Jag måste bara skriva om sjukförsäkringen. Jag vet ju att jag är en sorts vågmästare i debatt-Sverige (dryper av ironi), så här kommer min åsikt:
Det är egentligen ett superbra förslag, det där att sjukskrivna ska platsas mot hela arbetsmarknaden, inte bara sitt eget jobb eller sin egen arbetsplats. En gympalärare som får en fysisk skada kanske kan börja undervisa eller administrera. Bara för att man inte kan utföra sitt eget yrke längre betyder inte att man ska ha rätt att, arbetsför på andra områden, kassera in sjukpenning i åratal eller resten av livet. Självklart. Man har inte alls "rätt" till det. Livet händer oss alla. Man måste anpassa sig.
Däremot blir det fel när cancersjuka i sista stadiet måste söka jobb. Nånstans måste man hitta ett mellanläge, något som är rimligt. Jag vet inte om det är politikerna eller Försäkringskassan som har fått hicka, men jag är ju benägen att tro att det är FK, för dem har man ju mindre förtroende för än till och med politiker. "VI kan ju inte tro att folk talar sanning."
Det är också fel när långtidssjuka på halvtid måste söka jobb på halvtid istället för att få sjukpenning på halvtid. Jag hörde en man på radio som jag inte minns vad han var sjuk i, men han sa: Jag behöver inte ett arbete till på halvtid. Jag har redan ett, och skulle gärna arbeta på heltid. Jag behöver bli frisk på heltid.
Själv är jag emellanåt ledsen att jag är längre bort från arbetsmarknaden nu än för fem år sen. Men senast för ett par månader sen fick jag ett jobberbjudande, så det är inte det det är fel på. De som är riktigt sjuka ska få vara det. det är ett jättehårt arbete. Jag skulle gärna byta det.
Men apropå det så har jag fått remiss till en psyktant som M och jag kallar det. Än så länge har jag bara gått två gånger så hon håller fortfarande på att kartlägga mig, men hjälp vad bra det är! Hon förstår vad det innebär att vara sjuk. Och trots att hon har den mentala biten av en människa som sitt område, så drar hon slutsatser om fysiska problem som är otroliga. När hon frågade om min personliga hygien och att jag inte kan duscha varje dag och vad det är som är svårt, svarade jag att det är att ha armarna över huvudet (därför tvättar jag oftast håret i handfatet för då är armarna bara framför huvudet, inte ovanför) och att använda armarna till intvålning. Hon frågade hur det är med mina fötter, förstod att de inte får nån kunglig behandling precis, och sa att jag borde få fotvård. Wow! Jag känner mig så omhändertagen bara av att hon förstår.
Jaja, det slutade inte med politik. Fast en stor del av politiken borde vara att ta människor på rätt sätt, dvs klappa medhårs istället för mothårs. Inte ändra kappan efter vinden, men få väljarna att känna varför ens politik är medhårs.
Fast nu börjar jag babbla. Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar