Spännande dag

Var hos ny läkare på vårdcentralen idag. Det gick bra, han visste litegrann om me och trodde inte jag var sjuk i huvudet. Så skönt!! Blev så lättad och full av adrenalin att jag tänkte ta kometen och köpa pizza -- och kebabsallad till Mikael som är duktig med lchf igen -- eftersom Mikael säkert skulle vara trött när han kom hem vid sjutiden. Men jag lyckades tänka den kloka tanken att jag skulle lugna mig en liten stund och se hur det kändes sen. Då orkade jag såklart inte, men det var ju rätt att jag inte gjorde nåt annat när jag bara var i gasen, inte pigg egentligen. Jag hade nämligen inte orkat varken tvätta håret eller sminka mig inför läkarbesöket, såklart att man inte ska åka på komettur då! Men jag är så stolt över mig själv att jag kom ihåg att tänka på saken! Det kan verka som en självklarhet, men när man precis har använt allt man hade i hjärnan för läkaren, och är full av adrenalin och aktivitetslust, så är det väldigt svårt att komma ihåg att vara klok.

Sen har jag äntligen kommit ihåg att rekvirera mina journaler från galloperationen på sös för ett drygt år sen. De ställde ju in operationen när jag kom ner till operationssalen, och det visar sig att icd-10 har en kod för "vi gjorde inget". Den heter Z530. Det stod att åtgärden inte utfördes pga kontraindikation. Vet inte alls vad som menas med det. I journaltexten stod det att man av "adekvata" skäl ställde in operationen. Ha! Jag hade inga som helst problem med det, jag fick nån tusing som plåster på såren, och var de stressade eller trötta så vill jag mycket hellre ställa in än riskera nåt. Hur som helst, journaltexten som beskrev själva operationen i minsta detalj var jättespännande men svårförståelig. Dock fattade jag en sak, och det var att de släppte ut luften ur magen när de hade opererat klart. Det kallades för exsufflera. Haha! Jag är en ihopsjunken sufflé.

Jag var förrrsten också jätteduktig nästan hela kvällen och vilade fast jag ville göra massor av saker, särskilt hjälpa Mikael med middagen.

IoM:s rapport om me/cfs, som kom igår efter 1 1/2 års arbete av femton personer, orkar jag inte säga nåt om än. Den var bra, det orkar jag säga. Men det finns bättre referat än mitt, och inte orkar jag länka till dem heller. Men om ni är intresserade så var artikeln i NY Times bra, googla på det och SEID.

5 kommentarer:

Sara sa...

På nåt av alla de där läkarprogrammen som går på dagarna visade de en likadan operation, bortsett från att den tjejen hade stenar som satt på lite fel ställen också så de fick gå in igen och ta bort dem. Det ser väldigt dramatiskt ut och jag blir lika imponerad varenda gång över hur praktisk och hands on kirurgerna är. De är minsann inte som andra läkare som ofta är helt i det blå.
Men en sak har jag inte fattat: hur kan man må bra och äta vanligt utan en galla? Det är precis som när de opererar bort mjälten, hur kan man leva utan ett av organen liksom?

Anja Olergård sa...

Ja, kirurger är lite som ingenjörer, håller på med apparater och verktyg. Och som syslöjdslärare.

Jo, det med leva utan gallblåsan vet jag, och det är för att blåsan inte producerar gallan utan bara förvarar den och portionerar ut den. Själva gallan produceras i levern. Ett litet antal får problem med diarré efteråt, så nån liten uppgift har den väl, även om det går nästan lika bra att leva utan. Jag har inte haft en sekunds problem utan! Och det är jag jätteglad.för såklart. Det räcker ju med det andra.

Sara sa...

Ja och med tanke på hur det var när du hade den! Good riddance!

Monnah sa...

Hurra! Idag firar vi bra läkare och läkare som tror på patienten. Skål!

AL sa...

Tänk så många røtægg till ME-amatører det finns dær ute, några av dem gør till och med usel forskning. Och så får du någon på VC som har förståelse och lite kunskap! Vilken lycka! Grattis!

Lite sorgligt förstås, att vi lever i ett samhælle dær vården ær ett lotteri. Men en glädjens dag nær man drar vinstlott!