Komeeeeten!!!

Först väckte en SÄLJARE mig klockan kvart i nio. Svärord! Men en kvart senare ringde en chaufför som sa att min rullstol ska komma idag! När jag vaknade igen hade Mikael köpt en stuvbit heltäckningsmatta och lagt plast under, eftersom vi måste ha den stående i hallen tills vi får en "igloo" (aka brödburk) från kommunen. 

Den är så fin, så glansig och fin. Namnet var ett stort problem och jag tänkte efterlysa ett bra förslag här på bloggen. Men så började jag läsa instruktionerna, och den heter faktiskt Comet. Så namnet Komeeeten är nu givet (uttalas som hon i Emil sa det).

Jag är för lat för att ta kort och gräva med sladdar i datorn, så jag sätter in ett generiskt foto av den som jag har. Min är svartlackerad med aningens petrolblått.


När jag hade vilat middag tog Mikael med mig ut på en tur i området. Börjar lära mig lite mer hur löst jag måste trycka på gasen. Och ännu tycker jag inte om att åka upp och ner på en trottoarkant, men det kommer nog.

Teknikaliteter:
Den har många finesser. Hjulen är stabila, sätet mjukt och skönt. Det finns småhjul bak som ska hindra att man välter. Man kan lätt "spänna loss" sätet så att det vrider sig åt vänster/höger, så att man kan gå av lättare. Armstöden är uppfällbara av samma orsak. Jag har nackstöd, men det sitter inte nog långt fram, så jag får ha nackkrage på mig, som när jag sitter i bil, för att fylla ut gapet. Idag hade jag ingen för jag ville inte riskera att den skulle ramla av och stressa mig. Så finns det mörkerljus, blinkers, varningsljus, tuta (hjälp vad den låter!) och hastighetsinställning från sköldpadda till hare -- ja faktiskt. Och så finns det en extra knapp med sköldpadda på, som automatiskt tar ner hastigheten med ett knapptryck. Den kunde jag först inte förstå vitsen med, men den är mycket smidigt när man ska ta sig upp för en kant. Det finns en handbroms och en spak som lossar hela handtagsgrejen där fram. I helt upprätt läge har man plats att gå ur och i stolen, och i nerfällt läge kan armarna ligga på armstöden och ändå hålla i handtagen. Sen finns det en gas-spak och en back-spak. Dem håller man lätt i på samma gång som handtagen. På mellanhastigheten kör jag lika fort som Mikael går. Jag hade skämtat om att det skulle bli säpojogg för Mikael, men i början blev det med släpojogg och sen lagom gåsmarsch. En annan dag ska jag köra på max (det gjorde jag när jag var på hjälpmedelscentralen). Men jag är så glömsk och virrig att jag verkligen vill att själva körningen ska sitta i ryggmärgen innan jag ger mig på att köra snabbt. Varför ska det gå fortare än man kan gå? Än har jag inte bråttom.

Det var oerhört uppfriskande att vara ute, att se nåt mer än brevlådan, att känna luft i ansiktet (fast jag frös en del om benen så det får åtgärdas till nästa tur). Jag ser oerhört mycket fram emot att kunna ta mig till centrum själv, och att kunna komma ut och se träd och gräs och himmel från "utsidan". Det här känns fantastiskt.

1 kommentar:

Monnah sa...

Och just där hade vi hack i skivan... Komeeeeten..., Komeeeeten..., Komeeeeten...! Grattis till din egna fina Comet! Må han ta dig till nya, makalösa platser. Och Gott Nytt År!