Ännu mera fest

"Pratade" med en me-kompis om allt vilt vi kommer att kunns göra, som hoppa på stället helt utan anledning. Och hon sa att då blir vi friskare ju mer energi vi gör av med. Det är så fjärran från min hjärna, men jag kan tro på det, nästan i alla fall.

Jag tänker, förutom middagen på Ludvigsbergs herrgård med sleepover och frukost (tidigt! Hur galen kan man va?!), också ordna en lisebergsfest. Det är nog det jag längtar mest efter. Jag såg nån kille på tv hänga upp å ner, det var förresten Tom Cruise i det där vita rummet när en svettdroppe nästan ramlar på golvet och larmar, och jag kunde bara tänka hur ont det gjorde i huvudet. Men när vi åker på Liseberg så gör det intet att vi får stå upp i onödan i en kö, det gör inget att det är stoj och stim och lukter, eller att man åker uppåner. Det kommer att bli världens bästa fest. N vill åka vattenrutschbana, så då bestämde vi att ha fest på ett vattenland. Alla med me får önska var de vill ha sin fest och så kommer vi. Från att ha varit sjuka människor med bara me gemensamt, tänker jag till exempel på AÖ, som verkar väldigt olik mig, med miljöengagemang osv. Det ska bli jätteintressant att gå på hennes fest. Tänk om jag får lära mig fågelskåderi på Årsta holmar?

One day. Inte imorgon, men om jag tar en dag i taget är den plötsligt här, dagen då jag kan få min första rituximabinfusion. Fast mediantiden innan de fick symptomlimdring var 28 veckor. Tålamod... Men sen kan man alltså bli frisk för gott, särskilt om de kommer på hur mycket och hur ofta man behöver extrainfusioner.

Var ska du ha din aktivitetsfest?

Med ME kommer vi att få dyka med våtdräkt.

C skulle ha oss på ridläger. Häftigt.

CE skulle vara på skrivläger kanske, gärna i toscana. Eller en afrikaresa.

5 kommentarer:

AL sa...

Det går inte att læsa det här inlägget utan att upptäcka att man ler när man kommer till slutet av det. En dag händer det! En dag HÄNDER det! En dag kommer ni kunna, och en dag kommer ni njuta så oändligt mycket mer just för att ni inte kunde förut. Det här är inte att "försöka tänka positivt". Det här är att inte ge upp. Det här är hopp.

Liseberg, Ornitologi, Ludvigsberg, allt, allt allt blir ert. The world will be your oyster.

Cecilia summerar sa...

Tack för att du drömmer åt mig med! <3
Skrivarkurs är absolut en längtansakticitet, men festen skulle nog bli en hejdundrande konsert med massor av folk och massa kända och okända musiker. Och jättegod mat!

Harriet Klarin sa...

Varför är ME-människor så bra på att skriva? Denna gemensamhetsfaktor borde vetenskapligt undersökas.
Nåt lurt är det med det.
modren

Eva sa...

Aktivitetsfest... å det låter något det! Nu är jag ju visserligen inte tillnärmelsevis så dålig som vissa Anjor, men en fest att fira att man orkar det man önskar och tänker låter ju som en lisa för själen. Skulle det inträffa så vore det säkert något jag saknat som en cykeltur på Ven med nyrökt fisk, minigolf, bad och lite brännboll. Eller kanske en vandring i oländig terräng för att komma fram till något ställe där alla bjuds på helgrillad gris! Mmm, och lite brännboll igen! Tror jag saknar brännboll, skratt, grillning och lek! Tack för alla dina härliga tankar!

Sara sa...

Jag tror att jag ska hyra Kebnekaise fjällstation till min fest. Den ligger jättevackert på fjällsidan och har mysbrasa och stora panoramafönster för den som inte är begiven på bergsklättring. Fast vem skulle det vara?