När Mikael kom hem från seminariet imorse, gick han och la sig nån timme eller två innan han skulle upp och shoppa 20-årsstövlar med Johanna. Han berättade nyss hur jag hade reagerat när han kom och la sig: Han la armen om min mage/midja, och genast hade jag lagt min arm och hand på hans. Sen gick det en stund, jag lyfte plötsligt på huvudet, vände mig om, tittade på honom som för att säga: Aha, var det du?, och somnade om. Mikael skrattade åt att min första instinkt var att kramas, sen att ta reda på vem det var.
Själv tolkade jag det som att det tar en stund innan saker och ting har nått min hjärna och mitt medvetande. Men det visste väl alla om redan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar