Igår rastade Mikael mig ordentligt! Via "lilla rundturen" kom vi så småningom till ett Nynäshamn i vårskrud. Vi parkerade vid Luddes stuga (Nynäshamns äldsta byggnad), och gick uppför en liten bergsknalle med några oförskämt vackra krokusar och vad som såg ut som ett hav av blåa snödroppar, till ett svart-grönt hus "som såg ut som en hembygdsgård". Inte så konstigt, för det var det med. Gardinerna och fönsterprydnaderna skrek hembygdsgård, medan stolarna och borden skrek restaurang. Stolarna hade rätt. Det var mat för Måns!!!
Till förrät åt vi varsin kräft- och räksallad med honungs- och limedressing, minus kräftorna. Dressingen var underbart sötstark och räkorna var lite ljumna, vilket kontrasterade perfekt mot den krispiga salladen. Sen fick Mikael oxfilé och jag lamminnerfilé med potatisgratäng. Det var nåt av det godaste jag nånsin ätit!!!!!!!!! Jag kallade det för en bröllopsmiddag, för 11 april var vårt allra första datum, innan Ellen & Rob sa att de var i USA då. Och sen hann vi i all fall inte med pappersarbetet. Men ändå. Igår åt vi bröllopsmiddag :)
Nedanför huset fanns det en liten träbelagd dansbana. Och om man fortsatte med bilen eller på sina egna ben lite längre fram kom man ut till det allrasödraste havsbandet i Nynäshamn, med utsikt à la "ungar, jag blir galen". (För oinsatta betyder det utsikt som är så vacker att vissa föräldrar inte finner ord.) Och det fanns vackra träd som nog skulle se bedårande ut med ljusgröna löv på. Ett undebart vackert ställe på det hela taget. Bröllopsvackert.
Sen åkte vi till ICA och köpte varsin Magnum som vi sen åt hemma hos mig då den var perfekt smält.
Sen pratade vi och höll kyskhetslagen och sen nattade Mikael mig. Han är sötast i världen och hade tagit bort fleecepläden och vikt upp täcket sådär välkomnande. Sen låste han in mig och drog i dörren för att kolla att han verkligen hade låst. Det enda som hade varit bättre var om han hade stannat på insidan dörren...
Nu fattas det bara foton på allt detta vackra. Tror jag ska önska mig en ny digitalkamera till min födelsedag. En lätt, smidig en som man kan ha i väskan, och som inte är så batterislukande som min gamla, och inte heller så långsam. Skyll på kameran förresten, det är jag som är en värdelös fotograf. Det blir aldrig så dåliga foton som när man inte tar med sig kameran!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar