Igår var vi på spännande utflykt till urskogen. Vi var hemma hos Hjördis som bor i en liten stuga på Marie och Harry Hedemarks ägor. (Varför kommer jag alltid på efteråt att man ska ta kort!!)Hon har bokstavligen hästar till grannar (hörde när de sparkade när jag låg och såg på TV) och det var riktigt lantidylliskt med hundar inomhus, brasa i kaminen och furugolv från 1800-talet. Den ena hundens mankhöjd var jäms med min midja, om jag minns rätt. Och ändå var hon bara valp. Men supersnälla bägge två och skällde inte (det är skallet jag är rädd för, och om hon den stora hade hoppat hade hon lätt puttat ner mig på marken, men de var väluppfostrade). Vi fick smörgåstårta (mmm!) och sen hjälpte Mikael henne med datorn medan jag låg med yllefilt på divanen och såg på TV.
Vi kom hem sent vilket ledde till att jag inte orkade gå upp -- fick gå och lägga mig igen efter frukosten -- men vi gick till kyrkan klockan 14 istället. Att Mikael eller jag inte har någon uppgift på söndagarna som gör att vi kan gå när vi vill, och att det faktiskt finns möten kl 14 istället, är en stor välsignelse. Annars hade jag fått missa kyrkan helt idag. Hörde Ninni spela tvärflöjtsolo. Vackert. Hälsade på hennes telning också, men fick inte ur honom så värst mycket. Det var mest jag som pratade. [What else is new?]
Vilade mig mer, och sen åkte vi till Johanna som fyllde 20 idag. Hon är söt som en ... chokladpudding! Jag gillar Mikaels barn.
Sen hörde jag att mamma och pappa skypat med Johan lite snabbt, och att de hade fått se både Mia och Bella. Mia har växt om Bella på längden men Bella har mer hår (stämmer in på allas förutfattade meningar om en viking och en italienare). När Mia slog på Bella med en leksak sa Johan: Slå försiktigt. Haha. På tisdag fyller Bella 1 och Mia på onsdag. Vad jag önskar att de vore här!!!!!!!!!!!
Men jag har ju alltid min Mikael. Fast vårt babyfett är inte lika gulligt som deras...
P.S. Hjördis berättade om när jag var ca 6-7 år och bästis med Amy Oscarson. Jag var vid nåt tillfälle hemma hos Kärns och pratade med Amy i telefon om att hon hade fått ett syskon alldeles nyss. Hon berättade om förlossningen för mig (Hjördis blev imponerad över att jag överhuvudtaget kunde förstå "sån" engelska) men då opponerade jag mig och sa: "Min pappa arbetar på sjukhus och så kan det minsann inte ha gått till". Hjördis hade den goda smaken att inte spell out att min besser-wisser-mentalitet var lika imponerande som min engelska... Eftertankens kranka blekhet säger mig att jag kommit en liten bit bort därifrån i min utveckling, men det är fortfarande en frestelse att veta allt. Om ni inte hade märkt det, alltså. Hejhej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar