Inte bara kycklingar

Jag hade ett par senapsgula gabardinbyxor när jag var ungefär åtta år gammal. Jag ser fortfarande framför mig exakt var jag var när killen ropade Kycklingen efter mig. Det är väl inte det hemskaste av okvädingsord, men jag tar inte saker bokstavligt, då hade jag snarast blivit glad eftersom kycklingar är det gulligaste som finns, ihop med lamm, kattungar, hundvalpar och små bebisgetter.

Nej, jag läste mellan raderna, kände stämningen, förstod att det betydde Vilka muppiga byxor du har. Vad ful du är! Och ja, jag har en elak röst inne i mitt huvud.

Och än idag är senapsgult den absolut fulaste färgen på mig, tätt följd av pumpaorange. Jag får samma färg i ansiktet och ser nyspydd ut. Men ok, jag tränat på det där med snäll röst mot mig själv.

Dock minns jag en gul klänning jag köpte på nåt som jag tror hette Gulins i Nordstan. Den hade jag med mig både till Schweiz och England. Vad käckt det hade varit pö jag hade mitt livs alla foton tillgå gmkgt, så hade jag kunnat visa foton från honderhear. Så blir det väl i framtiden, att alla foton man tar sparas direkt i molnet, färdigsorterat och klart, med rolig bildtext och länk till de andra som är med. 

I år hade jag lite feeling inför påsk och köpte en julkrubba som Mikael kallade den. 

Och ett gult kuddfodral, fleecepläd osv. Jag gillar att ändra hemmet efter årstiderna även om det bara är på julen jag gör det på riktigt. Och om vi ska frossa i höstlöv och pumpor kan vi väl få frossa i kycklinggult också!

Men jag ska lägga bort påsksakerna nu, jag såg kartongen med grejer igår. Det är så lite ork på det här bygget bara. 

Men kolla vad gult inte är fult!

På samma sätt som en bok som jag läste på B-nivån i engelskan var dålig ur ett personligt perspektiv men välskriven ur ett objektivt perspektiv, så gillar jag när folk gör båt bra av det jag egentligen inte gillar. Om nån får en oliv att smaka gott så blir jag ju mer impad än av en källarfranska.

Så därför blir jag alldeles lycklig av dessa gula bilder.