Stockholms Luciakonsert

I år hade Mikael köpt biljetter till Stockholms Luciakonsert, Sveriges (och världens) största Luciakonsert. Man kan läsa att det är ca 1200 barn och ungdomar i kören. Grymt och mäktigt, som jag som snart 40-åring gärna säger.
Här kommer som vanligt mina högst subjektiva åsikter:

1. Fantastiskt att de lyckades hålla takten med varandra, 1200 st runt hela Globen. Detta beror nog på att det fanns ca 8 dirigenter runt om i hallen, så alla kunde se nån. På klippet som finns på hemsidan låter det inte särskilt bra, men uppe på 17:e raden kom alla ljud på samma gång. Imponerande. Dessutom är det ju ett gäng väldrillade typer som sjunger. Det där med att se på körledaren har de nog i blodet eller ryggmärgen.

2. Dessutom måste jag bara säga hur han som jag tror var huvudkörledare/-dirigent var helt fantastisk. Han ledde nån bråkdel före, vilket det verkar som om alla proffs gör. Mig stör det, men jag antar att det ska vara så. Hans armar var och flög med stoooooora rörelser under hela konserten och jag undrade hur trött i armarna han skulle bli efteråt! Och när körerna sjöng nån barockbit med mycket synkoper och generellt "oväntad" rytm, och man tittade på honom, så var det som att musiken made sense. Men för att vara 1200 i kören blev det ändå förvånansvärt lite gröt i takten. Men som sagt, han var som en levande klocka, eller som en levande not.

3. Sen hann jag såklart inte skriva upp vem som hade arrat den, men de sjöng Lusse Lella i mycket spännande, litelite jazzigt arr. Kul när det inte låter likadant som de senaste 50 åren på luciakonserten. Saknade pianokompet på Jul, jul. Utan det är den faktiskt lite för tradig. Eller så var jag inte i rätt känslostämning.

4. Sen var Veni Immanuel en favorit. Riktig musik. De sjöng den mognare än jag hade gissat att de skulle. Rejoice! Rejoice! Emmanuel shall come to thee, O Israel.

5. Häremellan måste jag också sticka in en eloge till själva ... ja, koreografin är nog att ta i, men den som hittade på hur de skulle röra sig. Det blir ju inte så mycket spring med 1200 pers, men det som de gjorde vad gäller att gå omkring på arenan och tända/släcka sina ljus, var vackert och alldeles lagom. Tänkte på hur Thad går omkring med sin trumma :) De hade också en harpist, en blid Lucia, en gran och inte minst en ljuskrona i fyra våningar som höjdes upp i taket när barnet satt i sina ljus i den. Och en gossopran som inledde med att sjunga solo. I Globen. Sicken liten duktig tallevante!


6. Sist och självklart inte minst: Händels Messias, Hallelujakören. Wow. Ett gäng ungar! Man hörde dock att basen inte var så stark, men egentligen borde jag inte klaga. De framförde den suveränt!! Jag blev alldeles glad av den.