Prinsessan på ärten

Såhär patetisk är jag. Igår, på mormors födelsedag (bless her heart, jag glömde till och med att gå och klappa tavlan i hallen) hade jag en hemskt löjlig mormor-erfarenhet.

Två gånger hade jag glömt att sätta på tvättmaskinen med mina lakan i, och två gånger glömde jag sen också av att torktumla dem. Senaste gången var klockan 00. Så när jag skulle lägga mig fanns det inget annat val än att ta fram ett rent och vackert ihopvikt lakan från linneskåpet. Det har jag inte gjort på evigheter för jag vill alltid ha den nytvättade lukten i sängen, inte skåplukten (mormorlukten). Och nu kommer jag ihåg varför.

Jag kunde nästan inte somna igår för att det luktade så starkt "skåp". Don't get me wrong, mitt skåp är nybyggt, och jag har bara haft mina saker där i ett drygt halvår, så så värst mycket skåp luktar det faktiskt inte. Men lakanet var precis bredvid näsan och blev jag helt illamående. Fast så brukar folks lakan faktiskt lukta! Ihopvikt, inte nytvättat. Men usch, för bövelen, vad jag inte tålde den lukten! Fick vika ner täcket till midjan och ligga och halvfrysa för att kunna somna. Patetiskt va!

Så ni märker vilken prinsessa på ärten jag är. Stackars Mikael, han kommer inte att få det lätt. Men hans lukt älskar jag å andra sidan. Och jag kan faktiskt inte hjälpa att jag har luktsinne som en knarkhund. Ellen har inget och jag har dubbelt, så blir det ibland i livet.

Apropå henne, det äcklet, så är hon i USA nu, på David Cook-tour. Mockel!

Fy. Men hon får i alla fall inte träffa tvillingarna. Men det får andra familjemedlemmar göra. Fy bubblan.

Och apropå tvillingarna så ringde Bettan igår och frågade om vilket plan de kom med och till vilken flygplats. Ojdå. Vi vet inte om uppgifterna hade kommit bort eller hur det var... Det fanns visste tre flygplatser i området att välja mellan. Hursomhelst, hon sa att de hade varit hos doktor nonno Angerosa (morfar på italienska) i Schenechtady förra helgen för att Mia skulle få träffa en superduktig neurolog som han kände. Läkaren tyckte inte att det verkade vara något neurologiskt fel på henne. Däremot är det fortfarande lite osäkert med ögonen. Många småbarn skelar, men hennes ögon går utåt och det är lite ovanligt. Hon kan fortfarande vara blind eller halvblind. Men det är väl inte hela världen, antar jag. Bättre det än en hjärnskada. Hoppas vi får rapporter. Fusk, klämma på bebislår!

2 kommentarer:

Hanna sa...

Underbart inlägg! 1. Grattis farmor, jag tänkte på henne flera gånger under dagen i fråga. 2. Skåplukten som du är allergisk mot är jag (och flera andra syskon) precis lika allergisk mot! 3. Vi brukar säga att det luktar farmor. =)
Kram! / Hanna

Ps. tänker mkt på dig, har lust att ringa, men har ju inget nummer. har du tur (otur?) hittar jag numret o ringer en dag.

Monica sa...

Spännande! Och jag förstår din längtan att åka till USA. Suck. Fast nu har jag förstås inte några gosungar och sniffa på där utan här, så jag borde inte bli avis.