Brudbuketten

Lite liten, lite för plåttriga blommor. Antar att man "måste" ha vitt på så formella bröllop som kungabröllop. Och att det är mindre buketter nuförtiden än på till exempel åttitalet visar att Kate, eller Catherine som hon tydligen vill kallas numera, hänger med. Men jag tycker nog att blommorna kunde ha varit lite mer "stabila". Inte nödvändigtvis massiva liljor, men lite större än brudslöja, typ. Nån skrev att det var lite Grace Kelly över blommorna.


Kanske är detta dock inte fullt lika formellt som Victorias, eftersom hon i princup kan bli regent när som helst, eller så fort henens far vill gå i pension (vilket han ju har åldern inne för), men William kanske inte ens nånsin blir regent, eftersom han har fler i kö före sig än vad Victoria har (farmor är regent nu och sen är det pappan innan det är hans tur). Så trots att det var i stor katedral osv, kanske de vill sänka högtidlinghetsnivån ett snäpp och att blommorna är i linje med det. De ser ju lite ut som ängsblommor. Men de passar till spetsen, lite luftig och lätt sådär. Så okejdå.

En eftertanke: Det gick visst åt 100 000 blommor för att smycka kyrkan och palatset. Man kanske inte behöver låta pengarna synas i brudbuketten om man har råd med så mycket blommor. Om det nu spelar nån roll om det var dyra blommor i buketten eller inte.

Victorias vita bukett var snyggare, tycker jag.


Och de här från är också snyggare, om man nu ska ha en vit (formell) bukett, även om jag tar mig lite friheter mot slutet av listan...





Nu kommer det bröllopsinlägg

Jag har bestämt mig för att ha åsikter om det mesta på dagens bröllop, så för enkelhetens skull delar jag upp inläggen i tematisk ordning.

Först tycker jag att Aftonbladet är idioter. (Ingen nyhet.) De skriver: "Kate fick konkurrens av Victoria." OK. Victoria är söt, men hon är en fjärt i rymden jämfört med det engelska kungahuset. Hon är absolut ingen konkurrens. Sverige är inte så viktigt som Aftonbladet tror. Men så fort de svenska kungliga visar sig nånstans så susar det i publiken, påstår Aftonbladet. "Vickan är alltid allas favorit" osv. Jag tror faktiskt det är en inte så mild överdrift.

Man fick se några bilder inifrån Buckingham Palace idag och visserligen kommer jag inte så väl ihåg hur Kungliga slottet ser ut inuti, men jag tror att engelska kungahuset är cirka 10 gånger rikare än vårt svenska kungahus. Och har sex gånger så många undersåtar som Lilliputtsverige.

Okej, men nu följer mina åsikter. Stay tuned!

Mikael och Ella

Mikael har hittat en hund att låna och gå ut på promenad med. Idag var andra/tredje gången han var ute med den. Det är en fransk bulldog, som är skrynklig i ansiktet men slät i kroppen. Som en tummy-tucked medelålderskvinna. Hunden heter Ella. Det är ett fint namn.

Idag hade han tillverkat en pinne av en trasig sopkvast som han sågade av. Men det gick sådär. Hunden var 100% fokuserad på Mikael och pinnen i en hel timme. Såg ingenting annat, i naturen eller så, bara pinnen. Och hon ville hålla den i munnen hela tiden, men då fick hon inte riktigt luft eftersom hundar andas med öppen mun, så ibland fick hon släppa den till marken och andas. Ibland gömde Mikael pinnen bakom underarmen, men hunden visste var den var och glodde bara på Mikaels arm hela tiden. Glodde, suktade. Efter en timme hittade vovven lite hästbajs, som hon åt, och glömde tillfälligt pinnen. Då började Mikael gå därifrån, och Ella blev lite konfunderad -- nu går han, var é pinnen, men jag måste äta lite mer bajs. Det slutade med att hon åt bajs och sprang efter Mikael och pinnen var borta.

Alltså, när han kom hem och berättade allt det här låg jag i soffan och bara garvade. Sicken liten hjärna den där hunden måste ha.

P.S. En liknande händelse utspelade sig en gång på Erikslund i Borås, när barnen Ferrin hade varit på djurparken med sin dagmamma:
-Vad har du gjort idag Kajsa?
-Jag har inte ätit getornas bajs.

VAD SKA VI KÖPA????


1 U.S. dollar = 5.999916 Swedish kronor

Always read the labels

When I take a shower I often use the rest of my shampoo to lather myself. Well, I just read the label on the bottle, "For Extra Volume & Body."  No wonder it is so difficult to keep my weight under control! 
Starting today, I am going to use dish-washing liquid for showering - that label reads, "dissolves fat that is otherwise difficult to remove"!

Hard hat fail

Snart börjar det!!

Och Victoria var supersnygg. Ikväll är det middag/fest för gästerna, men inte för brudparet. Imorgon ska jag glo på klänningar!!
Ni kan lita på att jag klistrar in ett gäng klänningsfoton och ger min ödmjuka åsikt om dem. Kronprinsessans ikväll fick i alla fall ***** för färgen, fallet, detaljerna. Och att den var "påklädd". Mersmak!!

Cykelhjälmar

Man blir ju mindre fåfäng och mer bekväm mer åren, men cykelhjälm har jag inte kommit över än. Det ser faktiskt töntigt ut, även om det räddar liv. Men en sån här hjälm skulle jag kunna ha på mig:


Sedda på Craftzine.

Senaste boken

Idag blev jag äntligen färdig med "Allt som återstår", en Kay Scarpetta-deckare av Patricia Cornwell. I vanliga fall brukar jag gilla dem, men den här var rätt medioker.

Boken hade jag fått av min Karin Kryl* och är första deckaren efter en handfull andra böcker. Lite skönt att komma "hem" igen. Jag har fortfarande inte funderat färdigt på varför jag älskar deckare så. Law & Order är dessutom mitt favoritTV-program. Det är nåt med mord och ondska som tilltalar mig. Kanske för att kontrollerbara farligheter är lite sköna, ungefär som när ens mamma springer runt och jagar en i huset (på Gårdskullavägen kunde man springa runt, runt i hallen/köket/matrummet). Livsfarligt, men på skoj.

Boksidans recension av boken kan ni läsa här.

Den här boken tog rätt lång tid att läsa ut. Och nu återstår att bestämma vilken jag ska börja på härnäst. Fick låna nån Grishambok av mamma, men både mamma och pappa hade blivit besvikna på slutet på den, som liksom bara tog slut, inte nästades ut. Ska man verkligen orka läsa en sån bok?

Dagens garv

Bakgrunden till dagens garv är att jag har sömnproblem. Nu är dygnsrytmen minst sagt kaotisk och jag somnar sällan före 5 på morgonen. Så till det roliga.

Mamma berättade att pappa hade hållit morgonbön imorse, klockan 8,30, och bett att jag skulle sova gott.

Haha, uppånervända världen.

Jag måste klä på mig och äta nåt till frukost nu. Just det, uppåner.

Apropå spindlar

Jag förhastade mig när jag igår sa att jag inte sett en spindel sen jag flyttade hit. Karma: Såg en fet men snabbrörlig en vid brevlådan förut idag när jag skulle ta in reklamen.

Men utomhus är ändå rätt OK. Jag visste att han hade så mycket yta att röra sig på att jag skulle hinna innanför dörren innan han hade fattat vart jag var på väg, om han fick för sig att attackera.

Det festliga eller kanske intressanta, eller betänkansvärda, är ändå att jag inte har sett nån spindel på 2-3 år, och så fort jag skriver om spindlar så ser jag en.

Därför tänkte jag att jag skulle skriva om en miljon kronor som jag har på mitt konto. Imorgon kommer jag förhoppningsvis att se dem, om man applicerar samma logik som med spindelskriveriet. Suh-weet!

"Mamma, jag har tråkigt"

Det sägs att det är bra att ha lite tråkigt, att inte ha nåt att göra så man får träna fantasin.

Därför gör jag er tjänsten att skiva ett riktigt tråkigt inlägg (det är detta, om ni undrar), så att ni kan få träna er egen tankevärld riktigt rejält.

-----------

Visst, varsågod, det var så lite så.

Rädd?

Plötsligt tänkte jag bara på ordet rädd. Vad är jag rädd för? Varför är man rädd? Kan man låta bli? Är det klokt?

Jag köper talesättet: Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd.

Jag beundrar nån tanke som Oprah presenterade för några år sen om barn och typ pedofiler: Att man inte ska lära dem att akta sig för läskiga gubbar (för det är ofta nån som ser snäll ut och som ber om hjälp att hitta en bortsprungen valp) utan att ta vara på sina känslor. Det är därför jag brukar fråga barn jag bara känner sådär halvt om jag får lov att krama dem. "Pussa Tant Agda nu" får barnen att gå emot sin känsla: Agda är farlig. Nu är Agda inte farlig, men om ett barn inte känner Agda så luktar hon konstigt (så luktar gamla tanter på hemmet, men det kan inte en treåring veta) och mouchen med hårstrå i gör att hon ser ut som en häxa. Självklart ska man med sitt eget beteende visa att man gillar Agda och att hon inte är farlig utan rolig, men tills ungen har fattat det måste den inte upp i famnen och pussa. Så tar man vara på sina känslor. Det är att lära barn vara rädd för rätt personer, tror jag.

Barn ska heller inte överbeskyddas, anser jag. Men så har jag inte råkat döda nån unge heller. Rädda mammor får rädda barn. Rädda personer missar saker i livet. Jag vågade knappt flytta till Schweiz, eller ha Bosse på middag igår, men det är bra att gå över sina bekvämlighetsgränser ibland. Plus att se till att ribban inte ligger lägre än tjockmattan liksom.

Så lite rädd är nyttigt. Att tvinga sig förbi en liten rädsla är nog också bra. Men inte en stor. Det kan man vänta med, om man nu nödvändigtvis måste göra det. Baby steps.

Själv är mina tre största rädslor getingar, spindlar och människor. Jag är inte så socialt begåvad och oroar mig ibland för om jag ska lyckas prata med folk eller om jag kommer att börja stamma eller hålla föreläsning om frimärken (jag har aldrig gjort det, men man vet ju inte vad för tokigt som kommer ur en nervös mun). Därför är Mikael bra. Som ett litet talande förkläde man kan ha med sig.

Men getingar är jag verkligen, verkligen rädd för. Spindlar sådär, men mest för att jag inte ser så många så ofta. Har inte sett någon sen jag flyttade till Västerhaninge (finns det kanske inga spindlar i Stockholm???). Men getingar vimlar det ju av varje sommar, och det är inte som sån där terapi när man gradvis vänjer sig av med rädslan när man utsätts för objektet. Om jag aldrig såg en geting mer i mitt liv skulle jag såklart inte vara rädd för dem. Av samma orsak är jag inte särskilt rädd för hajar, ormar och skorpioner. Eller mördare, våldtäktsmän och pistoler.

Nä, getingar och människor räcker bra för att skrämma mig.

Ta det lugnt i backen, folks!

Dagens skratt

Mikael och jag tittade på Är du smartare än en femteklassare. Det är alltid lätt att vara back seat driver och kunna svaren hemma i TV-soffan.

Men han hade lite svårt med en geografifråga om Hallands fyra största åar. (Det hade såklart inte jag.) Den sista kallade han för Loskan. (Om sanningen ska fram kunde han de riktiga namnen på alla fyra, men det blir inte ett lika kul blogginlägg av det.)

Däremot kom jag lite på skam med en svenskafråga om hårda och mjuka vokaler. Jag har aldrig lyckats lära mig det! Jag vet när c uttalas s eller k (selestial resp kafé), men vilken grupp som är hårda eller mjuka vet jag inte. Antar att k-gruppen (a o u å) är hårda och (e i y ä ö) är mjuka. Men vissa saker går liksom bara aldrig, aldrig in i skallen. Som skillnaden mellan historic och historical. Jag har äntligen lärt mig vilket som är pen respektive pencil (pencil är blyertspenna, för ordet är längre och det är en blyertspenna också, i alla fall förr när man använde såna med trä runt och som man vässar. Det var Sanne som lärde mig det).

Apropå TV så missade vi Så ska det låta igår. Men för en gångs skull var det inte ens värt tiden att kolla på reprisen/svt play.

Nu ska jag måla naglarna. Jag blir pigg av fina naglar och jag behöver all energi jag kan få inför resten av påsken.

Min sorts krans

Älskar små garnbollar. Skulle gärna göra en sån här krans som Sweet Paul har gjort, fast i illgrönt, cerise och gult, och hänga nån lämplig stans. Alternativt hänga dem i påskriset! (Vi har inget, dock

Eller göra en vimpel av tyg eller papper och hänga i öppningen mellan vardagsrummet och köket. Lite som min pyssliga danska kompis Lene har gjort här.

Fast eftersom jag sov för lite i natt kunde jag inte följa med till "farmor" (tre timmar före avfärd hade jag ännu inte somnat för natten. Grrr!!) och har en dålig dag, så fantiserar jag såklart bara. Fast såna där bollar kanske man kan göra när man ligger i soffan? Synd att man inte kan städa när man ligger i soffan. Det skulle verkligen behövas.

Lättjan är uppfinningarnas moder

Hittade nån som hade samlat ihop 30 saker som profeten hade sagt på senaste generalkonferensen. Om nån som inte är medlem i kyrkan får höra att vi har en levande profet idag, är det lätt att följdfrågan blir: Vad säger han då?

Här är vad han sa:

President Monson’s Marching Orders

Posted by Huston on April 13, 2011
After every General Conference, my family tries to study the prophet’s talks to see what he wants us to work on, and we make a list of those priorities.  We usually summarize them in our own words, but this list is mostly copied and pasted directly from his text.  You might find more or less than these, but we saw 30 things he directly instructs Latter-day Saints to do:
    Saturday Morning–Introduction
  1. May we continue to be faithful in performing such ordinances, not only for ourselves but also for our deceased loved ones who are unable to do so for themselves.
  2. Thank you, as well, for your faithfulness in paying your tithes and offerings and for your generosity in contributing to the other funds of the Church.
  3. May I suggest that if you are able, you might consider making a contribution to the General Missionary Fund of the Church.

Priesthood Session
  1. May we be worthy recipients of the divine power of the priesthood we bear.[start of talk] –> Safeguard it, treasure it, live worthy of it. [end of talk]
  2. May it [priesthood] bless our lives and may we use it to bless the lives of others.
  3. Many movies and television shows portray behavior which is in direct opposition to the laws of God. Do not subject yourself to the innuendo and outright filth which are so often found there.
  4. I am sorry that any of us is subjected to profane language, and I plead with you not to use it. I implore you not to say or to do anything of which you cannot be proud.
  5. Stay completely away from pornography. Do not allow yourself to view it, ever.
  6. Avoid alcohol and tobacco or any other drugs, also addictions which you would be hard pressed to conquer.
  7. If you have not read the Book of Mormon, read it.
  8. If you do not already have a testimony of these things, do that which is necessary to obtain one.
  9. Once obtained, a testimony needs to be kept vital and alive through obedience to the commandments of God and through regular prayer and scripture study. Attend church. You young men, attend seminary or institute if such is available to you.
  10. Should there be anything amiss in your life, [repent].
  11. [young men, get married]
  12. Choose a companion carefully and prayerfully; and when you are married, be fiercely loyal one to another.
  13. She is not to be demeaned or insulted but should be respected and loved.
  14. If any of you are having difficulty in your marriage, I urge you to do all that you can to make whatever repairs are necessary.
  15. Do not let your marriage get to the point where it is in jeopardy.
  16. Discipline ourselves so that we stand above the ways of the world. It is essential that we be honorable and decent men. Our actions must be above reproach.

Sunday Morning–Temples
  1. If you have been to the temple for yourselves and if you live within relatively close proximity to a temple, your sacrifice could be setting aside the time in your busy lives to visit the temple regularly.
  2. If you have not yet been to the temple or if you have been but currently do not qualify for a recommend, there is no more important goal for you to work toward than being worthy to go to the temple….Secure a temple recommend and regard it as a precious possession, for such it is.
  3. Now, my young friends who are in your teenage years, always have the temple in your sights. Do nothing which will keep you from entering its doors and partaking of the sacred and eternal blessings there.
  4. May I share with you some sage advice from President Spencer W. Kimball. Said he: “It would be a fine thing if … parents would have in every bedroom in their house a picture of the temple so [their children] from the time [they are] infant[s] could look at the picture every day [until] it becomes a part of [their lives].
  5. I plead with you to teach your children of the temple’s importance.
  6. As you and I go to the holy houses of God, as we remember the covenants we make within, we will be more able to bear every trial and to overcome each temptation.
  7. May we make whatever sacrifices are necessary to attend the temple and to have the spirit of the temple in our hearts and in our homes.
  8. May we follow in the footsteps of our Lord and Savior, Jesus Christ, who made the ultimate sacrifice for us, that we might have eternal life and exaltation in our Heavenly Father’s kingdom.

Sunday Afternoon-Conclusion
  1. May we long remember the messages we have heard. As we receive the issues of the Ensign and Liahona magazines which will contain these messages in written form, may we read and study them.
  2. May we be good citizens of the nations in which we live and good neighbors in our communities, reaching out to those of other faiths as well as to those of our own.
  3. May we be examples of honesty and integrity wherever we go and in whatever we do.


Hittat här, via LDS Living.

Vad är du villig att dö för?

Mikael lyssnade på ett radioprogram nån gång i veckan där de diskuterade vad man var villig att dö för. Inget? Jo, barnen. Men ja, det var typ det. Men så sa personen som filosoferade om ämnet att folk verkar villiga att dö för att de kör för fort. Eller att dö för sin rätt att inte ha på sig säkerhetsbälte. De verkar villiga att dö för alkohol och droger, för att inte tala om sina cigaretter.

Det kanske inte egentligen är så mycket man är villig att dö för, men vi kanske säljer den rätten för en skål linssoppa och dör för nåt vi absolut inte vill dö för.

På samma sätt kan man fråga sig vad vi vill leva för. Just idag kan jag tänka mig att det inte är allra mest livskvalitet i att handla på ICA. Det vill inte jag leva för. Men jag vill leva för böcker, för familjen, för musik, för skrivandet. Jag vill också, lite, leva för nagellack. Man borde koncentrera sig på det som fyller dagarna med liv, så att inte livet, sett i backspegeln, blir en lång räcka stress, "livspussel" och köande, för lång TV-reklam och fullt av folk men bara främlingar.

Lev för det du vill, och dö inte för det du inte vill, det är min filosofiska tanke inför påsken.

Glad påsk!

Och ta det lugnt med godiset.

Dagens tankeställare om kläder

Läst här, där resten av artikeln finns:


I saw someone at the airport the other day who really caught my eye.


Her beautiful, long blond hair was braided back a la Bo Derek in the movie "10" (or for the younger set, Christina Aguilera during her "Xtina" phase). Her lips were pink and shiny from the gloss, and her earrings dangled playfully from her lobes.


You can tell she had been vacationing somewhere warm, because you could see her deep tan around her midriff thanks to the halter top and the tight sweatpants that rested just a little low on her waist. The icing on the cake? The word "Juicy" was written on her backside.


Yeah, that 8-year-old girl was something to see alright. ... I hope her parents are proud. Their daughter was the sexiest girl in the terminal, and she's not even in middle school yet.

Jag blir livrädd!!

Läste här om en man som skulle installera solceller på sin krypvind och hittade 10-15 getingbon, varpå det största mätte 53 cm.

Alltså, om det var mitt hus skulle jag vara tvungen att sälja det. En av fördelarna med vinter är getingbrist. Usch, det här är värre än en skräckfilm. Ska man kunna sova nu???

Titta vad jag hittade på eBay


Inte visste jag att Levis gör trosor...

Påsk är mer än godis och kycklingar

Gårdagens middag


Jag brukar oja mig över att det är så ofrivilligt att äta. Man måste äta, varje dag, resten av sitt liv. Dessutom måste man laga mat varje dag i resten av sitt liv. Urgh! Det känns lite för inlåst för mig. Men igår gick det rätt smärtfritt till i köket.

Och ja, det där i bakgrunden är hemmagjord milkshake på gräddglass med trädgårdsbär.

Idag blir det nog tonfisksallad. Men resten av mitt liv??? Nej, jag tar en dag i sänder, som de säger. Annars blir man galen.

Coolaste pysslet!

London Tube Map av spik och snöre. Äääälskar!!!


Crafztine har en How-to.

Fast jag kommer aldrig att glömma när jag var i London med Sussi och Veronica för mååååååååååååånga år sen, och tyckte att jag kunde tunnelbanenätet så bra att jag inte behövde dubbelkolla. Så plötsligt är vi på fel finger av gröna linjen (den har fyra tror jag), får hoppa av och åka tillbaka. Pinsamt. Där dog den högfärdigheten. Kanske tur :)

Synd om stackars sköterskan, eller?

Igår stod det om en 23-årig man som förgäves ringt 112 och bett om ambulans eftersom han inte kunde andas. Han svimmade under samtalet, SOS Alarm ringde upp honom igen, han svimmade igen, och sen när en läkare skulle ringa honom svarade han inte, så då lade man ner ärendet. Under tiden hade killen dött.

Förfärligt att nån dör för att man inte blir trodd på SOS Alarm.

Eller var det så? Tydligen är mindre än en miljon av de 3-4 miljonerna samtal till SOS per år akuta. Förstod inte om resten var skämtsamtal eller att man kom fram till att det inte var så farligt och därför inte kallade samtalet nödsamtal, utan att personen kunde gå till VCT dagen efter eller så.

Men hur som helst så verkar det supersvårt att vara sköterska och sålla bland samtalen. Särskilt om det är folk som ringer in och skämtar. Det är verkligen fruktansvärt och borde vara fängelsestraff på. En månad eller två räcker, men straffas allvarligt ska man om man leker med människors liv på skämt.

Så nu när hon har fått sparken, eller blivit varslad om uppsägning, blir jag lite öm å hennes vägnar. I efterhand är det lätt att vara klok. Men vad gör man om det låter som om nån skämtar? Tyckte det var väl hårt för henne.

Men till sist läste jag att hon inte har följt rutinerna. Vid fall som kräver ambulans ska man följa en manual men det hade kvinnan inte gjort. I så fall är det rätt att sparka henne. Då sätter hon sig över reglerna så folk hamnar i fara.

Men ni märker vad många olika åsikter man kan ha om henne, beroende på vad som har kommit fram.

Det var som arge snickaren igår. Tjejen därhade ljugit om flera saker, och fört lät det som om det var synd om henne, men sen var hon bara en lögnare.

Med andra ord, vi har oftast för lite kunskap för att ha rätt till en åsikt (och trots att jag skämtar om det, så är det en allvarlig sak). Och även om vi nån gång har rätt till vår åsikt, måste den inte alltid framföras. Ärlighet är en dygd men också en förklädd elakhet.

Ni vet, "Ser jag tjock ut i det här" osv.

Han är så snäll!

Jag har sålt majblommor nån gång utanför Kungsmässan när jag var liten. Det var inte kul, eller särskilt framgångsrikt.

Man skulle kunna tro att detta minne har gjort mig lite förstående. Icke. Har typ aldrig köpt majblommor.

Men Mikael har nyss köpt majblommor, två i metall och inte de gamla vanliga i plast, för totalt 100:-.

Han är så snäll!

Seriös brist

Jag tycker det råder en klar brist på tiaror. Jag har det mesta andra jag behöver. Men visst skulle livet vara lite bättre om man hade en tiara på sig?

(När jag skulle googla fram en fin bild märkte jag att tiaror finns i tre kategorier: Kungligheter, brudfoton och porrbilder. Varför finns det så ont om vanligt folk i tiara? Tur att jag hittade en i alla fall.)


P.S. Haha, om nån söker på "porrbilder" och hittar min blogg, så kommer de att bli så lurade!)

Dagens ironiträning, kära läsare

Mikael lyssnade nyss på en låt med Jill Johnson, och vi kom överens om att vissas röster passar väldigt bra för det de sjunger, som Jill Johnson till country och Helen Sjöholm till svensk visa.

Från det tänkte jag tillbaka på den gången jag "träffade" Jill på ICA. Hon parkerade sin bil på ungefär samma gång som vi och jag hade aldrig sett förut att det fanns särskilda familjeplatser som var bredare (det här var första gången jag var på ICA i Fristad). Hon ställde sig där och började böka ut unge och barnvagn. Jag glodde lite för jag tyckte det var sån käck idé. Och sen inne i affären när jag såg henne igen kände jag igen vem det var.

Fast nu trodde hon säkert att jag glodde på henne för att hon var en kändis, fast jag faktiskt glodde på henne för att parkeringsplatsen var bred. Alla som känner mig förstår att jag intresserar mig mer för bekväma parkeringsplatser än för kändisar. Men det vet ju inte hon. Usch, vad pinsamt.

Sallad till efterrätt

Det prasslar lite från vardagsrummet. Jag sitter vid köksfönstret och ser inte mer än Mikaels tår. Men jag känner igen ljudet. Dessutom var jag med på lilla ICA förut och såg att han stoppade ner en mangochokladkaka i korgen.

Så, jag frågar honom om han äter "sån där mango". Men han säger att han äter paprika, "paprikasallad".

Jag hör att han ljuger. Hör det på rösten och på prasslet. Jag låter det gå ett par sekunder.

Sen säger jag det självklara: "Du vet att du inte får ljuga för mig?"

Karlars logik: "Jag ljuger inte. Jag tror att det är sallad." Makes sense. Han bantar ju.

Jag spelar med: "Ja, det är ju i alla fall sån där frukt."

"Ja, fruktsallad."

----------

Ni förstår att jag aldrig har det tråkigt här hemma.

Höga frupoäng

Har lagat middag varje dag den här veckan.

Att det bara är tisdag hör inte till saken.

Godis, what's up with that

Min gamla högstadiekompis Heléne skrev följande ljuvliga kommentar på Facebook nyss:

Spyr snart, åh vad godis e gott :)))

Vad är det med godis som gör att fast man är spyfärdig, så väntar man en stund tills spykänslorna går över, och sen fortsätter man äta? Det må låta som en retorisk fråga, men jag undrar verkligen!

Tips till sjukförsäkringslösa amerikaner

Dagens goda råd

Make sure your cat is not sleeping in your bass drum before you start playing.

Källa: failblog

Dagens skratt

Kanin eller kyckling?


Ica, Kungsbacka


Två flickor ~8 står utanför Ica med två kaniner som de försöker sälja. En stressad man ~50 skyndar mot ingången.

Flicka 1: Hej, vill du köpa en kanin?
Mannen (förvirrat): Eh, va? Nej, jag tänkte ha kyckling ikväll.

--------------

Kan för övrigt berätta om när M och jag var på middag hos älskade familjen Åke. i Åsa. Artig och civiliserad middagskonversation från alla. Det kom fram att familjen hade kaniner i trädgården, ett par stycken i en bur, om jag inte minns fel.

Mikael sa då att hans mamma Vanja också har kaniner. Tyvärr minns jag inte exakt hur det utspelade sig sen. Men den stora hemligheten fick ju döljas för de små oskyldiga barnen: Mikaels mamma har kaniner, men inte precis ett par tre stycken, utan typ 300. Och reaktionen på det ska väl inte riktigt bli: Vad gossigt.

Ja, Vanjas sambo är en av Sveriges främsta kaninslaktare. Hållit kurser och allt. Men jag betvivlar att M läser min blogg. Han och hon (smidigt när alla börjar på M) är väl fortfarande för små för att tänka sig slakt som nåt annat än barbariskt. Det är vi nog alla, om vi tänker efter. Men vi tänker inte på det, och tar fram några kycklingbröst till middag. Det är så vi överlever.

Fet är fri?

Fastnade på Newsmill. Livsfarligt för en sån som jag, som lätt blir överdrivet upprörd av dumma människor.

Det senaste är nån Joel som kommenterar på en tjejs artikel om att hon har gått upp 20 kg från sin supersmala vikt och folk frågar om hon är gravid. Hon talar om dubbelmoralen i "Vägra storlek 0", som ändå är allas ideal. Han Joel kallar hennes vikt för fetma. En anorexiperson med 20 kg på sig är inte fet. Och att folk frågar henne om hon är gravid säger mer om folks dumhet än om hennes vikt. Man frågar ingen om de är med barn!

Dessutom vill Joel införa fetmaavgifter eftersom fetman kostar samhället så mycket pengar.

OK. Alla ska betala sina egna vårdkostnader, är det så? Jag har faktikst varit inne på idéen förr, men insett att det blir så svårt att sätta gränser mellan dumhet och, ja, livet. Rökning och alkohol ska vi dock inte snacka om. Lungcancer och skrumplever blir dyrt för individen. Självklart självpåkallat. Ett benbrott i skidbacken? 50 000:-. Sicken idiot som åker skidor, det är ju farligt. Påkörd? Sorry, du var säkert dum och såg dig inte för. En miljon för några månader på sjukhus och sen palliativ vård. Räcker en miljon förresten?  Somliga går upp i vikt av mediciner. Första gången jag åt en viss sömnmedicin gick jag upp 6 kg och slutade med den av "fåfänga" skäl. Andra gången gick jag upp 40 kg och hade inget annat val än att äta medicinen. Inte sova eller vara fet? Lätt val när man får betala sin egen, självpåkallade fetma. Vad följderna är av kronisk sömnbrist behöver vi inte ta upp. Men det är ju också ens eget fel om man inte kan sova. Man ska bara sänka temperaturen i sovrummet och köpa en bättre kudde, och inte oroa sig så mycket.

Han Joel kommer dock att bli riktigt dyr. Kostnaden för dumhet? Obetalbar.

Grr. En sån dag idag

Efter att ha somnat först vid 07 flera nätter tänkte jag igår ta över kontrollen från sjukdomen till mig själv och låg i sängen i flera timmar (istället för att se på TV eller surfa) och "förberedde" mig för sömnen. Lugna korsord osv. När klockan blev 05 tyckte jag att jag kände mig så pass sömnig att det skulle funka att ta mina insomningstabletter.

TROR NI JAG SOMNADE ELLER?!

Nej, jag låg vaken i typ två timmar. Det är inte kul att se solen gå upp. På fel sida av ens nattsömn.

Förutom att jag inte somnar förrän på morgonkvisten har jag också fått ett nytt symptom. Illamående. Jättekul. Det har varit på väg länge, eftersom jag ofta har haft problem med att äta och måste sitta och äta superlångsamt för att det inte ska tjöva sig. Men nu har det utvecklats till fullblown illamående. Det enda som hjälper är att ligga ner och ligga blick stilla. Jag antar att det är just det kroppen behöver, men jag har ingen lust att lyda. Kan jag inte ens få sitta upp???

Så idag är jag sur. Inatt var jag ledsen. Sur känns mer konstruktivt, men jag tror att ledsen är den verkliga känslan som man borde sörja ut. Men det har jag såklart inte heller nån lust med.

