M frågade när jag skulle spela julmusik, och jag satte på en CD. Hade glömt att vi har ett keyboard hemma, och han menade när jag skulle spela julmusik. Hittade sladdar och ställde in stolshöjd mm och sen drog jag Bereden väg för Herran. Det gick lite sådär, så jag värmde upp med några enklare psalmer och körde den igen. Då gick det bättre och var mera njutbart än oljud.
Sen blev jag så hög att jag var tvungen att ta fram mina pärmar med julnoter (två knöfulla!!) och spela igenom allt jag orkade. De förvaras sen M:s inflyttning i en sänglåda från IKEA. Mikael hade vid det laget gått till jobbet så då sjöng jag mig igenom det jag inte orkade ta ut på pianot (de många John Rutter som han alltid envisas med att skriva för 6b t ex). Utan publik vågar jag både spela och sjunga solo.
De som satte sig mest i hjärteroten var Hosianna (Processionssång), Kom och se (såklart!) och Gud är med oss. Jerker Leijon står för 3 av 3. Grattis!
Googlade på Jerker Leijon, kom till hans hemsida, där det står att han tog livet av sig natten till den 25 november och att hans begravning ska vara i Annedalskyrkan den 18 december! Mingel efteråt på Artisten. Aldrig har jag väl blivit så tagen av nåns död som jag varken känner eller har träffat. Men hans musik gjorde honom ju tillgänglig för min beundran och att jag älskar hans musik innebär väl på nåt vis att jag älskar honom också.
Tänk att en som inte orkar leva ändå kan skriva såhär:
Ljusen tändes och mörkret det skingras,
Gud är hos oss.
Jesus är född och hans kärlek den lyser,
Gud är med oss.
Glädjen ropar i männskornas hjärtan,
Gud är ju här.
Änglarna sjunger i rymdernas salar
Gud är med oss.
Hoppet spirar och växer på jorden,
Jesus vår tröst.
Världen kan hoppas och tro på en framtid,
Gud är med oss.
Så ska det låta när hundra änglaklädda småflickor tågar in i Carolikyrkan och ljuset från deras stearinljus växer genom kyrkan. Det är julkänsla. Och elände är det att inte nåt enda liknande julsjungeri finns på YouTube. Han skriver sådär "orgeligt" och alltid med sus och majestät och ljuvligt bröl. Jag önskar ni kunde höra det.
Jag kom helt av mig. Ode till Jerker Leijon i alla fall.
Och han fick mig i mer julstämning än till och med de två juldofterna jag har hemma -- hyacint och pepparkaka.
Usch, jag tycker så synd om honom att han inte orkade leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar