Igår kom det in en katt men det gör ju inget. Men idag, vilken dag, när det gäller djur! Först sitter jag efter vårdbesök med min och Mikaels ruta nervevade medan han hämtar ut ett paket till mig och så flyger det in den största geting jag nånsin sett! In i bilen med mig! Jag fick panik, men det fick han också, för han flög in i framrutan och slog sig så han hamnade uppåner på instrumentbrädan. Precis då kom Mikael ut och viftade ut den genom sin öppna dörr. Men vilken görstor geting. Min puls var uppe i tusen. I sånt litet confined space, huvva.
Så ligger jag nu i soffan, och allt är mörkt utom teven. Så skönt förresten att det inte är ljust till fyra på natten. Men så låter det som om ett djur flyger in genom lilla vädringsfönstret i vardagsrummet. Sen hör jag ett starkt gräshoppsljud så jag lägger ihop två och två. Men sen händer inget mer och jag fortsätter läsa de roliga kommentarerna i en språknördtråd på fejan. En gräshoppa, det är väl som en mygga? Men så flyger nåt mot mig och det är en 8 cm stor, illgrön insekt, och den landar på filten 1 dm bredvid mitt ansikte. Jag skriker och flyger upp ur soffan. Inser att jag måste få ut den, tar fram största plastskålen, en kartong i drygt A4 som jag tänker ha som lock när jag fångat den, och vet ni vad, då flyger den hemskingen rätt in i mig när jag bara står helt fredligt tre meter ifrån den och den touchar min hand. Då skriker jag igen och väcker Mikael för andra gången på fem minuter. Ser den inte, men den är ju gigantisk så till slut hittat jag den på fåtöljen, samlar mod för att försöka fånga den, då flyger den upp till teveskåpet och sätter sig såklart på yttersta hörnet. Så att man inte kan fånga den för då kan den bara flyga neråt. Och sen flyger den in i sovrummet och sätter sig nånstans på Mikaels sida av rummet. Jag såg vilken riktning den flög. Puls, jo tack, det har jag, och vet inte hur jag ska våga lägga mig! Igår kväll kom det nåt flygdjur och fladdrade under lampskärmen och lät med vingarna mot tapeten, men det är ju inga farliga djur och jag tycker bara de är lite äckliga att ha alldeles bredvid sig. Men den där gräshoppan kan jag alltså inte ignorera och sambo med. Den måste ut. Tittade in på Mikaels väggsida men vågade inte sticka in huvudet så långt. Hjälpes vad stor den var. Alltså som en vuxens tumme! Och så ben och allt. Jag tycker att hela huden känner små beröringar och jag hör ljud i alla persienner. Jag är alldeles överreagerad i alla mina sinnen. Måste läsa på om gräshoppor. Det verkade som om den flög bort från ljuset. Kanske kommer jag att behöva släcka i lägenheten, öppna sovrumsfönstret på vid gavel och tända så den flyger ut. Men vaknar Mikael av att jag tänder i taket? Och vågar jag det? Fy vad obehaglig den var. Är inte nöjd.
Hm. Jag minns nu att min syster fick in en fladdermus i sin lägenhet i Italien. Plötsligt känner jag oerhörd beundran över att hon överlevde den händelsen. Perspektiv, alltså.
Och nu googla på gräshoppor.
7 kommentarer:
Men tänk då på Robs sydafrikanska barndom, där ungarna vände på stenarna och plockade fram skorpioner som de hade race med. Eller spindlarna av tallriksstorlek som hamnade i ens knä.
Getingar och gräshoppor är väl inget.
modren, kaxig
Jag vet det, logiskt, men försök säga det till nåt i min hjärna som reagerar som om det vore livsfara!
Förresten har jag för länge sen läst att förvärrade fobier kan vara en följd av ME.Jag hade glömt det tills nu faktiskt.
Som gräshoppsplåga verkar det ändå vara ganska begränsat.
Hälsningar hon som har skaffat moskitnät och har alla fönster öppna.
Ja, som plåga var den begränsad. Men den plågade mig ganska obegränsat. Det blev värre sen, när jag till slut hittade den inne i Mikaels garderob och till slut dödade den med flugsmällan på väggen, men när den sen började röra på sig på marken och klättrade upp på några kläder, fick två slag till och försvann. Sen letade Mikael inne i träningabyxorna med ficklampa och var så noggrann att jag blev lite rörd, och sen fick jag bara en gråtattack till när jag skulle gå och lägga mig och den kunde hoppa ut från de där plastbackarna vi har under sängen. Det hela var faktiskt traumatiskt för mig. Jag vet att de inte ens är farliga, men en flygande insekt som är stor som ett finger och redan har flugit in i en är inte nåt jag rekommenderar till mesiga. M a o är jag mesig, men jag kan inte hjälpa det.
Det låter rätt bra med myggnät på fönstren! Riktigt, riktigt bra!
Nä alltså, vi har moskitnät över sängarna. Lämnar man dem är det rena djungeln med mygg o gräshoppor o diverse fjärilar och tocke frat.
Nä alltså, muskotnöt l er sängen räcker ju inte, för då får man ju gå ut bland djuren om man ska gå upp ur sängen och kissa.
Jag ser för mig några snygga träramar, vågersägade i hörnen, stejplade med myggnät, och med en vit prick kardborreband i toppen som man fäster mot fönsterkarmen. Och så kan man ha hur öppna fönster som helst! Ytterdörren och verandadörren för vi nog komma på andra projekt till, men det finns väl färdiga, typ med omlottade våder med tyngder som man ändå kan gå in och ut genom. Här snackar vi mesig stadstjej, jag skulle inte överleva i ett hus med mygg (de älskar mig nämligen), gräshoppor, fjärilar och sånt, skulle få äta lugnande.Jag gror inge heller att jag skulle kunna bada i slemmigt vatten, med maneter, tång eller algblomning. Det ska vara en kritvit sandstrand utan nånting i vattnet så att man ser sina fötter även när man står till midjan och ska doppa sig. Men jag tycker själv att jag är ganska modig emotionellt. På de andra sätten däremot är jag en som står och skriker hysteriskt. Lite jobbigt idag att ha strax under 30 grader inne och inte våga ha tvärdrag öppet för Mikael var inte hemma och kunde rädda mig. Imorgon kanske jag vågar igen, men idag är jag postfobisk. Nej, inte som att jag är förbi fobin, utan jag är extra känslig efter det fobiska utbrottet igår. Men vi hade en fluga bakom persiennen i köket och jag hade sån där sensibilitetsträning med den så att jag till slut inte ens brydde mig om att lyssna att det säkert var en fluga och inte en geting. Jag förstår mycket väl att det inte imponerar på dig, men ibland skryter man mest för sig själv.
Sydafrikanskt ordspråk, apropå mina duster med bestar på sistone: You're scratching a lion's balls with a short stick.
Skicka en kommentar