Skola

Sporrad av Monnahs inlägg om skolan, samt denna artikel som as we speak får mig att se dubbelt av irritation, kommer här några enkla punkter. Lämpliga politiker kan gärna läsa och ta till sig, men jag vet inte hur många såna läsare jag har från gruppen beslutsfattare. Synd :)

1) Lärarutbildningen behöver förändras. Som Katrin sa: "Så hade man haft högt tempo i engelskan i ett år och hade sen en termin pedagogik. Kändes inte helt relevant att som blivande gymnasielärare sitta i ring på golvet, ta av sig strumporna och leka lekar med småbarnslärarna. Och efter ett halvårs slappande ska man tillbaka till engelskainstitutionen och skriva C-uppsats."

Förändringar kan inbegripa:
* Pedagogiken måste moderniseras. Sätt inte småskollärare ihop med gymnasielärare. Sluta med flummet. Om man slutar flumma får yrket högre status. Högre status ger högre lön, vilket gör att inte bara bottenskrapet (samt de med passion för sitt ämne, vilket eleverna lätt kan ta död på) söker till lärarlinjen. Att bli lärare borde inte ett alternativ för dem som inte vet vad de ska bli. Man blir väl inte kirurg för att man inte kan bestämma sig för vad man vill bli?
* Didaktiken är helt i skymundan. Studenterna ska visst få den på praktiken. Men om man har en värdelös handledare? Nej, att lära ut sitt ämne är lika viktigt att behärska som att kunna sitt ämne.
* Antagningsprov som visar lämplighet, alternativt praktik på första terminen och sen utspark om man inte passar. Lärarkandidat var nästan ett skällsord på högstadiet. Alla i min familj har mardrömshistorier om pinsamt dåliga kandidater.

2) Attityden till barnen/ungdomarna måste förändras. Visst, de ska bli kreativa och självgående, ifrågasättande. Men allt måste inte vara roligt och fritt. Att lära sig saker är ingen lek. Man måste plugga det tråkiga. An, auf, wieder, um... Det är inte lustfyllt med grammatik eller fysikformler, men de ger en friheten att tänka större sedan. Detta fattar inte ungdomarna än, så nån måste ta kommandot. De vuxna.

Lärare ska få ta mobiler, kepsar och hörlurar från elever som inte följer reglerna. Det är så självklart att jag inte fattar hur nån kan tycka tvärtom.

3) Skolan måste ställa krav. Krav på ämneskunskaper från lärarnas sida, krav på lämplighet från lärarnas sida, krav på eleverna att de ska satsa på sina studier. Det ska löna sig att gå på universitet eller lärlingsutbildning. Studier ska ge resultat. Däremot måste alla ämnen vara lika viktiga. I livet är nämligen alla yrken lika behövda. Sopåkare inte minst, men det är det ingen som tänker på förrän de strejkar och livet luktar varma gamla sopor. Det där med status bland vissa ämnen är visst en kulturgrej. Fransmännen och en del övriga latinska länder har fler nobelpristagare i litteratur än de germanska språken, till exempel. Icke en slump!

4) Alla barn måste få undervisning på sin nivå. Nån ståuppare på TV härom dagen skämtade om det där andra rummet man fick gå till. Där två var vindögda, en hade ovanligt stort huvud osv, och ingen kunde läsa än.

Man måste också tillvarata de mer bokligt begåvade. Mamma var så stolt över sin lille son en gång, när de skulle på kvartssamtal, men han hade varit en liten ligist. Understimulerad ligist. De duktiga ska inte behöva bli extralärare på sin egen bekostnad. Om de inte blir stimulerade blir de bråkiga och stör allas inlärningsmiljö. Dessutom får man inte döda viljan att lära sig. Vi behöver de extra smarta! Vi får inte göra om dem till mediokra. Det är de extra bokliga som ska hitta på botemedel mot cancer och sånt.

Rätt till barn????

Jag blir kräkgalen. Inte nog med att svenska singelkvinnor som vill insemineras "tvingas" till Danmark, nu säger Carlos Rojas på SvD:s Brännpunkt att singelmän ska ha samma rätt till barn.

OK, barn behöver inte en pappa, och de behöver inte en mamma. Om de har nåt annat istället. Typ.

Aaaaargh!!!!!

Göra och/eller vara

Läste Alma kapitel 21 imorse. Började tänka på en sak när jag kom till vers 6. Versen handlade om hur den lamanitiska befolkningen försvarade sig mot anklagelser om att de skulle vara ogudaktiga och behövde omvända sig. De sa ungefär: "Vaddå, vi bygger kyrkor och sånt. Vi är religiösa och goda." (Här är det korrekta uttalandet:  Du säger även att om vi inte omvänder oss, skall vi förgås. Hur kan du känna till våra hjärtans tankar och avsikter? Hur vet du att vi har orsak att omvända oss? Hur vet du att vi inte är ett rättfärdigt folk? Se, vi har byggt helgedomar, och vi kommer samman för att tillbe Gud. Vi tror att Gud skall frälsa alla människor. Läs mer här.)

Tänkte på nåt citat som går ungefär: "En människa i en kyrka är kristen lika lite som en människa i ett garage är en bil."

Och på generalkonferensen nyss talade nån om skillnaden mellan att göra och vara. Att "bygga kyrkor" är att göra religion men inte vara troende. (Söndagseftermiddagens session, äldste Lynn Robbins, se det här.)

Moreover, att bli sjuk i ME och tycka att man är värdelös är att fästa sitt självvärde vid göra, inte vara. Harry har nåt sängcitat i stil med: "Här ligger jag och duger." Det borde man brodera. För en förlamad människa är ju inte värdelös för att den inte kan röra sig -- "göra". Ens inneboende värde ligger i vara, inte göra. Det är lätt att veta det om andra, men kan vara svårare när man tvivlar på att man duger som man är.

Men våra vara måste följas av göra. Man kan inte säga att man är kristen och inte göra nåt kristet. Walk your talk och Put your money where your mouth is säger detsamma på andra kloka sätt.

Jag tror faktiskt att vi måste hitta en balans mellan göra och vara. Det ena utan det andra är aldrig bra, i vilken situation vi än talar om. Tror jag, för jag har ju inte tänkt över varenda situation innan jag skrev det här.

Människan utan Facebook


Pengar över -- mina drömmar, Monnah

Hanna rapporterade om de nya sedelfigurerna igår på FB. Sanning att säga har jag bara läst den nyheten på FB, inte själv i nån riktig tidning. Inte för att jag misstror Hanna, utan för att man inte ska ha FB som sin främsta nyhetskälla...

Hur som helst, det, tillsammans med Monnahs inlägg om olika pengamängder och vad hon skulle göra av dem, inspirerade mig att tänka på pengars värde och vad jag skulle göra med sedlarna om jag hade några över.

Jag förutsätter kanske nu att jag har alla dessa sedlar. Så det handlar mer om vad jag tycker är ett bra användningsområde. Ni fattar, om en person svälter och får en tjuga går den såklart till mat. Jag sa ju att ni fattar!

20 kr (Astrid Lindgren)
Kanelbulle och sudokutidning. (Förutsätter att jag har penna i väskan)

50 kr (Evert Taube)
Inredningstidning, gärna Allt i hemmet. Tror den kostar 49:-, men jag är inte säker.

100 kr (Greta Garbo)
Nåt kul på Tradera eller eBay, kanske en kjol.
Eller ett par läckra fåfänga strumpbyxor.
Eller en blombukett. Det hade nog varit roligast.

200 kr (Ingemar Bergman)
Tänk om man kunde hitta ett par reaskor för en tvåhundring? Annars tror jag M och jag skulle gå på bio. Så lämpligt att låta Ingemar betala för filmen :)

500 kr (Birgit Nilsson)
En bordslampa! En som ser lite dyr och fin ut. Det gör skillnad, men jag snålar alltid med lampor.

