Bland julbordsannonserna i Metro idag stod nåt med Timmermansgatan och jag kommer ihåg att Mikael och jag förlovade oss på Timmermansgatan. Det var i oktober eller november för fem år sen, och på samma dag hade vi smugit omkring i korridorerna på Grand och plötsligt öppnat en bakdörr till köket. En sån dag, inte minst köksdörren, önskar jag er alla. Det och att hoppa in i en taxi och säga Follow that car!
Att jag kommer ihåg vilken gata vi förlovade oss på beror på att min kusin bodde på Timmermansgatan. Deras lägenhet var så stor, det glömmer jag aldrig. En gång när barnen var små bodde jag där medan jag var på konferens med jobbet. Jag åt köttbullar, pratade livet med kloka C och satt i en saccosäck. Flirtade med J som skrattade livet ur sig åt det tokiga skämtet att det var julafton imorgon. Insåg att humor bygger på förståelse, för det är först när man fattar att nåt är tokigt som det kan bli kul.
Hade ett jobb, tjänade pengar, hade arbetskamrater, var på konferens. Var smal och lång och snygg. J, typ fyra, fem år, gav mig mitt livs ärligaste komplimang när han andäktigt sa Vad hon är vacker, när jag skulle på dejt.
Dejtade Michael, som kallade mig carissima, och krossade hans hjärta men inte mitt.
Nu har jag fått en annan Mikael, på samma gata, och allt är rätt nu. Både det som var fel och det som var rätt då, är rätt nu.
Det enda är att jag inte kan föreställa mig hur det är att vara på jobb en hel dag och sen gå på dejt efteråt och gå omkring i Stockholm utan att tänka på att sätta sig ner.
Att vara smal och tjusig däremot, det kan jag fortfarande komma ihåg hur det är. Det varade ju längre än jobbförmågan.
Men med en egen Mikael går det bra ändå. Jag hoppas alla får uppleva en sån kärlek. And follow that car.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar