Prispall

Jag har en prispall i hjärtat och den är knöfull med så goa vänner att jag aldrig kommer att kunna tacka dem -- er -- nog.

Ni är smarta, roliga och vansinnigt omtänksamma och det här inlägget kan absolut inte räcka som tack för alla kommentarer som har fått mig att le och skratta och gråta.

Särskilt imponerad är jag att ni håller kvar och fortsätter charmera mig när den här bloggen av nöden har blivit så negligerad och trist. Jag menar verkligen inte att bara skriva om hur värdelöst ME är, men ibland är det en skuta som styr sig själv, typ.

Ni är i alla fall helt bäst. Helt officiellt.

Jag presenterar stolt, i bokstavsordning:
Anna Linda
Monnah
Sara

De har eminenta bloggar alla tre, men jag minns inte om jag är auktoriserad att yppa adresserna här.

Hjärta, hjärta, hjärta!

Jag dånar lite, så fina är ni. Och jag är rik som har er.

3 kommentarer:

Sara sa...

Å du har världen bästa tajming! Jag låg just och var övertygad om att inte bara ME suger, utan även jag själv. ME kanske inte är smittsamt, men som vi nyss tangerade i nån diskussion: skit stänker och i den aspekten så känner jag mig högst ME-besudlad. Tack för att du lyfte mig lite här! Och tack för bokstavsordningen, den omtanken värmde!

AL/Scandinavian Christmas sa...

Konst ska beundras på avstånd och tydligen vänner också. 180 mil är tydligen ett lagom avstånd för att jag ska verka charmerande! Kram på dig Anja.

Monnah sa...

Du har fått mig att öppna ögonen för en sådan konstig och förvirrande och aptrist sjukdom. Du är inte den enda som hamnat i dess klor, men du har gjort mig medveten om den och jag har kunnat tipsa lite här och där till folk som inte hunnit lära sig det jag fått genom dig. Du är rolig och kul och härlig, och trots att vi gjorde slut en gång i tiden så är jag väldigt glad över att vi tog upp kontakten igen. Puss och kram!