Inte riktiga människor

Vi hade ju firande av pappas 75-årsdag på datorn, alla barn, ingifta och barnbarn. Barnbarnen visade snällt upp sig och vinkade hej till alla, men lämnade oss vuxna att prata. J såg man hur han kollade på de olika rutorna med folk. Han är inte så lättflirtad så man förväntade sig inga pussar eller så. B var desto specialare och O visade sin bula i pannan. Men man såg att J kopplade bilderna till människor. Sen kom lilla G i bild. Hon är ju "god som den godaste bulle", och skiner alltid upp som en sol när man hälsar på henne. Men hon tittade helt förvirrat på bilderna och såg bara en skärm med grejer på. Hon förstod inte att det var människor inne i burken. Men hon är ju inte ens ett än, så det var ju förväntat, men ändå. Att vara barn är ett fullkomligt konstant lärande. Miri sa hur Emmi utforskar huset: vad ligger under den stolen, vad händer om jag drar i den här sladden osv. Lärande precis hela tiden. Så imponerande, fascinerande och deprimerande. Att takten på vårt lärande går ner så mycket, slås ner av skolan som för att passa alla istället inte passar någon. Och när jag, som snart 50-åring, är så trög i att lära mig det som mitt liv försöker få mig att förstå.

Man kan försöka lära sig fortare, men oftast lär man sig bara sämre då. Det tar den tid det tar, eller så blir det dåligt gjort.

Jag kan två spanskaglosor bättre än nästan några andra ord på något språk, för att jag hade så svårt att lära mig dem och fick hitta på knep, som alltså sitter kvar mer än 30 år senare. Añadir betyder tillägga. Anja uttalas aña på spanska och dir betyder säga. Dvs jag ska alltid tillägga nåt, Anja dir. Det andra är aguantar. Det betyder hålla ut, och mitt knep för det ordet var agua, vatten. Vem behöver vatten mest av alla? Han som krälar i öknen efter en brunn och inte en hägring. Men han måste hålla ut där han krälar. Aguantar, hålla ut. Fastsvetsade i min hjärna.

Ibland ställer psykologen psykologiska frågor till mig. Eller sammanfattar nåt med ord ur en bok men som är ryggmärgskunskap för honom. Det är häftigt. 

Jag ska nu försöka sammanfatta nattens soverfarenhet. Den var inte så bra till att börja med men jag vet inte hur jag ska beskriva den så jag har skjutit upp det. Men kan inte vänta, då glömmer jag, och nästa fredag måste jag dessutom ha analyserat mina olika anteckningar.

Men jag får påminna mig om att även om jag inte lär mig saker hela tiden som en bebis, så finns det såvitt jag vet inte något tak för hur mycket jag kan lära mig.