Annorlunda syn

Jag såg en snutt på Law & Order och en fransk dam i 70-årsåldern hade blivit våldtagen i sin ungdom. Hon beskrev att hon var singel, förlovad... och jag tänkte att singel betyder inte ogift längre utan inte i ett förhållande. Men vilka förhållanden räknas för att man inte ska vara singel? Det finns ju många sorter nuförtiden, så att fb t o m har hittat på frasen It's complicated för dem som inte vet om de är singel eller ihop med nån. Om nu fb kom på det, det kanske man redan sa före fb.

Jag har inte varit en sån som ens har hånglat med killar utan att vi i alla fall trodde att vi var förälskade i varandra och ville bli ihop. Jag har också varit socialt efterbliven och rädd för förhållanden. Jag har känt på mig att det kan bli så jobbigt och ledsamt och fel och har skjutit upp saken rätt länge för att slippa problemen. Ville heller inte bli ihop med nån bara för att ha nån att vara ihop med, eller för att nån var snygg men man gillade dem inte så mycket. Jag vågar vara själv, även om jag inte vågade gå till bamba själv. Och idag har Mikael bara varit hemma tio minuter, fem på kvällen och då skrev han ut protokoll och sen fem minuter till innan han somnade i tv-fåtöljen vid 10. Men jag har inga problem med att vara ensam, kan roa mig själv hur lätt som helst. Det känns skönt och som en lättnad, eftersom jag inte orkar träffa vänner och så, och om det var outhärdligt för mig att vara ensam och om Mikael inte räckte för att täcka mina sociala behov så skulle jag ju vara olycklig. Jag är snarare stressad och skulle vilja ha fler timmar om dagen (för saker jag behöver göra ensam). Men nu är jag ju som jag är och även om jag fick fler timmar så skulle det inte hjälpa om jag inte också fick mer energi. Så vi lämnar det så.

De hade i alla fall stylat den franska damen precis som man tror att en fransk 75-åring ska se ut, graciös, högt huvud, örhängen, fin uppsatt frisyr. Hon inspirerade mig.

Och vet ni vad, jag har förresten två goda nyheter. Igår var jag med kometen i centrum och köpte pioner, hämtade paket och köpte en Nogger. Det var sånt underbart väder och naturen luktade så gott och det är så skönt med varm luft mot huden så jag blev lite hög, men trött. Men det egentliga felet var inte mest trötthet, för jag går numera rätt så långsamt, utan att jag gick lite för långt. Och det var inne på Coop, för plötsligt ville jag gå bort till bröden och leta efter källarfranska som de inte hade och den omvägen var vad som knäckte mig. Och det var också då jag inte kom ihåg att känna efter om jag hade energi till den goda idén. Glassen kan man ju gå till rätt vid kassorna men brödet är en promenad. Men att jag går så långsamt nu att jag inte blir andfådd i affärer är ett jätteframsteg! Jag gör mycket oftare pauser, stannar upp och vilar, kommer ihåg att känna efter.

Också ett framsteg är att jag öppnade mig hjärta och istället för att vara nervös för att jag inte har varit bland folk på ett halvår, förutom vårdfolk, och har helt tappat vanan att småprata, så litade jag på att min magkänsla skulle kunna konversera med folk även om min hjärna inte skulle kunna det. Och so what om några i centrum tycker jag är ett ufo för att jag inte kan småprata så bra, vad gör det. Så jag pratade mer och var mer vänlig än på länge. Jag vill ju att folk som pratar med mig ska bli glada efteråt, som den snälla damen bredvid vårt bord på nån finlandakryssning. Hon påverkar mig än, för att hon var så go. Och jag vill vara sån, som får folk att må bra och vara lyckliga, kanske bara en liten stund. Det tog slut lite mer för varje affär, så på Coop sa jag nog bara tack detsamma när hon sa Trevlig kväll, men då får man betänka att mitt armband ramlade av på samma gång och jag hade redan lett och varit trevlig på två ställen före det.

Pionerna är helt fantastiska. Doftar ljuuuuuuuvlivt och är så stora som en boxares handflata. Hela blomman är som en smocka, på ett bra sätt. Min dröm är att byta ut de där mestadels döda rosbuskarna mot en pionhäck. Men vi vill inte lägga pengar på nåt vi inte kommer att kunna hålla liv i. För undersöka vad som växer frodigt utan inblandning :-)

3 kommentarer:

Monica sa...

Det låter överlag som en rätt fin dag. Vad härligt!

Sara sa...

Pioner växer allra helst utan inblandning. Mman kan gödsla dem nån gång om man tror att det behövs, annars klara de sig helt ok åtminstone fem år i stöten. Men de blommar ju så kort tid?
Kan ni inte sätta några pioner bredvid rosorna?

Anja Olergård sa...

Idealet vore nåt som blir ganska stort, blommar mycket och länge,inte behöver beskäras, vattnas eller rensas ogräs och som inte gör att getingar flyger in i sovrummet. Jag vill nog ha bilder på blommor på samma sätt som getvideor är mitt favoritsjur.