Ibland blir jag avundsjuk på...

...folk som kan helt normala saker, som duscha vilken dag de har lust, som orkar tona håret, gå och klippa sig, läsa en bok, se på tv, resa på weekendresor, resa på skidsemester, åka på solsemester, planera en längre resa till andra världsdelar (t ex min familj i USA), äta på restaurang, ta körkort, få barn, bada på somrarna, åka på utflykter till Dalarö, Nynäshamn och Trosa, skriva och blogga (annat än litanior om ohälsa), gå till biblioteket och låna och läsa, gå och rösta på valdagen fast man har gjort nåt annat den veckan, kan planera ett läkarbesök som en liten dutt i kalendern, inte som att en vecka före och efter borde vara tom för att orka och inte bli sämre, att orka åka på små korta turer med sin elrullstol. Jag är för sjuk för att åka komet! Just nu i alla fall. Jag har legat i sängen (ja, sängen och inte soffan) större delen av tre veckor. Och jag var redan före det säng- och soffliggande 23 timmar om dygnet. Men kunde borsta tänderna, göra mackor, sitta upp vid matbordet vid en måltid om dagen, hämta posten, slänga soporna och klä på mig. Duschar inte så ofta det behövs. Men varför har jag blivit så försämrad de senaste veckorna? Är det för att jag har haft huvudvärk mest hela tiden? För att det är arbete för kroppen att inte få den där medicinen som den vill ha? Jag har inte fattat om jag var beroende av den eller att den gav mig huvudvärk. Men jag är inte nöjd.

Idag har jag haft feber, när jag för första gången på två veckor inte äter höga doser febernedsättande/smärtstillande/antiinflammatoriska. Och inatt kunde jag inte somna förrän efter 06.00. Kan det ha nåt att göra med att jag har halverat min superhöga dos d-vitamin som gjorde att mitt dygn vändes åt rätt håll med cirka fem timmar. Ett underverk som jag har kämpat för i flera år. Fast d-vitamin är fettlösligt och mao kissar man inte ut det, så om proverna visar förhöjda värden efter läkarbesöket på måndag, så blir jag så ledsen. Mådde bättre på 10 000 ie.

Idag är jag sådär trött så jag gråter. Precis som en bebis som inte fått sova. Det är bara det att jag inte har stora marginaler mellan mitt normala men dåliga mående och till mitt extra dåliga, outhärdliga mående. Det där när jag måste hålla Mikael i handen för att inte börja gråta. Och nu sover han, så då...

Fy bubblan. Tänk att ha en personlig assistent. En som kollar upp saker när jag får tankar, som maxdoser d-vitamin, en som duschar mig, torkar mig efteråt och borstar ut håret, det fick Mikael göra senast. En som kunde skriva lappar med saker som behöver göras, som byta lakan, ta fram julgrejer, skriva upp sköljmedel på handlingslistan, bre macka åt mig, räkna ut vad jag ska göra med kost, som håller ordning på saker jag vill prata med Mikael om, som kan åka till hemköp och apoteket och biblioteket åt eller med mig och jag kunde bara sitta stilla, inte behöva ha plånboken beredd, komma ihåg vilket matkort som ska fram i vilken affär.

Man får inte en assistent för sånt i Sverige. Möjligtvis kan jag få hemtjänsten att duscha mig. Skillnaden då är att det kan komma hur många som helst, inte en person som jag känner och som man har lärt hur det ska gå till. Vill inte att Mikael ska vara min vårdare, men han blir ju det, mer och mer. Helt gratis...

Nä, fy vilken tråkig dag. Nu har jag ont i magen också. Idag är jag avundsjuk till max, irriterad och slut. Fattar inte hur jag ska bli så bra att jag orkar gå till läkaren på måndag. Inte _gå_ såklart. Men tvätta håret, bara det är ju en extraordinär aktivitet som jag gör de dagar jag orkar, inte de dagar det behövs.

Innerst inne har jag panik och är så fruktansvärt rädd för att det här är det nya normala. Tanken på att orka prata med en psykolog om det är nästan skrattretande. Igår orkade jag bara prata med mamma i telefon ca 20 minuter. Det var kanske en månad sen sist.

