En lång och härlig dag

Nu är det faktiskt snart jul. Jag har lyssnat på julmusik! Det kanske jag skrev om. Jag är så old-school att jag lyssnar på CD:ar och den första julskivan som åkte fram är Josh Grobans. Jag har två ställen på den där jag brukar lipa, och i år sprutade tårarna. Det ena är bara ett ackord som är så kraftfullt i duetten med Faith Hill. Vad det andra stället är nu har jag glömt, jo, såklart när det blir sådär pampigt i Adeste fideles. Om jag orkar ska jag göra en vimpel... äsch, vad heter det? Flera vimplar efter varandra på ett snöre. Med julpapper och en bokstav på varje, och texten ska vara Venite adoremus och kanske Dominum också om det får plats, men det tror jag inte. Den ska hänga i köket över öppningen till vardagsrummet. Ja, jag drömmer som en tok om allt jag ska göra om jag orkar.

Jag var i alla fall väldigt glad och tacksam härom dagen när jag lyssnade på musik. Mikael lyssnar på musik med texten först, jag lyssnar på musiken först. Det är därför ett enda ackord kan få mig att lipa. Och julmusik är förbundet med så mycket mer än bara en vanlig digga-låt. Det är barndom, lukter, traditioner, förväntan, Jesusbarnet, allt som ligger en nära hjärtat samlat i ett. Kan faktiskt inte låta bli att tänka på Knuten i just detta sammanhang. Ett litet virrvarr, men perfekt balans som bildar nåt vackrare än delarna. Och apropå det så har jag lite pejl på Georg Jensen-ljusstakar på tradera. Priset på Royal design är fortfarande fantastiskt, men jag har inget emot en lite mer hands-on win-win-situation. Och jag skulle inte tacka nej till en Knut, men Georg Jensens har fyra ljus, så den kan bli en fin adventsljusstake. Kanske.



Dessutom grät jag nog för att jag saknar musik och sång. Jag orkar så väldigt sällan lyssna på musik och det är en sorts sorg i mitt liv. En stor och viktig del som jag inte orkar. Det kräver koncentration till och med att ha musik som bakgrundssorl, så det är i yttersta undantagsfall som jag väljer att ha musik på. För att inte tala om att jag inte kan sjunga längre. Rösten låter som en gammal rökig tant, och inte på nåt sexigt vis... Men så går det när man inte ens får sin veckovisa psalmsångsövning.

På samma vis insåg jag idag hos doktorn att det helt enkelt är vissa saker jag måste ge upp tanken på. Många saker har jag redan gett upp, men när jag måste gå och ta prover (tråkigt, tar energi) istället för att gå till naprapaten (ger energi för det tar bort smärta), så blir jag lite sur. När vården inkräktar på mitt liv, då blir jag irriterad. Provtagningspersonalen hade sagt till Mikael att jag kunde få bli provtagen hemma, men det verkade inte läkaren särskilt med på. Ja, det är ju synd när ens enda aktivitet i veckan ska bli att gå till vårdcentralen. Jag längtar så till Lions men jag har inte kommit dit än. Har längtat sen förra vintern. Kanske kan jag hitta några söta kaffekoppar och använda som krukor till hyacinter. Jag brukar ta bort jorden och låta rötterna stå i en vas, men det har jag gjort i en del år nu och längtar efter variation. Men jag vet att det inte är en mänsklig rättighet att roa sig, så jag får anpassa mig.

Jag har i alla fall roat mig idag! (Fast jag vet att jag bara orkar max en sak i veckan så passar jag alldeles föär ofta på att göra nåt mer "när jag ändå...".) Jag åkte kometen till vc, och det var underbart. Att känna luft och natur och något utanför lägenheten var uppfriskande på många sätt. Sen är jag inte så rädd längre för läkaren. Dummar hon sig så tänker jag påminna henne om att hon har hittat på saker i journalen. Hon protesterade inte ens mot mina sömnmediciner.

