Royal wedding, såklart

Nu är jag rojalist igen :)


Höjdpunkter?

Victorias klänning. Genialt enkel, välskräddad, mästerlig, überelegant. Mikael älskade halsringningen och mamma suktade efter midjan. Jag kunde såklart inte bestämma mig vad som var bäst med den.


Kärlek. Att man såg att de älskar varandra (efter åtta år tillsammans, och dessutom fast hon är kunglig och de brukar visa mindre än andra). Att man blev påmind om kärlek i allmänhet. Och tacksam för sin egen i synnerhet.

Glo på klänningar. Mina favoriter var Drottning Margrethe, Drottning Rania av Jordanien och Filippa Reinfeldt. Inser att om jag skulle bjuda tre av bröllopsgästerna/damerna på middag skulle jag nog också välja just dem. Så jag kanske är biased.

Margrethe skiner. Gillar den djärva färgen.Vilket fall på tyget. Och modellen är typ underbarast!


Rania är smart, fyrabarnsmamma, religiös. Och även om den assymetriska halsringningen var supersnygg -- hela hon är bara för tjusig -- så håller jag med hon Sofi på Aftonbladets mode om att den var lite för tråkig för ett kungabröllop. Skulle varit lite mera tyg på släp.


Fru statsminister däremot såg ut som en vinnare (på konserten också!!!). Klänningen var faktiskt ännu mer balanserad när hon tog av sig ärmarna efter vigseln. Strålande!

En eloge också till Drottning Silvia och prinsessan Madeleine. De var ju rätt snygga!


Jag däckade precis när man hade fått se den superhöga men i mitt tycke ändock inte särskilt imponerande bröllopstårtan. Smultron lät gott, men jag orkade inte koncentrera mig mer. Förstår att jag nån gång under kvällen måste ha missat Daniels tal, flåt prins Daniel, men man kan ju läsa talen här, så det var ingen ko.

Konserten, eller festföreställningen som den visst kallas, och som jag bara såg reprisen av idag, men ska se igen så fort tillfälle bjuds. Den finns på svtplay, inklusive eftersnack. Jag är helt ordlös, så fantastiskt var det. Tårarna flödade när ungarna sjöng i slutet. "Fått den du vill". Det har jag! Och nu har jag lyssnat på den tre gånger i rad, och lipat. Gött.

Bröllopstårta på Ribby Allé. Ingen av oss orkade dock klä på oss och ge oss iväg, så vi la ner det. Det hade varit kul, men inte såååå kul. Men så på kvällen går M iväg på sin motionspromenad, och kommer hem med två kassar mat. Tänkte: Vad bra, han har köpt mjölk, det hade vi slut på. Och det hade han, men också ingredienser till en tårta, som han gjorde åt mig!! Det sista åt jag till lunch efter kyrkan idag.

Jag är alldeles uppfylld av lyckokänslor. "Jag gråter på bröllop" är en fras jag har haft ett dualistiskt förhållande till. Igår och nu gråter jag bara av glädje. Vilken lycka att ha fått den jag vill ha.

Anja Olergård, 39 år, nygift lipig rojalist

Inga kommentarer: