Vilken dag

Igår kunde jag vara ur sängen mer än dagarna innan. Det kändes som att ha varit inlåst och nu fick jag komma ut. Eller i alla fall så långt som till köket. Jag lagade till och med mat! Fast jag råkade rycka till och en tesked paprika hamnade överallt. Men jag hade bara lite ont i skulderbladet och lite ont i huvudet. Ja, så pass lite att medicinerna hjälpte.

Men så har vi då idag. Legat i sängen med dubbla naproxen. Värmde rester. Treo comp. Fast kodein motverkar botox, och jag tog för bara två dar sen, tror jag det var. Och det är bara onsdag. Kan inte använda en hel veckas medicin på tre dagar. Men jag var tvungen. Huvudet sprängs. Och jag är jättesur. Orkar bara inte vara käck och glad när det gör så ont. Men jag är jätteglad för att jag är ensam hemma, faktiskt. Kan ligga i sängen hela tiden utan att känna att jag borde gå upp. Och det är tyst.

Men som alltid, imorgon är en annan dag.

3 kommentarer:

Harriet Klarin sa...

Det har sina fördelar att vara ensam och inte behöva vara glad och käck. Hellre lessen och kinkig :-)
Fy vad du har det jobbigt. Släng över lite migrän på mig, jag har inte haft det på länge.
Har du bröd och mat hemma så det räcker tills M kommer hem? Säg bara till så handlar vi och kommer med det. Du kan bara öppna dörrn så lite att vi kan räcka in kassen och vi behöver inte ens prata :-) Om du inte vill klaga lite förstås.
Kramar från modren

Monnah sa...

Kram, hör du.

Anja Olergård sa...

Tack, Monnah, tack, mamma. Jag har inte slut på nåt än, men i så fall hör jag av mig. Tack! Har t o m middag imorgon, bara att micra.