Sen satt jag på kometen och pratade med Mikael i telefon, och det kom till slut ut en kille från gymmet och frågade om allt var OK. Fy sjutton vad snällt! Och förresten hade en skolklass precis slutat när jag åkte hemifrån och två killar i typisk slyngelålder hälsade på mig! Tror ju inte att de kände mig, utan bara var artiga. Det var coolt.

Och sen beställde jag pizza. Jag har inte använt plånboken på månader, så det var lite av en erfarenhet att dra fram 65:-. Hade glömt det där med pengar. Jag handlar ju bara på nätet och där ser man aldrig pengarna. Mitt senaste köp var förresten ett Lancomeläppstift som jag är jättenöjd med. Före det två nagellack, ett Dior i gammalrosa och ett Isadora i lila.

Jag har väl berättat om världens bästa sätt att ta bort nagellack?

Man tager en bomullsboll, inte bomullsrundel, och börjar fiska upp ändan som om det var ett ihoprullat band. Sen river man av små små bitar, lite större än en nagel bara, 10-12 st. Sen tar man sitt medel och häller lite på tussen, trycker den mot nageln och gör på ena handen i taget. När man har fem duttar på fingrarna kan man trycka till med dutten och dra, och i 9 fall av 10 försvinner ALLT nagellack i ett drag. Ibland kan det fastna nån flisliknande bit på sidan. Nyckeln är nämligen att det är medlet som tar bort lacket, inte bomullen. Och om medlet får sitta på nageln i några sekunder så följer det med helt snällt. Sparar tid, ansträngning och bomullsbollar. Här ser ni en bild. Beskrivningen på sidan har jag inte läst.


Dessutom var jag idag på textilaffären i centrum medan min pizza stod i ugnen. Rena drömmen! Julkrusiduller en masse, men dem frestades jag inte av, eftersom jag ska ta fram jullådan imorgon om jag orkar, och kanske (antagligen!) har jag massa saker jag inte minns och som känns nya. Men jag köpte två stuvar och lite allmänt pyssel, får rapportera mer om det en annan dag.

Jag har så mycket idéer på Pinterest. Och idag är jag lite i gasen, som jag lätt blir när jag liksom tar i för att orka nåt ansträngande. Det där höga "jag var ute och levde!" har inte ersatts än av "här får du betala för att du tog ut mer energi från kontot än vad du hade innestående". Skillnaden idag är att jag inte har migrän. Det är andra gången sen jag fick botox och förhoppningsvis har det vänt nu. Jag kör duktigt med vetevärmaren och det tycks hjälpa nackmusklerna att slappna av.

P.S. Dagens söt var Vanna. När Mikael gick hemifrån idag vände hon sig mot verandadörren och satt där och tittade längtansfullt och mycket alert efter honom. Sen tog hon sig en sniff på hans byxben som hängde ner från fåtöljen, och sen tycktes hon acceptera sin övergivenhet. Idag var hon nybadad och pälsen såg så fluffig och fin ut. Som det lilla gosedjur hon är.

P.S. Glöm inte att be ett bidrag till valfri hjälporganisation med tanke på Filippinerna.

4 kommentarer:

Sara sa...

Den ljusstaken är det jag har bortsett från att min är så himla oputsad. Har därför inte haft den framme på rätt länge, men det får jag nog göra nåt åt! Shabby shit i all ära, men silver får ju gärna glänsa lite!

Anja Olergård sa...

Har du knuten, din krösus! Grattis :)

Sara sa...

Fick den i 40-årspresent av kompisar som skramlat! En av designfavoriterna alla kategorier! Kanske ska gå o leta reda på putsflaskan, för som du påpekar är den ju inte fyrarmad, så det bästa är ju att passa på att använda den innan advent. Sen åker staffansstaken fram.

Anja Olergård sa...

Goa vänner! Men man kan ju tycka att om man lägger några tusen på en stake (det finns ju annars på tradera från 1:- och uppåt) så borde den åtminstone vara självputsande. Så som moderna frysar är självavfrostande tänker jag.