Upp å ner

Mikael var i Handen härom dagen och köpte födelsedagspresent till barnbarnet (fyra idag!! Eller igår egentligen. Ojdå, nu skriver jag fast jag tagit sömnpiller...) och hade med sig en broschyr hem till mig från Akademibokhandeln. Så fantastisk läsning! En liten fundering om pseudonymer som var så bra att jag strök under två saker. I ett reklamblad! Och tio-i-topplistan var så lockande (förutom 50 Shades) att jag blev alldeles förryckt av längtan.

Längtan efter att läsa. Semester i vår familj är att alla tar med sig en bok och så läser vi vår egen och sen roterar vi, brukar bli lagom på sex personer på en vecka. Mrs Pollifax bland citronträden i norra Italien, vilka minnen. Nån gång var Ellen och jag i Maspalomas, eller vi var faktiskt där två gånger, och vi hade fått låna nåt dussin Alistair McClean så det var också en trevlig semester. På bröllopsresan läste jag bara två böcker, en Dan Brown och en Camilla Läckberg, så ni märker att det går utför. Ja, utför efter McClean är ju diskutabelt. Men trevligt i solen. Ännu trevligare i skuggan.

Jag har inte lyckats läsa ut en enda bok i år. Klarar inte att läsa. Jag som har haft läsning som största intresse sen jag var fyra och lärde mig själv att läsa, med stor hjälp av Fem myror, misstänker jag.

Tydligen blev jag inte bara lycklig av det där läsbladet, för när jag hade ställt mig upp och stoppat in tre bestick och fyra glas i diskmaskinen märkte Mikael att jag var andfådd och då började jag nästan störtlipa.

Vad är det här för liv? Vad är det här för skitsjukdom? Andfådd med hög puls på en minut?! Vad kan jag egentligen? Inte läsa, inte jobba, inte ens fylla på det sista i en diskmaskin som Mikael redan packat?

Värdelös känner jag mig inte, idag, men oerhört frustrerad och vilse. Vill så mycket. Inte ens det lilla jag vill kan jag. Veckans stora händelse berättade jag för M var att jag till och med filade hälarna lite i duschen! Så noga duschade jag. Mina duschar går ju annars ut på att undvika att få vatten på mig eftersom det är så jobbigt för armarna att torka mig.

Jag var inte alls hungrig idag men åt ändå upp en hel pizza. Nu har jag  allergi i ansiktet som matchar den nya finnen. Hur kan fejan reagera så på lite tomatsås? Målar jag naglarna också blir det trio i rött. Och så har jag ätit två smörgåsar också, och jag är så mätt!! Fattar inte hur, när jag åt en pizza för tio timmar sen and that's it.

Nu trillade pengen ner. Jag har inte haft migrän på tre dar, men nu var det visst dags igen -- deppig och avstannad matsmältning är tydliga tecken.

Vill svära.

Eller hellre bli frisk förresten.

Och bli rolig och underhållande igen. Jag. Är. Så. Trött. På. Tråkiga. Sjuka. Anja.

Jag vet att jag måste älska mig själv, men jag lockar mig liksom inte just nu.

3 kommentarer:

Sara sa...

Man skulle egentligen inte benämna semestrar efter vilken ort man befunnit sig på utan vilken bok man läste, det skulle bli mycket mer precist. Cypernsemestern -vilken av dem? Det blir ju lätt anonymt, men "Headless angel"-semestern får mig att tänka på calamares, små ödlor som springer och gröna drinkar.
Nä förresten, tar tillbaks! Min mesta lediga tid tillbringar jag ju på Nämdö med att läsa om böcker, det blir ju en evig röra att hålla rätt på vilken semester det handlar om när alla är röd stuga, hängmatta och Jane Austen!

Fasen vad trist att vara så dålig, det börjar bli dags att det vänder uppåt snart!

Skickar ett par extraskedar så länge!

Monnah sa...

Du. Ska. Bli. Frisk!

Anja Olergård sa...

Tack Sara för skedarna. Somnade 8,55 idag morse, så de behövdes verkligen.

Och tack, Monnahm för din alltid spirande optimism och omtanke. Ja, jag. ska. bli. frisk.