1000 kr (Dag Hammarsköld)
Gå ut och äta med Mikael. Trerätters. Sitta länge och prata. Oja sig över hur god maten är. Hålla handen på väg därifrån, så vi inte rullar bort.

10 000 kr
Resa bort i sommar/höst! Snålar man så räcker 10 000:- både till flyg, hotell och mat för två i en vecka. I alla fall har våra två senaste semestrar (Turkiet och Sicilien) inte kostat mer.

100 000 kr
En bil? Det är så trist att sätta in pengarna i bolånet. Men kanske kunde vi då köpa en större lägenhet istället. Jag skulle INTE köpa en handväska i alla fall :) Men nu vet jag. Om man så att säga inte behövde pengarna och fick köpa nåt helt onyttigt så skulle jag köpa en Segway! De kostar nånstans 70 000:- eller mindre om man köper en begagnad. Ojojoj. Det vill jag ha!

Lövdans

Idag när jag hämtade posten, som förresten inte var särskilt spännande idag, så klev jag visst mitt i en dansuppvisning. Massor av torra löv (var kom de ifrån? Låg de under snön? Varför är de i så fall inte multnade vid det här laget?) dansade på vår stenlagda framsida. Bosse, grannen, har tagit fram sina sommarmöbler. Så nu har lövdanspubliken nånstans att sitta :) Löven prasslade och det lät lite läskigt om man använde fantasin och tänkte på nån skräckfilm. De flög, runt, runt i kraftiga virvlar på marken, lite långsammare som atombombssvampar upp i luften och utåt. Jag gick in och ställde mig att titta på dem genom det runda fönstret i ytterdörren. Vilken föreställning! Det hade jag verkligen inte väntat mig. Och gratis var det också!

Men förresten luktade det vår igår. Och i förrgår. Och temperaturen är ungefär som bensinpriset. Så nu är vi på väg, gott folk!

Dagens skratt

Läste följande av Jurgen Wolff om (mot) böcker som lovar gröna skogar fulla med guld:


What I am against is hype that promises that somebody has the "secret" of writing best sellers. Maybe Stephen King does, or James Patterson, but otherwise beware of people promising you can write best sellers with their "amazing new writing course even if you have never written anything before in your life."

If you believe that, I know this guy in Nigeria who has some money waiting for you.

Dagens mest högljudda garv, helt klart.

"Lögn, förbannad lögn och statistik"

Det sägs av till och med matematiker att statistik är svårt. Är glad att det inte smög sig med nån sån kurs bland mina litteraturkurser. Annars hade jag nog inte haft examen idag!

Kanske är det svårt för att allt kan vara sant beroende på hur man säger det. Om jag hade haft 39 av 40 (nu hade jag 40, och heja, så fick jag med det igen!) på högskoleprovets orddel så hade man kunnat säga hur många som hade bättre än jag, och därmed låta rätt dålig. Sen kunde man säga hur många procent som hade sämre och då verkar jag duktig.

Dessutom kan man komma med statistik som verkar helt objektiv, t ex uppgiften från Statistiska centralbyrån, SCB, om Sveriges folkmängd, 9 422 661. Fel. Fast inte en lögn, bara osanning. Några har dött och några har fötts sen dess. Inte ens det sanna är sant mer än ett ögonblick?

För övrigt säger just SCB att det inte finns någon i Sverige som heter Ola-Conny, varken som efternamn eller manligt eller kvinnligt förnamn. Och det gör det ju, vi känner honom alla, Ullareds brödansvarige. Så är Ullared i kanal 5 en helt påhittad såpa med skådespelare? Eller stavar han namnet på ett sätt som gör att det inte kommer med i statistiken? Man kan bara undra.

Det finns åtta personer med efternamnet Olergård. Låt se, Mikael, jag, Mikaels mamma Vanja, hans syster Susann, det är fyra bara där, och sen Thomas, Johanna, Jonathan och Kristina (som har kvar det och också har lagt till Tenney). Men sen vet jag att det finns nån halvbror eller kusin till M som heter Kent (har jag för mig, och Eniro håller med). Det är då nio. Osant från SCB. Kanske har hans systers namnbyte tillbaka till Olergård inte registreras. Men annars är det fel hos SCB.

Yrken sorterade efter högst genomsnittslön toppas av Värdepappersmäklare. Det kan jag tro på. Men att läkare har en genomsnittslön på 54 200:-, kan det verkligen vara sant??? (Go Rebecka!) I så fall blir jag än mer sur å alla gymnasiespråklärares vägnar, med samma studietid som läkare men en genomsnittslön på hälften. Eller mindre. Det fanns inte med på SCB. Däremot står det att en kvinna med mindre än 9 års utbildning (d v s hoppade av högstadiet) i genomsnitt tjänar 21 000:- i månaden. Vem sjutton pratar de om????? Det där måste ju vara nån glädjekalkyl.

Apropå kalkyl finns det en omräknare som förvandlar en given siffra, t ex 1000:-, vid ett givet årtal, till "moderna summor". En tusenlapp 1945 (när mina föräldrar föddes) motsvarar idag 19 197:-. När jag föddes 1970 var en tusing värd 7393:-. När jag fick mitt första jobb efter gymnasiet 1989 tjänade jag 6500:-, vilket idag skulle motsvara 10 580:-. Värsta skämtlönen! När jag slutade som speditör några år senare tjänade jag dock 14 000 på halvtid. Har jag för mig.

Statistik är torrt, tråkigt, men skapar sannerligen upprörda känslor!

En annan siffra som väl är fel då, som allt annat här, är kyrkans medlemsantal, 14 131 467. Det har nog fötts några sen dess, döpts några sen dess, och dött några sen dess. Men å andra sidan, de sa inte att detta är kyrkans medlemsantal, utan att det var kyrkans medlemsantal 31 dec 2010. Då kan det ju vara sant!

Äntligen, statistik och sanning går att förena. Kanske.

Dagens skryt!

Tydligen har jag fattat konvergera sen jag gjorde provet med 20 frågor igår!!

Stolt skrytare. 40 av 40. Det låter bra, det!

Intressanta frågor

Idag på IKEA Livet hemma intervjuades en ny inredare, Tina Björeman. Hon sa: 


Jag trivs som bäst när jag får umgås runt ett stort middagsbord och ta del av människors berättelser om livet.


Vilken intressant fråga. Tänk att prata om det när man åker i bil med någon eller träffas i andra situationer där man brukar småprata. Vilka spännande svar man skulle få! 


Jag blir alldeles sugen på människoberättelser!

Ode till det enkla

Utan att avslöja någon så här på bloggen kan jag säga att jag känner en person som man väl får kalla lat, i brist på bättre ord. Eller i alla fall som inte gillar att göra onödiga saker. Personen är extremt lojal mot arbetsgivare och ger även mer än järnet i kyrkan. Men när det gäller hemarbete (som det ju faktiskt är) så går det inte så geschwint. Jag har dock alltid tyckt att denna person är en mästare på att hitta på förenklingar i hur man utför saker. Genialiskt emellanåt.

Men varför är det så att det enkla (lite lättjefulla) sättet att göra saker är så dåligt? Varför måste man krångla till allt? Varför är det finare att laga middag i två timmar än i tjugo minuter?

Jag börjar uppskatta det enkla mer och mer. En maträtt med fem ingredienser -- underbart (Barillapasta, köttfärs, tomatsåsburk, crème fraiche, parmesan). En bok med fem personer i handlingen -- vilken lättnad (Ellinor, Marianne, Edward, Willoughby, Col. Brandon). Fem funktioner i mobilen (prata, messa, fota, lyssna på musik, väckarklocka). Fem sorters lösgodis (nappar, cocosprickar, lakritsstubbar, Kinapuffar, stora bilar). Eller fem nagellack, fem par byxor att välja mellan, fem kjolar, fem par skor.

Nä, det där med skorna var över gränsen. Jag trampade snett efter godiset. Förlåt. Skor kan man ha hur många som helst. Och väskor, och armband, och nagellack.

