och ok så länge jag låg i sängen, men sen har skulderbladet skruvat upp volymen och jag blev lite knäpp av smärta bara av att hålla gaffeln och äta.

Dessutom har jag fått fibroknä. Av att sitta på en stol i en timme. Det har hänt några gånger förr vid överansträngning att jag får så ont på en punkt i knät att jag inte kan böja benet för att sätta mig på toa, och inte kan stödja på benet. Riktiga skrik är inblandade, inga försiktiga Aj... Första gången det hände gick jag till vc och läkaren tryckte på olika ställen i knät, och jag skrek och fontängrät och kallsvettades. Folk i väntrummet precis utanför såg livrädda ut när jag kom ut. Men sen var jag hos min me-läkare och han sa att det är typiskt fibromyalgi. Så då behövde jag inte tro att det var nåt farligt, som blodpropp, och inte heller att jag skulle behöva gå på kryckor i flera veckor för att läka det, för det är ingen skada, bara nåt som överreagerar. Men det gör ändå göront när jag ska sätta mig på toa. Jag har knep för att ta mig upp ur soffan. Men nu måste jag hålla mig så stilla det bara går i flera dar tills detta är borta. Jag har ju så mycket fladdrande omkring att ta av...

Men låter det som att jag orkar med att ha migrän en månad utan att ta triptaner? Det är inte så att jag måste avstå från allt, men att inte ta triptan när jag har migrän utan treo eller naproxen, är som att hälla en hink vatten på nåt som brinner. Att ta en triptan är som att ta fram brandslangen. Migrän är ju inte bara smärta, så smärtstillande hjälper inte fullt ut. Triptaner fixar det där med blodådror i huvudet så att orsaken till smärtan försvinner, snarare än att smärtan bara lindras. Jag blir också ofta deppig när jag har migrän. Har läst nåt om dopamin och/eller serotonin och migrän, nåt jag glömt nu. Och nåt med depression och inflammation. Jag bockar av allt sånt. Och så är det. Och depressiva känslor hjälper ju inte smärtstillande på heller, mer än att man möjligtvis blir på bättre humör om det inte gör fullt lika ont.

Skit, skit, skit. Det är mycket nu. Men om en dag går, och sen en dag till, så är det kanske augusti till slut. Om jag kan bada då kanske allt är förlåtet. Kanske!

Och jag borde ha varit glad över konserten igår, och det är jag! Man kan inte berätta om en konsert, men jag hade tre favoritnummer som jag går tillbaka i tankarna till. Jättefint. Mycket duktiga sångare och musiker.

6 kommentarer:

Harriet Klarin sa...

Jag hade för ont i ryggen för att gå på konsert, grrrr. Den hade jag verkligen sett fram mot.
Min fråga återkommer ständigt: Hjälper verkligen Botox om du behöver ta triptaner hälften av tiden?
modren

Anja Olergård sa...

Ja, det hjälper. Det minskar inte frekvensen men intensiteten. Ibland kan jag ha migrän utan huvudvärk, bara andra symptom. Och när botoxen går ur, så blir anfallen mycket mer smärtsamma.

Anja Olergård sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Nilla sa...

Låter inget vidare det där med avgiftningen och migränen. Sådana där fibroknän har jag också, går inte riktigt att beskriva hur ont det egentligen gör. Kram <3

Anja Olergård sa...

Tack för omtanken, Nilla. Fibroknät är bra nu, för att jag låg i sängen hela dagen utom en kvart igår. På kvarten gick jag på toa och åt frukost och middag. Det var riktigt plågsamt i axlarna. Vaknade inte med migrän i a f. Hjälp vilken navelskådare man blir. Tänk att bara få glömma kroppen, och den gör vad den ska, istället f gör ont. Rituximab!!!

Monnah sa...

Trist.