Haiti

Igår kväll, efter aftonbönen där vi tackade för att vi har det så bra, började Mikael och jag måla upp ett horribelt men tänkbart scenario baserat på nyheten om mannen som sms:at att han levde under rasmassorna i Haiti och att de inte skulle ge upp om att gräva efter honom. Mikael sa: Han kanske ligger där med bruten arm, en benpipa utstickande. Bara det skulle freak me out. Men Mikael fortsatte att spåna: Han kanske har en sten som petar honom i ryggen, och den första timmen är den irriterande, efter 24 timmar skär smärtan om han inte ligger blick still. För den delen kanske han inte ens kan röra sig, inte klia sig, inte vicka på tårna. Han kanske är rädd att den betongdammfyllda luften ska ta slut. Han har inget att äta, inget att dricka.

Sen började jag få alldeles för många hemska bilder i huvudet: Andra människor som är begravda i närheten, jämrande sig -- eller än värre, när jämrandet tas slut. Tänk om han har en död kropp bredvid sig. Eller tänk om det är hans barn som ligger död och kall bredvid honom! Och stackars honom om han undrar om han dessutom har något val än att äta upp henne.

Och Mikael avslutade med: Och tänk om han hade bråkat med henne förut på dagen.

Slutsats: Be om ursäkt, FORT. Visa kärlek mot våra nära och kära. Var tacksamma att vi har det så bra i Sverige, utan tsunamis och jordbävningar.


Datorn låste sig och jag tappade fönstret med källan till bilden. Men det var TV4.

En annan slutsats är: Gör något!

Om man sms:ar "AKUT" till 72900 skänker man 50:- till Röda korset. En bra idé. Ett enkelt sätt att hjälpa till. Annars kan man sätta in valfritt belopp på Röda korsets pg 900 800-4, och märka talongen Haiti.

Det finns givetvis många andra sätt att ge, förutom Röda korset -- Läkare utan gränser, Unicef, via sin kyrka (t ex LDS humanities) osv. Däremot hoppas jag inte någon är så dum att han/hon ger pengar via nån som frågar efter det på nätet. Jag vill inte ens att mina pengar ska gå till omkostnader och administration, men jag antar att personalen inte kan arbeta gratis. Och ifall mina pengar verkligen kommer de fattiga, hemlösa, skadade människorna till del har min medmänsklighet inte råd att fundera på. Ibland måste man bara göra det klokaste och bästa man kan, och låta små råttor till människor som skor sig på välgörenhet vänta på sin självklara plats i helvetet utan min inblandning.