Dagens hjälte

Vem tror ni skadade sig på innebandyn igår, jo, min älskling. Vem haltar och har ont, ja, samma såklart.

Vem har varit på sjukhuset i flera timmar inför operation, jo, jag. Vem blir körd runt mellan avdelningarna i rullstol av en vaktande man, ja, densamma. Vem tar totalt slut efter bilresa, provtagning och en halvtimmes väntan i en stol med TV bredvid huvudet? Jag såklart. När läget är sånt att jag får mer ont i kroppen för varje sekund och nästan är beredd att lägga mig på golvet, vem stapplar iväg och hämtar en bår? Ja, ni fattar. Jag är så trött att jag inte ens orkar bry mig om att alla i väntrummet tittar nyfiket på mig. Mikael rullar ut mig i korridoren, HEJDÅ TV!!! Stappel, stappel. Jag har kofta och jacka på mig och fryser ändå. Han går och försöker få information om tidsplan, han får mer än så och jag rullas snart in till sköterskan, som känner till ME lite grann. Får träffa narkosläkaren omedelbart efter det. När vi diskuterade mitt migrän kom vi fram till att jag skulle få glukosdropp före op, eftersom man ska vara fastande och jag är känslig förmått blodsocker för huvudets skull (längtar efter att detoxa mig efter operationen, fast först ska jag frossa i bananer och päron).

Se rullar han ut mig igen, och jag känner igen alla i väntrummet. Lite orättvist att jag kom sist och går hem först, men de verkade kunna sitta upp, så jag får tåla att bli positivt särbehandlad utan att tycka det är pinsamt. Både sköterskan och narkosläkaren var jättebra och jag känner mig tacksam. De verkade uppriktigt intresserade av att göra detta till en uthärdlig upplevelse för mig.

Till slut står britsen där han tog den, och han haltar tillbaka till väntrummet för att hämta rullstolen. Ja, och genom korridorer och hissar, framkörning av bilen. Jobbig dag, stirrigt. Pizza från grabbarna i centrum. Den tog jag nästan intravenöst, och sen var det sängen direkt. Var hemifrån fem timmar. Hade bara sovit fyra före det, och för lite flera nätter dessförinnan. Jag är inte i mitt bästa skick, men jag hoppas hämta mig lite inför operationen nästa vecka. Både narkos och saline-dropp gör gott, så jag kanske skuttar hem!

Helt klart är ändå att dagens hjälte inte har skuttat. Men han har räddat den här dagen från katastrofisk till genomförbart jobbig. Och han har själv varit halt och lytt. Han är så totalt ueberseriöst min hjälte idag.

Och alla dagar.

2 kommentarer:

Sara sa...

Synd att det inte finns tandemrullstolar!

Monnah sa...

Kram! Hoppas att du får må bra från dessa besvär nu efter operationen!