Men förutom det så gillar jag det enkla.

Göteborgskalektion

Dagens ord: MOCKEL

Ett underbart ord som andra kallar lyllos, tror jag. Alltså "sån tur du har då".

Exempel: Mockel dig som ska åka till Hong kong.

Tydligen finns det ett litet sting av avundsjuka i ordet också, i typ -el. För de andra bokstäverna betyder att man är glad för den andres skull. Glad men lite avundsjuk.

Där kom första smällen

Inatt vaknade jag av att jag slängde ut armen och landade på Mikael, som därmed fick sig en smäll. Detta är för övrigt ett alltför genetiskt genomslagskraftigt Klarindrag. Det var Bettan som upptäckte att Johan gör likadant i sömnen som mamma sa att pappa gör. Har man tur missar man ansiktet, men just ansiktet brukar ligga precis på armlängds avstånd...

Nu är jag alltså en av dem. En av nattsmockarna.

Vad månde bliva.

Fler citat

Paul Johnson (för mig var han en okänd stjärna) pratade på generalkonferensen om skillnaden mellan att stå vid pärleporten och höra: "Well, you're done" jämfört med "Well done." Det väcker många känslor.

Richard Scott talade om familj och äktenskap. Hans fru och en son har gått bort, och han var personlig och sentimental (fast jag menar det inte på ett negativt sätt, utan som att han mindes och kanske sörjde/saknade dem lite) i sitt tal. Han sa att äktenskapet var det bästa som finns. Jag håller med. Det mest värdefulla jag har är min Mikael, och vårt eviga äktenskap och tempelförbund.

Hur kom det sig att jag hade sån tur, att jag fick träffa nån som är så perfekt för mig? Nån som är så god och snäll? Varför fick jag lyckan att bli kär, att bli älskad, att få leva i tvåsamhetens tröst och skydd? Jag känner ju själv flera goda kvinnor som inte har haft den lyckan. Varför hade jag sån tur? Jag är ju inte mer värd det än de. Frågan har inget svar, och får säkert inget heller. Livet är bara olika, och jag har haft tur.

Generalkonferensen

Alltså, vad jag älskar den kyrka jag tillhör. Jag älskar att dess lära centreras kring att följa i Jesu fotspår, att efterlikna honom. Jag älskar att det är en rolig kyrka, där man får skämta och skratta och vara glad. Där en av dess ledare skämtar om sig själv och säger: "Nu har han talat i tio minuter -- och ingen flyghistoria ännu??" (Mannen är gammal pilot och brukar alltid hitta nån flygliknelse att återge i sina tal.) Jag älskar att min familj förenas i kärleken till kyrkan, till den världsomfattande konferensen som var nu i helgen, och till kyrkans lärdomar.

(Här är en länk till alla talen. Man kan också höra musiken. Gillar att man kan ta ett par tal i taget, som man har tid med, och lyssna på musiken flera gånger om man vill.)

När jag satt och lyssnade (och tittade) på sessionen som började klockan 18 så var det som att hälla på vatten på frystorkade champinjoner. Det gick rätt in, nästan så att man märkte suget efter mer. Jag hade bara sett på ett enda tal före det så jag hade verkligen längtat. Vad säger ni om detta:

Hur smart är inte tanken som äldste Uchtdorf nämnde, att vi inte ska "fastna på vägen till Damaskus" utan att se till att saker händer. Mycket händer när vi är on our knees, men att mer händer när vi är on our feet. Sen kändes det som att ett tema på i alla fall det här mötet var att hjälpa andra. Det känns mer aktuellt än nånsin, med Japan fortfarande mitt i sin naturkatastrof. Sann kristendom måste vara att ta hand om sin nästa. Vi har förmånen och ansvaret att göra världen bättre, en tanke, ett leende, en handling åt gången. En hundring åt gången. En middag åt gången. Till och med ett sms åt gången.

Eyrings tal

Vi var ju på IKEA igår, så vi missade lite generalkonferens. Men Mikael fick sig en rejäl dos när vi kom hem, då han förberedde sig inför de tal han skulle vara med och tolka på prästadömets session. Han gick till tempelområdet vid ett-tiden (inspelningsstudion ligger där) och kom hem strax efter fyra. På natten. Han är snäll.

Nu har jag i alla fall nästan vaknat och använde tiden till att lyssna på ett tal av Henry B Eyring. Han är en god man och en av ledarna i vår kyrka. Han hjälper kyrkans profet.

Talet handlade om att känna empati för de fattiga, och att göra något för dem. Jag tänkte med en gång på Japan och att jag fortfarande inte har skänkt några pengar. Put your money where your mouth is!!!

Han berättade en fin historia om några vars hem blivit översvämmat och/eller försvunnit i nån flodvåg, och deras reaktion var att gå till biskopen och fråga vad de kunde hjälpa till med, inte vad han kunde hjälpa dem med. En värdig och vacker reaktion på att ens hus är borta!

För mig är ingenting borta, men jag verkar ändå rätt fokuserad på det jag har.

Det jag har är dessutom lite mer sen igår kväll när vi handlade på IKEA.

Det var ett bra tal för mig. Jag behöver tänka på olyckligt lottade människor -- ett barn svälter tydligen ihjäl var 6:e sekund nånstans i världen!! -- och mindre på mig själv. Och om jag tänker på mig själv ska det var i termer av tacksamhet till Gud för att jag är så rik på så många sätt.

Nu ska jag duscha, äta frukost, och sen förbereda maten inför "barnens" besök. Tänk er det: att kunna duscha, vattnet strilar som om det fanns oändliga mängder av det, det är varmt eller svalt precis som man väljer på termostaten, och man behöver inte stressa som på campingen där femman tar slut rätt fort.

Och tänk er att kunna välja vad man ska äta, både till frukost och middag. Inte bara ris med nån krydda på, om man har tur. Eller en grönsak eller rot, samma varje dag. Robs son som var på mission i Ghana åt samma sak i ett år, nu har jag glömt av vad det var. Typ banan. Inget mer. Men så lever folk. Antingen har de inget att äta eller så har de samma sak jämt.

------------

Ser fram emot att lyssna på fler tal. Måtte min villighet och förmåga att agera hänga med de goda tankar jag får. Tror inte det kommer att gå. Men jag lovar att jag ska försöka.

IKEA-tur

Ända sen Mikael hamnade med fötterna mot taket i fåtöljen (som sprack i träet och en mutter gick itu) har vi velat åka och byta den. Idag gjorde vi det. Kanske inte bästa idén att handla på IKEA på en lördag, men vi har inte kunnat förut.

Vi fick pengarna tillbaka utan problem -- vilket vi hoppades på, särskilt eftersom det står att fåtöljens ram ska tåla 170 kg, vilket Mikael inte väger.

Sen hade vi en del grejer vi behövde köpa (ramar, glödlampor, skärbräda), och en del som vi lät bli att köpa (bestick, tårtfat) och en del saker vi inte hittade men hade velat ha (konservöppnare med vevfunktion, äggpickare). Tror att glödlamporna var den största utgiftsposten, näst efter fåtöljen. Det är dyrt nu när det är miljövänligare lampor som gäller.

Kan också rapportera att Karolina hade sååååå rätt när hon sa att väskan var ful. Illfärger, plastig mm.

Yttermera meddelas också att den där snygga glasfotslampan var för liten och inte heller såg så fin ut i verkligheten som på bilderna. Köpte bara en billig lampfot till skärmen från Ullared. Och vardagsrumslampor hittade jag inte en enda jag ville ha. Jaja.

Nu kom febern som ett skott. Ryggläge.

So long, folks!

Mammas första tradera-köp

Eftersom mamma inte bloggar får jag väl presentera denna bloggvärdiga händelse: Hon har gjort sitt första tradera-köp.

Eller rättare sagt har jag letat efter saker åt henne och vunnit en auktion med ungefär den summa hon hade tänkt sig.

