Jag måste ha slumrat till djupare än vanligt, för när jag började vakna till liv efter att jag somnade efter bröllopet vad jag totalt konfys. Visste inte om det var lördag eller söndag, vilken tid på dygnet det var -- dvs var det kväll, natt eller nästan "morgon" och tid att vakna. Var det min första, andra eller tredje sömn på dagen? Var jag full av sömnpiller opch fick absolut inte vakna? Men jag kunde inte räkna ut det och var tvungen att väcka mig själv lite till och titta på klockan. 21.27. Jag hade "sovit" i tre timmar.
Senare på kvällen pratade Mikael och jag om Alzheimers, för jag undrade om det är så det känns -- att vara helt konfunderad och verkligen inte kunna räkna ut vad det är för tid och dag. Sen mindes jag Bergius-mamman, som blev arg när hon var på B&W och ville handla men de hade stängt och hon började bli utsjasad av en vakt. Hon blev arg och jag tror till och med hon slog honom. Hon ville ju bara handla och kunde inte förstå varför hon inte fick det, hon var ju inne i affären och allt. Sorgligt.
Men så är det ju med barn ibland -- de kan bli arga av att inte förstå, och definitivt frustrerade av att inte kunna gå och uttrycka sig osv.
Sen tänkte jag på Mikael härom dagen. Jag ville bevisa för honom att han hade lågt socker och när han inte kunde räkna ut 73-45 (fast idag väste han hest: det blir 28, men å andra sidan tog det tre dar att räkna ut!) trodde jag han skulle fatta det, för han brukar fattat att han har lågt socker när han inte kan räkna. Men han begrep inte det. Så när han har lite lägre än bara 4, så att det börjar märkas på hjärnans funktion, så fattar han inte att han inte fattar.
Och jag kommer aldrig att glömma den stackars person som, när han hörde att jag läste engelska på universitetet, sa: Men jag trodde du redan kunde engelska. Det är ju att inte veta att man inte vet. Eller den rätt obelästa kvinnan som prompt blandade ihop två poeter från olika tidseopker och genrer och var helt säker på sin sak trots att jag sa emot och är både litterat och nästan lite litteraturbeläst. Hon varken visste att hon inte visste, eller tyckte det var troligt att jag visste.
Men allt jag inte vet att jag inte vet, vet jag det eller inte? Jag vet ju att jag inte vet massa naturvetenskapliga grejer och planeter och matte med bokstäver och gaser och motstånd och vad fåglar och växter heter.
Men på samma gång är jag faktiskt lite rädd för att inte veta vad jag inte vet. Då blir man liksom utsatt. Kan bli lurad kanske? Eller är jag bara fåfäng?
Risken finns. Hmm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar