På väggarna

På Segullah, en blogg som skrivs av olika kvinnliga författare som är mormoner, läste jag idag ett inlägg om religiös konst. Kvinnan skrev att hon inte gillar Greg Olsen, och när hon klädde den tanken i ord inser jag att jag inte heller gör det. Inte tycker illa om, men det händer inte mycket i mig på grund av själva konsten, utan mer på grund av vad jag själv väljer att tänka och känna om det som porträtteras. Jag blir snarare imponerad än inspirerad.

Jag har suttit oräkneliga timmar och funderat på och surfat runt och tittat på vad jag skulle kunna ha ovanför soffan. Vill ha silver som accentmetall i vardagsrummet, inte guld längre, så spegeln måste nog bort. Givetvis måste Mikael få ha en åsikt också, men jag kan inte ens komma så långt att jag kan välja ut några alternativ! Älskar Klimt, kanske skulle kunna måla nåt själv, men jag vågar inte försöka. "Adele" är jättecool, men för beige.


Gillar också Georgia O'Keeffe, men de är för mycket hötorgskonst, lite som en plansch man köper på EKO-hallen. Jag gillar ofta hennes färger (älskar den nedan!) men närbilder av blommor är bara för banalt. Och när det inte är en typisk blomnärbild ser det oftast ut som kvinnliga könsdelar.


Men grejen är ju också att jag vill ha något som påminner mig om min tro på väggen. På Segullah fanns följande bild. Den gillar jag. Vacker och tänkvärd på samma gång. Religionen måste finnas i vardagen, säger den till mig, samt att vi måste fokusera på och komma ihåg målet. Säger den nåt annat till er så säg gärna till!

Foto från Segullah, originalet av Happy little artist, finns på Etsy.