Guldklimp

Läste om en igår som undrade hur hård man ska vara mot hemtjänsten. Hon har en person (bland flera som kommer) som inte gör det som står på listan över saker att göra, och när hon t ex blir ombedd/påmind om att skura toaletten också, så blir hon sur. Hon läser inte heller så noga på handlingslistan och köper ofta fel. Då blir hon också sur när det påpekas och brukaren vill byta/ändra. Nu senast hade hon sagt till brukaren att hon vägrade komma till henne mer för att hon alltid var sån. Och den sjuke undrade då vad som var rimligt att begära av hemtjänsten.

Jag vet ju inte hur överdriven den här historien är, jag vet att det bara är det ena perspektivet. Men jag tror mycket väl att det kan vara sant, jag har läst så mycket vansinnigheter, t ex om en som undrade om det verkligen behövs särskilda instruktioner för att personalen ska veta att torktumlarluddet inte ska läggas i handfatet. Så i hemtjänsten tror jag att det finns eldsjälar med yrkesskicklighet ut i fingerspetsarna, blandat med tonåringar som inte kan få nåt annat jobb och beter sig som om "deras mamma jobbar här".

Så jämför jag med min hemtjänstperson. För ja, jag har alltid samma person. Bara en sån sak. Behöver aldrig förklara nåt, hon gör allting rätt och mer därtill. Fattar att kognitiv ansträngning också är ansträngning och läser av mig bra. Härom veckan när hon avslutade duschen med att slänga sopor låg det ett paket ovanpå vår brevlåda och då bad jag henne ta in det. Men hon såg att det inte var till mig och att efternamnet inte finns på de tre andra som bor på vårt nummer. Då slår hon upp på nätet var den personen bor, samma gata som vi men den har ju fyra olika bostadsområden numera, och så åker hon och lämnar paketet på rätt adress när hon åker hem. Har ni hört va?

Och idag alltså. Vårdcentralen har ju varit här och försökt ta prover men inte lyckats. När en sköterska var här igår sa jag att jag skulle till botox på Ersta som idag men att jag kunde resten av veckan. Efteråt föreslog de istället att jag ska ta proverna på Ersta sjukhus. Så min hemtjänstperson går och kollar var provtagningen ligger, om det är kö osv. Jag får ju inte botox på sjukhuset, men det är granne. Jag ser under tiden en patient gå ut från mottagningen och knackar på. Jag får komma in tidigare. Egentligen skulle mitt besök varit slut tio minuter innan provtagningen stängde, men nu hade vi gott om tid. C körde bilen runt hörnet upp för en seriös backe, sen gick hon arm i arm med mig in på provtagningen som låg alldeles innanför dörren. Hon hade kollat hur långt det var att gå för att vi hade tagit med rullstolen om det var långt. 

På provtagningen var personen helt fantastisk, kände bara lite på två ställen i typ tre sekunder och stack sen och alltihop var färdigt på 15 sekunder. Jag vet att jag är svårstucken, även personer som är väldigt stickvana kan ha problem. Och med åtta försök på ett par dagar så var det en lättnad att inte behöva boka in fler tider. Har haft förvärrade symptom i några dagar så jag känner mig väldigt glad över att den här lösningen var genomförbar. 

Och om man jämför så måste jag ha världens bästa hemtjänstperson. Och hon börjar lära sig saker om vad jag orkar när vi inte är hemma också, vilket ger mig sån trygghet. När jag inte har huvudet med mig kan hon ha det. Det är så oerhört värdefullt.  

Jag ska göra nåt för att visa min uppskattning. Såna som hon växer inte på träd. Nu sitter jag faktiskt och försöker låta bli att gråta för att hon har gjort sån stor skillnad i mitt liv under fem eller sex år. När hon har varit på semester och jag haft vikarie har vissa varit bra och andra inte så bra, men C är i särklass bäst. Och jag tror inte bara för att hon har lärt sig mig vid det här laget, redan från början var hon så bra. Hon schamponerar med ena handen och håller i huvudet med andra handen. Bara för att hon har märkt att jag ibland känns extra instabil i nacken när jag varit hemifrån, och så har vi pratat om hur det blir och då parerar hon mina symptom. Alltså. Mamma brukar säga att man lätt blir lite kär i den som botar en, och den som hjälper en också! Vad hon har betytt för mig går inte att beskriva. Hon står som en Superwoman mellan mig och svett- och kisslukten. Hur bedömer man värdet av det? Eller idag, vilken service! O.vär.der.ligt!!!

Nu var det tredje gången jag känner hur jag börjar gråta av rörelse och tacksamhet, men stoppar det för att jag har för ont i huvudet (botox retar alla onda ställen så samma dag blir det värre. Eller skrev jag nyss det redan? Jag klarar inte att läsa igenom så ni får tåla viss brist på redigering och disposition).