Nej, vilken deppig dag! Vilket deppigt inlägg!

Vad är motsvarigheten till "vi hade i alla fall tur med vädret?" Det kan jag inte tänka ut. Det här inlägget tog allt jag hade och then some, och nu råder härdsmälta.

Imorgon är en annan dag. Det är i alla fall nåt!!!

Kolla! Så här ser jag ut idag.

Visserligen har jag duschat men har inte orkat tona håret och det är så mycket grått i nu sen jag slutade rycka dem, att jag inte vill visa mig. Dessyttermera har jag inte orkat sminka mig idag, så jag vill faktiskt inte fota mig. Men ni kan väl ändå gissa vilken av dessa som är mest trolig. Den röda är av Elie Saab. Säger bara det.

Deal breakers

Om Mikael nånsin fått för sig att pussa mig med handen så nonchalant i byxfickan, så hade jag nog inte gift mig med honom. Jag tål bara inte hur överlägset det ser ut.

Sorry, brudparet från pinterest, för sågningen. Vi har alla olika avtalsbrytare.

Här är Edens lustgård

Detta är himmelriket på jorden. Lago di Garda i Italien.

Ifall jag var snuskigt rik skulle jag bo där några månader om året, i min villa vid vattnet. Mikael gillar inte pasta så mycket, men han skulle få följa med ändå. Och vi skulle klä oss så fina varje kväll när vi skulle ut och äta, för cargoshorts med sockar i sandalerna går inte hem i italienska restauranger.

Italiensk pasta varje dag.

Jag skulle bli så fet.

Fa niente tror jag betyder Det gör inget.

Det vattnas fortfarande i munnen när jag tänker på maten på hotellet i Sicilien. Jag saknar ord!

Välkommen till paradiset.

Sphere of influence

Om man vill påverka världen ska man hålla sig så nära sin inflytelsesfär som möjligt. Om man inte kan hålla sams med sin familj, hur tror man att vi ska få fred i världen? Och att ens ansträngningar att bota ebola, utrota världssvälten och göra världen till en bättre plats, kan kännas som en droppe i havet, åtgärdas genom att man gör saker där man är. En god gärning förlorar i energi på en lång resa och är effektivare bredvid en. Gillar Oprahs random acts of kindness, när hon betalar vägtull för nästa person, för near nurtures next. Dvs man blir sugen på att själv hjälpa någon och då förlorar godheten inte resemil utan vinner istället momentum. Som en växande snöboll, eller de där ringarna på vattnet. Faktum är att med ringar på vattnet kan man inte börja med mitten/sig själv och sen hoppa till de svältande barnen i Afrika. Nu är det ju verkligen inte så att vi inte kan eller ska hjälpa dem som är långt bort, men jag menar mest att såna goda gärningar som sker i hemmet kanske inte duger i vårt sinne, och det är fel tänkt. Om vi måste bota världssvälten och inte tänker på att vi kanske precis har motat bort svälten hemma, är det lätt att tappa sugen.

Jag menar inte heller att man ska slå sig för bröstet och sätta sig ner och pösa resten av livet för att man köpte en get i Afrika när det var så populärt för några år sedan (och jo, vi köpte en och den heter Margit efter min mormor som kallades Geten av sin käre make).

Hade det räckt med att jag visade bilden och sa en mening om att hjälpa där man kan påverka? Bestimmt. Tyvärr lider jag -- och ni -- svårt av en enastående mångordighet. Den förvärras efter midnatt dessutom.

Och om jag har använt ordet enastående lite för mycket på sistone, så är det för att jag läste att Leif GW hade sagt att han inte trodde det fanns några som är så enastående dumma som deltagarna i Paradise Hotel. Om jag nu minns det rätt. Enastående och PH var i alla fall ordagrant.

Förra julen gav vi en signerad bok av Leif GW till Mikaels mamma. Hon fick en likadan av sin sambo. Fast utan autograf, så hon behöll vår. Då kände jag mig nöjd med presenten, när den var så bra att nån annan hade kommit fram till samma sak.

Fast usch, prata inte om julklappar. Varje november tänker jag att den här julen ska vi minsann ge alla ett bidrag till Läkare utan gränser, och sen springer man ändå omkring (nja) och shoppar till vuxna människor som tjänar mer än jag. Unicef säljer en julgranskula med Karl-Bertil Jonsson för 179:-. Det är typ den bästa presenten nånsin. Fast en jul köpte jag ett häfte av Läkare utan gränser. För bidraget fick man ett modest litet häfte där det stod exempel på vad ens peng hade räckt till. Det var olika för olika summor, och var kanske tre exempel. Det blev så verkligt så som de hade beskrivit det. Den presenten kändes väldigt bra att ge bort. Och det var mer som ett gåvoblad, inte så att man kände att de hade tagit ens mässlingvaccinationspengar och tryckt flashig broschyr, absolut inte.

En gång fick Mikael två påslakanset i julklapp. Usch, det är lika lågt som att ge ett barn gummistövlar eller kalsonger i julklapp.

Några jultips

Har brassat på med julmusik idag, det var härligt. Hej tomtegubbar är jag inte lika förtjust i som John rutter sånger med jesusbarnet i centrum, inte snapsglasen.

Jag har hittat några bra julidéer.

En var att spraymåla en billig (läs ful) julkrubba, figurerna alltså, vita för en omedelbar ökning på snyggskalan. Och att hänga julkulor i glittriga pärlsnören är jättesmart. Likaså att måla en silhuett av julkrubbrfigurer på en träbräda. Å, det vill jag göra, och sätta på väggen ovanför öppningen mellan vardagsrum och kök. Och så vill jag ställa fina grejer på min silverbricka! Och den sista är bara fin och inspirerande.

Så mycket djur

Bara för att jag tänkte på månadens djur i den där utmaningen så fortsatte hjärnkvarnarna mala även efter att jag redan lagt upp inlägget. Här är några fler månadens djur. Eller för alltid.

Månadens djur är givetvis

HALMBOCKEN! Nu när det till och med har snöat hela dagen är det definitivt snart jul!

Källa Tycker den svarta är lagom uppstudsig.

Ett slag i magen, på ett bra sätt.

Vackraste dikten, vackraste melodin. Musiken sjunger egna ord. "Jag skall vandra ensam, utan spår", låter som sorgliga strofer för mig, men i sången låter de bara accepterande. En helt annan känsla när sista strofen läses jämfört med sjungs, såhär i min favorittonsättning dessutom.

Det är vackrast när det skymmer: http://youtu.be/v4IMN_zxbj0

Häpp! Dagens boktips:

Jag är ju i den nesliga situationen att jag började med Dan Browns senaste i maj 2013 och jag är inte färdig än. Har alltså inte läst en bok på närmare två år. Hade tänkt skippa resten av den bara, men kom så ihåg att jag har ett ocd-liknande driv att ringa in och räkna hur många eerie han skriver i sina böcker. Uppåt tjugo är både förskräckande och helt normalt! Ni förstår ju att detta kanske måste utredas. Men jag kan inte med bästa vilja i världen rekommendera denna travesti till någon annan läsare än den sinnessvaga. Och ni lär väl kanske inte veta vilka ni är. Kan väl inte vara nån som läser den här bloggen :) Jag visste i alla fall att jag var sinnessvag när jag köpte boken... Böckerna är förfärliga egentligen, men han är cliffhangerkungen och hittar på så många bladvändare att jag ändå är förvånad att jag inte har läst mer. Hans skrivstil är visserligen personlig, men inte jätteimponerande. Han skrev några andra böcker före de här som blivit mest kända, och de var väl helt ok, men absolut inte nåt mer märkvärdigt än om man står i biblioteket med handen framför deckarhyllorna och bara tar en, vilken som helst.

Det här var alltså ett osedvanligt värdelöst boktips. Okej. Men jag kan inte läsa längre. Små fragmentariska snuttar. Kanske ska ta fram nån Nordenflycht eller Emil Dickinson, som jag äääääälskar.
Där har ni ett boktips om ni tål amerikansk lyrik: Emily Dickinsons samlade. Den kan jag verkligen rekommendera!

Häpp! Det bidde ett boktips ändå :)

Tur i oturen

Ibland kommer jag ihåg att inte vara sur och istället se saker från den ljusa sidan. Inte för att "den ljusa sidan" låter särskilt lockande för undertecknad migräniker utan medicin.

Men jo. Jag hade tagit med mig smörgås och nyponte till sängen igår, jag orkade inte sitta upp vid matbordet. Och jag vill hålla blodsockernivåerna lite jämna nu när jag har leksaksmigrän jämt och kan inte vänta med frukost 5-6 timmar bara för att jag inte orkar gå upp än. Men så glömde jag att dricka upp teet. Så när jag gick upp några timmar senare ställde jag megamuggen (julklappskär swedish grace!) i mikron och skulle dricka medan pastan kokade (sista köttfärssåsen. Tack E!!). Men jag har ju svårt med korttidsminne och simultankapacitet, och glömde av muggen.

Spola framåt till när Mikael ska tina en skål bär till kvällsyoghurten. Där stod visst en kopp te, med 4 dl te i. (To the best of my knowledge. Jag kan inte mäta muggen, den står i diskmaskinen som kör nu.) Ja, det blev en salig krock, salig för ingen, och det kom te i hela mikron. Under den snurrande plattan får det plats flera deciliter vätska.

Mikael sa att om jag inte vill ha nåt så gärna att jag kan komma ihåg det i en minut, så kanske jag lika gärna kan avstå. Jag kom inte på att svara att jag redan hade glömt teet en gång idag. Det var kanske lika bra att inte vara petimeter. Han torkade nämligen ur mikron. Vi säger väl så. Och det är faktiskt viktigt att jag får i mig så mycket vätska som möjligt. Det hjälper inte att bara tänka att man ska dricka. Just det.

Men nu kom jag på att jag har glömt slutklämmen! Den ljusa sidan av microfadäsen (microchock låter inte lika sensationellt som nakenchock, så jag behåller "fadäs" tills vidare) var såklart att varken glassnurrplattan eller julklappsmuggen gick sönder! Sånt kan man bli glad för!

Ny formula?!

Ni vet hur de säger på skönhetsvårdsreklamerna att de har en ny formula? Vet inte ens om de får säga förbättrad, utan bara ny...

Idag har jag uppfunnit en skönhetskur för me-patienter eller andra med fatigue.

Pyjamasbyxor
Otvättad hårtofs (vi snackar inte en dag här, om man säger så)
Läppglans med diamantdamm i eller så, skimret lurar vem som helst.

Dagens konst

Här är baksidan av senaste numret av Situation Stockholm som snälle Mikael köper ofta. Och tidningen är riktigt bra! Den har en åsikt, eller en vinkling, som inte nödvändigtvis är en politisk vinkling, utan bara intressant, levande. Inte som Metro, som är rent sövande. Nu vet jag väl inte om Situation och Metro är varandras konkurrenter, men ändå.

Och baksidan var alltså följande käcka foto. Sån konst gillar jag. Som säger nåt, som är rolig, som man känner igen sig i, som man kunde ha kommit på själv men man inte gjorde, och som stannar med en i dagar efteråt. Och som man bara kommer på fler och fler länkar till. Jag tänkte nyss på julen och på alla makaronhalsband som har getts till stolta föräldrar på den högtiden. Hennes makaronhalsband säger nåt annat.

Ja, men det var dagens konst här på den oerhört kreativa bloggen Ueberserioest.

Hej på er.

P.S. Jag fattar inte varför fotot vred sig en kvarts varv. Och jag är på telefonen och vet absolut inte hur man vrider tillbaka det här. Sorry!

Vitt vitt vitt

Jag tycker fortfarande det är mycket vitt i inredningarna som delas av "såna som vet". Vitt, med små tillägg av grått och/eller svart, metaller, renhudar. Jag älskar inte den stilen. Tycker den är för tråkig.

På Babel i söndags gick de hemlig husesyn hos lars kepler, dvs makarna ahndoril. Det var kritvitt överallt, raka linjer, minimalistiskt så man smällde av. Såg knappt nån skillnad på köket och arbetsrummet. Likadana högglansiga vita skåp. Det enda som bröt av var en sån där knuten-ljusstake på matbordet.

