Nobelfesten!

M frågade mig (helt oförstående) varför jag tittade på Nobelfesten. Svar:

Jag är nyfiken på:
maten
klänningarna
samtalen
gästerna/pristagarna
intervjuerna
dansmusiken/bandet
underhållningen
tacktalen.

Här följer en längre utläggning om ovanstående:

MATEN
Temat för menyn var "sagolikt" (och underhållningen, mitt tillägg) och gästerna bjöds på:
* Hummerconsommé med skaldjurstartar, hummer och Kalixlöjrom.
* Tryffelfärserad vaktel med persiljerot, brysselkål och portvinssås.
* Citron och färskostmousse med havtornssorbet.
* Dryck till maten: Jacquart brut Millesime 2002; Chateau la Dominique 2001, Tschida ba Seewinkel 2001. Därefter kaffe, Remy Martin VSOP samt Cointreau.

Min åsikt är att av ovan verkade efterrätten vara det enda goda. Men det är säkert fel. Men som det låter, bara.

Men vackert dukat var det i alla fall. Detta är nog förrätten för jag förmoder att det är en soppterrin i bild.

KLÄNNINGARNA
Stackars Mikael satt på motionscykeln när jag gick in i badrummet och tog hand om lite tvätt. Makten till TV:n låg utom räckhåll, så han påstod att han fick se på en halvtimme "boudoir". Han kan ha haft rätt, för när jag kom tillbaka stod Camilla Thulin (gillar modellen på hennes klänning, men stormönstrat passar inte på Nobelfest tycker jag) och diskuterade klänningar.

Mina åsikter om gästernas klänningar är väl i så mycket korthet jag förmår:

Victoria vann förstapriset. Full pott, både för färgen, skärningen och för blommorna på axeln. Modern men klassisk utan att vara tråkig. Ingen vill säga designerns namn för att det inte ska bli bröllopsklänningssnack :)






Madeleines var sådär. Svart och gräsgrönt är lite sossigt tycker jag. Hade hon färgat håret lite rödare och haft brun spets på klänningen hade det suttit bättre tror jag.


Fast bruden är ju grymt snygg, hur som helst.


Silvias var majestätisk, men inte så ungdomlig. Men det kanske är OK när man är typ 60.


Kvällens pinuppa var annars Anders Borgs bordsdam (han ser pojkaktigt glad ut...), Terri Lynn McCormick, författare och gift med medicinpristagaren Jack W Szostaks. Fakest boobs of the evening.



Ett pris för Kvällens fulaste klänning kan jag inte dela ut. Det blir tre jumboplaceringar.

H&M-magnaten Stefan Perssons följe hade en osedvanligt dålig passform på sin tvådelade klänning. Tänker halvelaka tankar om att H&M inte precis är känt för sin oklanderinga tillskärarkonst.


Att pengar är smak ser vi återigen motbevisat hos Bettina Bernadotte, grevinna. Päls på bröstet? Jag fattar ingenting.


Den sista är också den mest skrämmande. Titti fru Unckel. Jag blir livrädd för att se några gamla bröstvårtor nere vid magen genom den spetsiga toppen. Och sen undrar jag om inte nån kunde säga att spets och påfågelkjol och rosett är over the top? Less is more.


Fast när det kommer till detaljer så var Victorias klänning lika detaljerad. Men skillnaden var väl något je ne sais quoi, typ stil.

SAMTALEN
När Marcus Birro kom i bild började jag tänka att kvaliteten på det där Nobelsällskapet nog är lite låg. Expressenjournalist på Nobelfesten!? Men han försvarade sig med att han först och främst är poet. "I Expressen?" högg Mikael.

GÄSTERNA/PRISTAGARNA
Litteraturpristagare Herta Müller såg så bräcklig och udda ut, men hade en snivskarp hjärna.


Det var också lite snack om att Medeleines fästman Jonas Bergström var med, men inte Victorias. Tydligen var det på doktorns order, eftersom han har njurtransplanterats tror jag det var, och skulle undvika för många bakterier. Men nån kan säkert göra en höna av den fjädern också.

Hur som helst så zoomade kameran in på herr Bergström och både hans bordsdam och damen på andra sidan om honom tittade uppskattade och rätt hänförda på honom. Jag sa att han verkar klara sig bra och charma damerna. M kontrade rappt: "Och först tar man den yttersta gaffeln...". Possibly.

Man fick också se Mona Sahlin, som hade hamnat bredvid Jacob Wallenberg (särligare par har jag aldrig hört talas om, det skulle varit nån ännu mer vänster då). "Politik och pengar" kallades de, och det var väl passande. De hade tydligen talat om mycket, sa Måååååna, "inte minst integrationspolitiken, som Jacob är mycket intresserad av." M: "Jacob???"

INTERVJUERNA
Bäst var som vanligt Kristina Lugn. Hon är knäpp på ett trevligt sätt, inte som Björk som bara är knäpp. Bland annat berömde hon underhållningen: Den var ett framsteg. M: Den var ett framfall. Needless to say skrattade jag så jag tjöt. Dels är jag kär i honom och det mesta han säger är sådär "roligt" av just den anledningen, men så kom det också så sekundsnabbt. Han kommenterade Nobelfesten med tigerkött i magen...

Men det var också intressant när de talade med pristagarna. Det gillar jag.

UNDERHÅLLNINGEN
Underhållningen, ja. Nån som twittrade, var det på SvD eller DN?, sa att det var underbart vackert. Det gick inte riktigt fram i TV:n hur underbart det var, för jag tyckte det var bara sådär och lite tradigt faktiskt. Men det var ju roligt att höra att det hade varit riktigt riktigt bra! Romeo och Julia-kören, med 1700-talssånger.

TACKTALEN
Dem älskar jag. De är alltid kvällens höjdpunkt, tycker jag. Fast i år har det handlat en del om fredspristagaren Barack Obama (hrmf!), och hans tacktal som handlade om att ibland kan man itne undvika krig. Mycket underligt fredstal, if you ask me. Dessutom rapporterar alla tidningar att han hade bombväskan med sig, d v s den med alla koder till kärnvapen. Trodde han inte på freden så mycket att han kunde vara borta en dag utan den? Eller är det lag på att han har den hos sig?


Annars var första talet (fysikpristagaren, en man) lite småtråkigt, andra av israeliska kemipristagarinnan roligt (hon hade fått instruktioner av Nobelkommittén att inte tacka folk, men hon bröt mot det och tackade Nisse, chauffören utan vilken hon inte hade tagit sig runt i Stockholm under veckan). Sen var det medicinaustraliensiskan som talade passionerat, och sen Herta Müller som fick längst applåder och talade om allvarliga ting, följd av nån tråkig man (igen). Eller så var det en kvinna som talade sist, hon i afrikanska klänningen som fick ekonomipris? Minns inte ens längre. Kvinnorna talade tveklöst bäst i år. De tre jag minns.

DANSMUSIKEN/BANDET
I år var jag trött och orkade inte med mer än första valsen.

Däremot har jag en fundering. Jag visar tre foton så får vi se om ni reflekterar över samma sak som jag:
Mona och Bo Sahlin


Maud och Rolf Olofsson


Maria Wetterstrand och Ville Niinisti


Blir man så lik sin make/maka med åren?