Dålig dag

Jag fick som jag ville och sov elva timmar på raken i natt. Men det hjälpte inte! Jag orkade inte gå upp förrän efter halv sju, och jag brukar ha min gräns på 18.00. Men nej, jag orkade liksom aldrig gå upp, så till slut fick jag göra det ändå. Vid det laget hade jag varit på så dåligt humör att jag först tänkt tvinga med mig Mikael till Ikea för att trösta mig, men när jag insåg att jag inte orkade det, tänkte jag att vi skulle gå på dejt på pizzerian, men när jag inte orkade det heller gick jag bara upp och försökte leva upp till att jag inte stinker, det vill säga tog på rena strumpor och underkläder, duttade deodorant (fast jag tar väldigt lite för det innehåller typ aluminium och allsköns kemikalier) och en halv droppe parfym. Och var så sur och fet att jag bestämde mig för att måla naglarna sen på natten. Först gjorde jag kardemummamuffins som blev övergräddade med en minut, att det kan göra sån skillnad, och sen stekte jag fem pannkakor i vår pyttelilla teflonpanna och åt med grädde och jordgubbssylt och ett rejält glas mjölk. Riktigt comfort food. Men mitt humör var fortfarande som om jag hade ett stort skavsår, fast nånstans inuti snarare än på hälen. Vet inte alls vad det var som skavde. Igår kände jag mig riktigt oövervinnerlig, heter det så? Var glad för allt och inget. Idag var jag sur för allt och inget. Men jag är faktiskt -- och det här kan Mikael tacka sin lyckliga stjärna för -- väldigt bra på att inte låta en surhet som inte beror på Mikael inte heller gå ut över honom. Ibland när jag är på dåligt humör så har han inte ens märkt det. Då kan jag svara att det är för att han inte har gjort nåt dumt än. Men det gjorde han alltså inte idag så jag har inte haft nåt särskilt att vara sur över. Och det är jag lite sur på nu. Fast jag inte har så mycket att klaga på längre, jag har ju nagellack och allt. Och så har jag sett på Skavlan, som jag brukar gilla, och ännu bättre, så såg jag på Varg Veum. Jag gillar serien och vid det här laget känner jag karaktärerna så det är ganska lätt tittning. Och med text. Idag har Mikael knappt sagt nånting utan att jag har fått fråga om. Har bara inte fattat nånting. Eller kunnat säga mycket. Stod och tittade på muffinsformen en lång stund medan jag bara kunde stappla fram vill du ha..., vill du ha... Vet att det kognitiva blir värre när jag blir värre, men igår skröt jag och var så glad för att jag nu äntligen har hämtat mig från julen, på ovanligt lång tid. Och så förstörde jag det med en komettur och orkar varken klä på mig, hämta posten eller slänga sopor idag, bara steka pannkakor och på samma gång baka tolv ynkliga små muffins som blev för torra. Vad ska man vakna på fel sida för? Varför ska elva timmars sömn, som låter som det mest underbara minst hälften av er skulle kunna önska er, hrm, jag menar betala dyyyyrt att få. Var är jag? Jo, att elva timmars sömn känns i kroppen som 2 1/2. Det är så orättvist. Att jag är sur, tvär, godissugen, arg för att jag är fet och allmänt sur och arg och trött på allt. Jag hatar verkligen att må så. Det är obehagligt att ha en sorts inneboende som är otrevlig och som man inte tycker om.

Kan man gnälla mer än såhär?

Stanna kvar på bloggen, ni kan ha tur!

6 kommentarer:

Monnah sa...

Gnäll du. Jag tror det har något slags terapeutisk effekt. Bättre att få ut det än att låta det ligga och mala inne i magen! Kram.

Harriet Klarin sa...

Sällan arg eller sur, skrev du igår.
Du ser vad livet går upp och ner.
Tur att det inte bara går ner.
Och jag tror som Monnah att det kan vara bra att gnälla av sig.
Och som Scarlet (hur hon nu stavas i Borta med vinden)sa: I morgon är också en dag.
Läs du igenom din lista igår och fundera över hur många människor på jorden som hade kunnat skriva den.
modren

Cecilia summerar sa...

Visst är det märkligt att det är möjligt att känna sig sjukare efter mycket sömn. Så är jag. Men nånstans tror jag förstås att sömnen är välgörande trots att jag blir sur om jag lyckas sova tio timmar (mitt rekord) och ändå känner mig totalt outvilad och sjukare än efter fyra timmar.

Känslor går upp och ner, men din personlighet hittar jag fortfarande i förra inlägget.

Anonym sa...

Sover man på dagen så blir man sämre, försök, försök att vända på dygnet, någon timme i taget <3

Anja Olergård sa...

Jag vet inte på vilket vis du menar att man blir sämre av att sova på dagen. Och jo, jag har försökt i flera år (sju) att vända på dygnet. När me:n är bättre har jag normal dygnsrytm. Att dygnsrytmen blir störd är ett symptom som hör till sjukdomen och alltså inget man kan fixa själv. Jag har försökt med så lite som en kvart i veckan, men det går inte att tvinga kroppen varken till att somna eller bli utvilad till en tid som väckarklockan bestämmer. Det enda som har hjälpt mot dygnsrytmen är högdos d-vitamin (10000ie), nu har jag lyckats vrida tillbaka dygnsrytmen tre timmar och kan oftast somna klockan två. Men det är alltså fysiska orsaker till mina sömnstörningar, och dem kan man inte få bot med med vilja, lika lite som man kan bota cancer med vilja. Men tack för att du bryr dig!

Anja Olergård sa...

Jag vet inte på vilket vis du menar att man blir sämre av att sova på dagen. Och jo, jag har försökt i flera år (sju) att vända på dygnet. När me:n är bättre har jag normal dygnsrytm. Att dygnsrytmen blir störd är ett symptom som hör till sjukdomen och alltså inget man kan fixa själv. Jag har försökt med så lite som en kvart i veckan, men det går inte att tvinga kroppen varken till att somna eller bli utvilad till en tid som väckarklockan bestämmer. Det enda som har hjälpt mot dygnsrytmen är högdos d-vitamin (10000ie), nu har jag lyckats vrida tillbaka dygnsrytmen tre timmar och kan oftast somna klockan två. Men det är alltså fysiska orsaker till mina sömnstörningar, och dem kan man inte få bot med med vilja, lika lite som man kan bota cancer med vilja. Men tack för att du bryr dig!