Annars när folk bor i helvitt blir det lätt shabby chic. Och det gillar jag inte mer än minimalistiskt vitt.

Har försökt hitta några bilder som varken är plottrigt eller personligetslösa utan lagom, enligt mitt tycke. Inte helt lätt.

Blev inte först

Nån sa på fb idag att hon tagit fram adventsljusstakar som nu lyser så fint. Jag hade tänkt att vara snuskigt tidig i år, men har mått för dåligt. Det är visserligen ungefär likadant vareviga jul. Vet att några av barnen håller på traditionen, och eftersom det är Fars dag på söndag, så kan jag ju låta dem komma till ett höstigt hus, inte ett överjulat.

Men jag kan i alla fall snickra Rudolf och några renkompisar. Det ser väl gulligt och görbart ut. INTE. Och jag har andra projekt jag hellre vill ha Mikaels hjälp med än att bygga prydnadsdjur, hur söta de än är.

Hittade dem på pinterest. Fy, det är inte en vettig källa. Jag ska skärpa mig. Marängen kunde man i alla fall söka på för jag sa namnet på receptet. Det här har jag inte ens några ledtrådar till. Log raindeer kanske?

Dagens vackraste ord och bild

Chocolate meringue with fresh berries.

Kär nörd har många namn

I min ingifta familj är det ganska vanligt med traditionella nördar, såna som gillar eller i alla fall begriper sig på naturvetenskap.

I familjen jag kommer ifrån har vi en hel del nörderi också, som att läsa Ferlin högt. Somliga skriver så långa politiska inlägg att bara pappa orkar läsa dem. Matnörderiet har också sina anhängare.

Jag är också i högsta grad en nörd. La precis upp en statusuppdatering på franska på facebook.

Je suis une nerd!

P.S. Vi har en bytta hemmagjord köttfärssås kvar, och jag paxade den. Men orkade bara äta en halv till middag. Satte in resten i kylen, och blev sen rädd att Mikael skulle göra taberas på alla rester i kylen, så jag tänkte skriva på locket Ne touche pas!

Det glömde jag av eftersom jag inte orkade resa mig just då, men maten stod kvar! Imorgon blir det världens bästa rester, som jag försvarar på flera språk.

Inte vet att man inte vet

Jag brukar bli småirriterad på folk som inte vet att de inte vet. Och när de inte fattar att det är helt orimligt att de vet just den saken bättre än jag, som litteratur eller engelska eller så. Jag säger verkligen inte att jag vet allt om det, men om nån försöker säga att ingen svensk har fått nobelpriset i litteratur, då blir jag lite trött. Jag inbillar mig i alla fall att jag vet när jag inte vet nåt.

Men idag har jag i och för sig ätit taggtråd till frukost, så idag finns det inte mycket medhårs att klappa mig.

Men ändå har min man ibland lite svårt när jag kan nåt på Vem vet mest och som han aldrig har hört talas om. Igår fyllde jag i resten av popbandet Mumford and _sons_. Och något mer som jag har glömt. Flera saker faktiskt. Jag blir inte förvånad när Mikael kan svara på typ allt (precis som min pappa) men har ibland svårt att övertyga om att jag har rätt i nåt min man inte har en aning om (precis som mamma).

Ja, jag har gift mig med min pappa.

Men jag har åtminstone haft ett helt liv på mig att se hur man lever med en sån, och vad bra de är.

Kolla! En bild på mina fötter i skor jag gillar.

Jag har fyra par skor just nu på skohyllan. Skohyllan själv köpte jag på blocket för 35:- av en kille nära Haninge centrum för 7 1/2 år sedan. Skorna är ett par svarta Clarks med ganska rejäl sula, ballerinamodell. Dem köpte jag på ebay för en hundring och är mina standardhöst- och -vårskor.

Bredvid dem står ett par marinblå mockaballerina, också lite rejälare än vanliga ballerina, också från Clarks på ebay. De är så fantastiskt sköna att de känns som att ha handskar på fötterna. Förlåt, köpte dem på tradera, inte ebay. Tror jag betalade hela 300:- för dem. Men de var oanvända och kostar närmare 900:- nya, så det var ett bra köp.

Sen står ett par jodhpurs i rent fantastiskt skinn. Skorna kostade ett par hundra, tror två, på tradera och var i nyskick. Märket är aristokrat och pappa brukar gilla deras skor. De är egentligen herrskor, men jag har inte hittat några nya halvstövlar till bra pris, eftersom mina förra var så fantastiskt sköna, mjukt skinn, och riktigt fyndpris, ca 250:- i USA. Men det var måååååååååånga år sen jag var i USA, kanske tio, så att jag hittade dessa herrskor till ett sånt bra pris ser jag som en ynnest och inte en dag för sent.

Sen står mina vinterstövlar. Mina svarta eccostövlar skulle bli svåra att toppa, eftersom jag köpt dem också för några hundra på tradera. Och eccostövlar! Fötterna kan ju bli bortskämda för mindre. Skinnet var supermjukt. Men de började ha sett sina bästa dagar efter tre vintrar och hade dessutom bara textilfoder, så förra våren började jag leta efter nya stövlar. Har storlek 42 vilket inte alltid är helt enkelt. När jag var smal hade jag 41 och det har ju alla affärer, men inte 42. Men så hittade jag ett par stövlar på tradera (var annars) från ellos, i skinn, med luddigt foder och dragkedja på hela insidan. Mina eccostövlar hade bara haft halv dragkedja så det gillade jag. Stövlarna satt som gjutna, och nu står de och väntar på snön. Jag hann använda dem ett par gånger förra vintern och de är perfekta.

Jag är verkligen duktig på att fynda på nätet.

Tyvärr dock är jag nuförtiden ute så sällan att jag knappt behöver några skor. Minns den tiden när jag hade sju stövlar: svart mocka med ullfoder, brun mocka med ullfoder, svarta högklackade från mexx, bruna högklackade från USA, svarta knästövlar, bruna knästövlar, och ett par knästövlar i en färg jag inte kan komma på vad den heter. Inte beige men en ljusare brun, med lite dragning åt pumpa eller öl. Ja, då använde jag alla de där stövlarna. Och flera av dem hade jag köpt på rea för en hundring, i alla fall två som jag minns nu.

Jag har verkligen ärvt mormor. Hon visade upp saker hon hade köpt och poängterade vad hon hade betalat. Att fynda var lika roligt som att få nya saker. Och tradera passar mig som hand i handske, eftersom jag i princip aldrig orkar ta mig till en affär. Att köpa grejer på telefonen och få dem i brevlådan är verkligen ME-vänligt. Passar plånboken också!

Eftersom jag inte fotade mina fötter i skorna som man skulle så fick ni världens längsta historia om fyra älskade par skor. Sån logik kör jag med.

Mera endometrios

Andra gången på kort tid som jag får endometriossmärta två minuter efter toabesök. Att "gå på toaletten" kan kallas bowel movement på engelska, och tydligen har jag en endometrioshärd på eller bredvid tarmarna och som reagerar när jag... Ja, ni fattar. Förra gången varade det en halvtimme men inte idag. Som väl var. Men jag gillar inte att jag får ny smärta när jag varit i princip symptomfri med hjälp av p-piller i så många år. Jag har dessutom alltid trott att problemen skulle försvinna om det förvärrades till nåt ohållbart och man opererade bort livmodern. Men nej, man kan tydligen ha livmoderslemhinnetillväxter i buken även utan livmoder. Men jag ska inte tänka negativt, det här har ju inte ens blivit ett problem än. Och jag är inte negativ av mig, men känner att med så små marginaler på orken och välbefinnandet så vill man ha kontroll på precis allt, så att man kan använda den lilla energin man har till nåt vettigt, inte till att ha ont pga galla, endometrios eller så.

Jag har gått och lagt mig i sängen igen. Orkar inte ens ligga i soffan.

Men jag är faktiskt glad att Mikael inte är hemma. Inget ljud, ljus, inget man behöver säga, tänka ut eller reagera på. Har bara så ont i benen. Alltid ska det vara nåt. Men huvudet är under kontroll just nu. Sura inte, välj glädjen.