Nedskriven humor

Mikael ramlade igår för andra gången sen snöovädret började. Igår var det nån sträckning i en muskel vid revbenet som var den aktuella plågan. När han råkade "dra till" i musklen vid revbenet som gjorde ont, sa han med känsla: Oj, revbensspjäll. Jag skrattade så jag tjöt. Ni tänker säkert: Man måste nog ha varit där.

Nästa grej. Mikael bäddade sin säng när jag låg i min och vilade middag idag. Vi kommenterade att hans underlakan alltid ser ut som ett dragspel, men att mitt alltid håller sig slätt. Beror det på att jag har två bäddmadrasser i mitt lakan, så det inte finns rum att skrynkla sig? Eller, och den idén framkastade jag: Jag ligger inte på sängen när jag vänder mig om. Lite otydligt sagt, så Mikael svarar: Leviterar du?

Samma gamla skratt, så länge så jag blev andfådd. Men nej, jag leviterar inte, men lyfter mig lite när jag ska vända mig om. Kanske så att lakanet ligger mer stilla.

Det här handlar givetvis varken om levitation, lakan eller revbensmuskler. Det handlar om humor. För jag har försökt flera gånger att skriva ner nåt roligt som Mikael har sagt på bloggen, och varenda gång faller det platt till marken. "Man måste nog ha varit där." M och jag pratade om vad som "gjorde" humor. Kanske är det timingen, och ögonblicket, och när man skriver det i en blogg försvinner både timingen och ögonblicket, och kvar blir en vits, som ju är en helt annan sak och kräver mer humor än ett enda knäppt ord uttalat i ett roligt ögonblick.

Varpå jag börjar fundera på humor i böcker. Är folk roliga mot varandra i böcker? I Jane Austens litteratur dryper det ju av roligheter, men hennes skämt är snarare mellan henne och läsaren, på karaktärernas bekostnad, inte lika ofta mellan karaktärerna själva. Och hur är det med dagens deckare, som ju ska beskriva vårt samhälle. Skämtar folk i Läckberg? Dan Brown? John Grisham? Stieg Larsson?

Och hur gör man för att beskriva ett sånt där ögonblick som "revbensspjäll"? Hur blir man en sån författare? Ska börja leta aktivt i böckerna jag läser efter humor som karaktärerna uttrycker. Har ni några tips på skämtsamma personer i litteraturen, säg gärna till!