Det ena du vill

Mammas morfar brukade svara Det ena du vill, det andra du skall. Eller Din vilja står i skogen och växer. Tänk, så många generationer senare lever uttrycken kvar. Det ena jag vill, det andra jag skall är nästan livsdevisen för en me-sjuk!

Jag har ju sagt att jag alltid drömmer om massa saker, nu senast har det varit att ha 100-årsfest med Mikael och att åka till Sardinien. Jag vill också gärna flytta. Men det andra jag skall! Tycker dock om att tänka på roliga fester och härliga resor, hellre än att hela tiden oja mig över hur dåligt jag mår.

Så för att tillämpa gammelmorfars filosofi:

Jag vill -- köpa yttepyttelitet skrivbord och ha laptop på och börja skriva en av böckerna som skriker högst om att få komma ut.

Jag skall -- sitta i sängen och tänka och skriva anteckningar i anteckningsboken som Mikael köpte särskilt för ändamålet.

Det är inte jättekul att beskära sina drömmar, men bättre att det bidde en tumme än att det bidde ingenting.

7 kommentarer:

Monnah sa...

Mycket vist! Samma tanke som att om man misslyckas med en liten del i ett projekt så ska allt bara kastas i soptunnan. Det behövs ju inte! Att göra om och göra bättre, eller att bara lägga undan tills det passar bättre, är inte dumt det heller. Det finns förresten för lite handskrift i dagens samhälle, så jag hejar på den där anteckningsboken. Kram.

Anja Olergård sa...

Tack, Monnah!

AL sa...

Jag tror på att det kommer en bok! Kan den helførlamade fjärilen i glaskupan blinka fram en bestseller kan du också! Heja heja!

Cecilia summerar sa...

Känns igen. Både orimlighetsdrömmarna och rimlighetshoppet. Det är skönt att landa i vad som är möjligt. Idag är jag inte alls där - men brukar vara det så ofta att jag ibland tycker det vore skönt att vara en bitter pessimist. Fast idag är jag just det sistnämnda, och det är ju alls inte kul. Men det får mig att drömma stora omöjlighetsdrömmar. Att bo vid en strand på Zanzibar t ex. Eller i Australien där vården är att hoppas på. Fast i drömmarna är jag förstås mycket friskare.
Oj vad jag svamlar.
Jag avslutar med att glädjas åt dina skrivardrömmar och heja på verklighetsgörandet. Heja!

Anja Olergård sa...

Tack, för att ni tror på mina drömmar, Al och Cecilia. Och tack för att ni säger det högt!!!!!!!

Jag har inte sagt nåt om hur verklig bokdrömmen är, just nu. Just nu drömmer jag om att jag ska kunna göra nåt. Tog med mig anteckningsboken ut till soffan. Kastade några blickar på den.

Men tack!!

Eva sa...

Tack för dina härliga tankar! Förstår precis! Jobbigt ibland då frustrationen ligger och pyr av allt vill i själen!

Anja Olergård sa...

Tack Eva!