Följande skor, 111:- inkl frakt. Hoppas de passar. De ser lovande ut. Hon ville ha ett par röda pumps.

Fredagkväll framför TV:n

1) Så ska det låta. *****
Goa, snygga och duktiga tjejer som nya lagledare.
Oliiiiiiiiiiidligt spännande, fast ingen säger så.
Roligt att gissa själv hemma i TV:soffan
Så många duktiga artister som är begåvade och inspirerande

2) Skavlan, säsongsavslutning ****
Inte världens mest intressanta gäster ikväll, men det blev ändå väldigt sevärt. Det är alltid intressant att lyssna på intressanta människor.
Skavlan var bättre förr, med sitt gamla norska program, men han är fortfarande trevlig och duktig.

3) Filmtajm: Charlie Wilson's war ***
Lite tråkig film
men bra skådespelarinsatser
och tänkvärd historia med tänkvärd tråd.

P.S. Men visst är den skånska pianisten vansinnigt lik Mat-Tina??? De är syskonlika och har likadan röst, eller åtminstone likadan skånska :)

Popcorn?

Det låter som om nån poppar megastora popcorn inne i badrummet.

Nej just det, det är ju jag som torktumlar Mikaels nytvättade dunkudde tillsammans med tre tennisbollar.

Men jag blir sugen på popcorn!

Jag gillar kloka hjärnor

Nu minns jag inte var jag fick det ifrån, men jag har för mig att det var nån 10-åring som vann en aforism-tävling (detta känns som om jag kan ha läst igår kväll i VI läser-tidningen om Björn Ranelid, men jag kan ha fel) med följande:

Ingen människa är så liten att hon inte når upp till sitt eget hjärta. En 10-åring!

Här kommer fler klokheter. Gillar formatet: Roligt och kort.

(Apropå roligt och kort måste jag bara berätta en galghumoristisk sak som vår hemlärare Mattias K berättade för oss igår. Han var ute med missionärerna vid ett tillfälle och de knackade på en dörr där en 17-åring öppnade. Killen blev helt till sig och sa: För en stund sen mådde jag väldigt dåligt och jag bad faktiskt till Gud, och så kommer ni här! Wow! Han bjöd in dem och missionärerna började berätta. Men när de hade förklarat vad Mormons bok var och frågade honom om han ville läsa ett stycke i den, svarade killen: "Nej, det är så tråkigt att läsa. Och förresten mår jag bättre nu, så ni kan gå.")

Här kommer klokheterna:


 - I asked God for a bike, but I know God doesn’t work that way. So I stole a bike and asked for forgiveness.
– Do not argue with an idiot.  He will drag you down to his level and beat you with experience.
– I want to die peacefully in my sleep, like my grandfather. Not screaming and yelling like the passengers in his car.
– Going to church doesn’t make you a Christian any more than standing in a garage makes you a car.
– The last thing I want to do is hurt you. But it’s still on the list.
– Light travels faster than sound. This is why some people appear bright until you hear them speak.
– If I agreed with you, we’d both be wrong.
– We never really grow up; we only learn how to act in public.
– War does not determine who is right — only who is left.
– Knowledge is knowing a tomato is a fruit; wisdom is not putting it in a fruit salad.
– The early bird might get the worm, but the second mouse gets the cheese.
– Evening news is where they begin with ‘Good evening,’ and then proceed to tell you why it isn’t.
– To steal ideas from one person is plagiarism. To steal from many is research.
– A bus station is where a bus stops. A railway station is where a train stops. My desk is a work station.
– How is it one careless match can start a forest fire, but it takes a whole box to start a campfire?
– Dolphins are so smart that within a few weeks of captivity, they can train people to stand on the very edge of the pool and throw them fish.
– I thought I wanted a career; turns out I just wanted pay checks.
– A bank is a place that will lend you money if you can prove that you don’t need it.
– Whenever I fill out an application, in the part that says “If an emergency, notify:” I put “DOCTOR.”
– I didn’t say it was your fault, I said I was blaming you.
– Why does someone believe you when you say there are four billion stars, but check when you say the paint is wet?
– Behind every successful man is his woman. Behind the fall of a successful man is usually another woman.
– A clear conscience is usually the sign of a bad memory.
– You do not need a parachute to skydive. You only need a parachute to skydive more than once.
– The voices in my head may not be real, but they have some good ideas!
– Always borrow money from a pessimist.  He won’t expect it back.
– A diplomat is someone who can tell you to go to hell in such a way that you will look forward to the trip.
– Hospitality:  making your guests feel like they’re at home, even if you wish they were.
– Money can’t buy happiness, but it sure makes misery easier to live with.
– I discovered I scream the same way whether I’m about to be devoured by a great white shark or if a piece of seaweed touches my foot.
– Some cause happiness wherever they go. Others whenever they go.
– There’s a fine line between cuddling and holding someone down so they can’t get away.
– I used to be indecisive. Now I’m not sure.
– When tempted to fight fire with fire, remember that the Fire Department usually uses water.
– You’re never too old to learn something stupid.
– To be sure of hitting the target, shoot first and call whatever you hit the target.
– Nostalgia isn’t what it used to be.
– A bus is a vehicle that runs twice as fast when you are after it as when you are in it.
– Change is inevitable, except from a vending machine.

Tagna från Storyfix.

Packa -- fast bara i teorin

Igår ställde vi ut vår stora resväska i förrådet. Inuti sig hade den en mindre väska, som inuti sig hade en ännu mindre väska. Som såna där ryska trädockor. Babuschka? (Matrioshka tydligen, men alla kallar dem felaktigt för Babuschka, säger google-träffarna.)

Resväskorna i flera lager är som en symbol för resandet. Man kanske åker med sol och bad som huvudsyfte, men upptäcker en annan sak (hur underbart det är att ha tid att läsa, eller att maten på hotellet är det godaste man nånsin ätit), och efter ett par dar upptäcker man ännu fler saker (att lokalbefolkningen förstår ens hemmagjorda italienska, att förrätten på det där första stället slår alla andra vi ätit och vi går tillbaka och säger det till restaurangägaren före vår måltid, att fötterna blir mjuka som babyrumpor av att gå på stranden).

Det är så underbart att livet rätt ofta bjuder på fler saker än bara "en stor väska". Det finns mer att hämta under ytan. Gräv djupare, lev långsammare, kom ihåg att andas. Då händer det så roliga grejer.

Fun Fail. Totally!

Såg precis en video på 1:03 på Fail Blog som hette Patience fail.

Det visade sig att det bara var reklamer på 15 sekunder, en efter en, och att det aldrig kom nån video efteråt. Hur gick det med tålamodet, frågades sist, och sen "April's Fool".

Grrrrr.

Jag tycker jag har humor, men det var bara dumt.

Det här MÅSTE vara ett skämt!Lisen sa.


Kanelbullar med bacon. Svimmar av vidrighet. Men som sagt, det MÅSTE vara ett aprilskämt!

Nåt som inte är ett aprilskämt är att mormor Margit Mårdby fyller år idag. I alla fall gjorde hon det när hon levde. Heja Margit, eller Geten som hon också kallades. Det är därför vi har fått en get i julklapp, en sån där som finns i Afrika. Den heter såklart Margit den också. Har också försökt få Mikael att kalla mig Geten om han vill, men han vägrar. Han är lite rolig med det där med smeknamn. Hanna och Lina och Jonte går bra, men det är också gränsen. Han säger t o m Elizabeth, inte Beth eller Bettan. Jaja, men grattis mormor!

(Hade gärna satt in ett foto här av mormor, men jag kommer av nån anledning inte åt vårt nätvärk och mina foton finns på vår externa hårddisk Adam. Och det finns inga bilder av mormor på nätet. Segt av google. Men hon var mycket blond och söt. De av er som känner mamma kan föreställa sig henne med vitt hår och lite mer rynkor, så är det mormor.)

Fridens makaroner, som Lisen sa.