Women carry designer bags with someone else’s initials stitched all over them. What does that say about them?
Jag älskar ju handväskor och skor och sånt, som vilken annan förnuftig kvinna som helst, men för min del kan de där initialerna i teorin lika gärna vara GeKås som Calvin Klein (ser ni att jag försökte allitterera där, med GK och CK? Snyggt, om jag får säga det själv.). Jag säger "i teorin", för det är ju ofta inte så att Ullared har lika snygga väskor som de med prislappshysteri. Ni fattar.
Vad är då märkeshysteri? (Mamma har anklagat vissa av mina syskon för att ha det. Det är nog snart bara jag som inte har det, men det är inte helt självvalt med tanke på min ekonomi, så jag tar inte åt mig äran helt.) Det kanske ger en sorts känsla av att man är nån om man vet att man har köpt jeansen på MQ istället för H&M. Jag älskade mina MQ-jeans. Mer än jag brukar älska H&M-jeans. Är jag ytlig? Antagligen. Märkeshysterisk, förmodligen inte. Pu!
När har det då gått för långt? När man vägrar ha på sig nåt som inte heter några bokstäver. I skolan är det "dåligt" att ha en bokstavskombination, i klädväg är det tydligen bra. Mera? När man köper dyrare kläder än man har råd med. När man köper fler kläder än man använder, och det finns saker med prislappar kvar i garderoben (detta kan också gälla Ullaredsfyndande!). När man inte vill umgås med folk som inte har rätt bokstäver på sig. När man tänker på/bekymrar sig för sina kläder, istället för att ägna sig åt vettigt tänkande, som att skapa världsfred och så.
Den här väskan från Bottega Veneta kostar €3900 på Net-a-porter.
Jag tycker den är jättehäftig och hade inte haft nåt emot att äga en sån. Men inte för ett pris som kan föda en hel afrikansk by i ett år.
Min slutsats: Mera ris åt folket. Och lagom dyra väskor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar