25 år senare...

Läste om Nobelpristagarna i medicin på SvD, två kvinnor och en man och som får priset för nån upptäckt de gjorde med kromosomer. För 25 år sen!


Har på nåt sätt alltid trott att Nobelpriset går till folk som upptäckt saker lite sådär lagom nyligen. Men egentligen är det väl som med litteratur -- om något är verklig litteratur märks det inte de första 2, 5 eller 10 åren, utan på sikt, kanske först 50 eller 100 år efteråt. Grattis till Stephanie Meyer t ex, men jag tror hennes popularitet är mer dagslända än Nobelpristagare. Det tar ett tag att bli upptäckt på riktigt. Vad hette Idol-vinnarna, som försvann lika snabbt som de kom? Nej, det är snarare alla "Lisa Nilsson" vi minns, för ett stadigt och hårt arbete inom området.

Och vad gjorde jag för 25 år sen som fortfarande håller? Är det jag då ansåg viktigt fortfarande på min topplista? Om inte har jag ju i slutändan ägnat mitt liv åt nåt som inte var värdefullt.

DN läste jag dessutom att medicinpriset anses vara "en seger för grundforskningen". Det gillar jag skarpt. Det var samma sak med nåt pris förra året med några alger som blev gröna och som man sen kunde använda till alla möjliga smarta saker, som att se cellers cancerspridning med hjälp av det gröna -- grundforskning som sen kunde användas till nåt betydelsefullt.

Grundforskning måste vara lite trist, eftersom det inte svarar på någon specifik fråga som nån är villig att betala för att få svaret på. Men det är ju på samma gång på det viset som vi, mänskligheten, flyttar ut gränserna mot det okända och erövrar jorden och kunskapen. Att man begriper en sak efter en annan, och att man sen kan använda dem för att besvara frågor man hade från början. Det gillar jag.

Tänker i detta sammanhang också på Sanne och hur hon brukar svara eleverna som klagar över att de inte fattar varför de behöver lära sig det ena eller det andra. "Det behöver ni inte", säger hon. "Ni kan sitta resten av livet på kassan i Netto."

Var jämförelsen för långsökt? Man behöver inte bedriva grundforskning, finna svaret på saker som verkar tråkiga eller onödiga (eller lära sig spanska tempusformer), men då får man också bereda sig på att man aldrig kommer till upptäckternas utkanter, utan man får sitta i den bildliga Netto-kassan. Utan tragglet kan man aldrig nöjesspela, för att använda ytterligare en hemmagjord liknelse.

P.S. Apropå inget alls: Har känt "varmt strykjärns-lukt" i flera minuter nu, av och till. Reste mig till slut upp och kollade om det stod på, om Mikael hade strukit förut. Icke. Lukthallucinationer är verkligen konstiga! Det kanske luktar likadant med varm fönsterruta som med varmt styrkjärn. Solen skiner ju så dant. Kanske nån som forskar på det?

2 kommentarer:

Anna Linda sa...

Jag gillar inte Netto-liknelsen. Alla som arbetar ärligt och flitigt har integritet. Att skattefiffla sig till en Audi kan vilken civilekonom som helst, men då vill jag hellre att hennes elever sitter ärliga i kassan på Netto.

Stina & Mattias sa...

2004 Daniel Lindström
2005 Agnes Carlsson
2006 Marcus Fagervall
2007 Marie Picasso
2008 Kevin Borg