Vad skönt det vore att vara immun och inte hålla på och följa utbrott, sprita sig, vara orolig i veckor och månader. Vara livrädd för att hamna i skolsal full med militärsängar med milt sjuka i karantän. Jag blir helt förfärad inför tanken på vad sjukvården skulle kunna göra med min ME, och jag har säkert pratat om det förr. Samma om Mikael blir sjuk, då måste hans socker kollas hela tiden och han sover ju och då skulle det bli mitt jobb. Som jag inte orkar. Så på ett sätt så vill jag träffa nån imorgon och bli smittad och så är det över och man är immun och bekymmersfri. Men så tänker jag på febern, halsontet och influensakänslan i kroppen som jag har efter att ha ätit våfflor med barnen. Hur pest skulle jag inte må av att faktiskt vara sjuk. Jag får panik av bägge alternativen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar