Ur ett kyrkligt perspektiv är jag dessutom väldigt nyfiken på vad som kommer att stå om frimurarna och deras ritualer. Och hemliga symboler i Washington DC kan också vara intressant att få reda på. Om det inte är mycket väsen för ingenting såklart.
Jag är dessutom så ivrig att få säga min åsikt om boken att jag inte ens kan vänta tills jag läst ut den:
1) Dan Brown är en mästare på att skriva page-turners, I'll give him that. Man vill verkligen fortsätta läsa och får igång hjärnan och fantasin när man undrar vad varje cliffhanger betyder.
2) Men han är ingalunda någon "litterär" författare. Det finns ett sken av något kulturellt över boken, eftersom den är späckad med fakta. Det känns dock som om författaren snarare klistrar in faktapunkter mellan styckena, än delar med sig av någon egen klokhet och livserfarenhet, vilket ju är det som brukar göra att boken känns "klok" på riktigt. Hans språk är dessutom förutsägbart (redan efter 26 sidor hade han skrivit eerie två gånger. Straffskott!) och bara precis under gränsen på att bli så störande att man missar innehållet. Det känns mekaniskt på nåt vis, som att han har en formel han följer -- och ofta slutar det med att personen som beskrivs tänker en sak som står med kursiv stil. Grr!på det redan efter 38 sidor... I en god bok märker man inte skrivandet annat än när det är extra bra, men i Browns bok märks det lite för ofta av motsatt skäl. Och bara efter ca 4 sidor känner man helt igen hans sätt att skriva. Inte nödvändigtvis något dåligt. Men det är välbekant på ett tryggt sätt. Man vet vad som kommer, även om detaljerna är utbytta.
Sammanfattningsvis hade jag som tidigare sagts ingalunda lust att ge Dan Brown en enda spänn i royalty, för jag tycker inte han är värd att sitta på förstaplatsen för bästsäljande författare. Trots det tror jag att jag när sista bladet vänds kommer att tycka att jag fick god valuta för mina 149 spänn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar