Min mor

Min hulda moder är inte särskilt ... eftertänksam av sig. Fort, kvickt och lätt ska det vara, spontant och hastigt verkar vara ledorden. Jag har ärvt både hennes snabbhet och pappas obeslutsamhet och vånda inför varje ny handling. Knäpp kombination, men så är det. Fast detta handlar inte om mig (hur det nu är möjligt för en så fåfäng och egenkär typ som jag) utan om mamma. Och det är sorgligt.

För 3-4 dar sen vräkåt hon kolor som pappa hade fått som julklapp på jobbet. Papprena hamnade i en hög på nattduksbordet. Hon städade upp papprena hastigt och lustigt, som hon är, och slängde dem.

Fast forward några dagar. Hon har fyra ringar hon växlar om som vigselringar, d v s två set. Hennes favorit av alla fyra ringarna är en diamantsolitaire som hon fick av pappa när jag föddes. För några år sen var de och fick den värderad till ca 6 000:-. Ringarna brukar ligga på nattduksbordet. Nu börjar ni gissa, va? Efter att ha letat mer och mer i lägenheten allteftersom dagarna gick och paniken växte som en elak progressiv skattekurva, har hon nu insett att hon antagligen har slängt ringen med kolapapprena. Typ som the baby and the bath water.