Mera elände

Trodde jag var färdigledsnad igår. Men idag har jag läst 33 sidor journaler från vårdcentralen. Min ordinarieläkare har skrivit överviktig på allmäntillstånd på varje besök. Jättekul att läsa det om och om igen. Att jag en gång bad att få Mianserin utskrivet för sömnen och hon vägrade för hon kände inte till det, det hade jag däremot velat ha i skrift. Att en annan läkare skrev ut det tre dar senare, finns dessutom inte heller med. Lägligt.

Dessutom har sjukgymnasten, även den jag trodde förstod, sagt att jag har rörelserädsla, när jag har försökt förklara att jag blir sämre om jag gör för mycket. Den andra ville skicka mig till kurator för att bearbeta denna rädsla. Sambandet framgick tydligare i skrift. Jag påstås också ha sagt att ingen försämring har skett i min ME de senaste åren, när verkligheten och sanningen är att jag blivit avsevärt sämre, både de senaste åren, liksom de ARTON ÅREN före det. Det var mer, men jag orkar inte med mera nu.

Den enda goda nyheten var att ultraljudssvaret sa att min gallblåsa är full till brädden med stenar. Inte med de orden, men knöfull hur som helst. Det är så vaaaaaaaaansinnigt befriande att ha nåt som ingen förnekar eller förminskar.

3 kommentarer:

Sara sa...

Sluta läs!
Jag har en bibba med papper från min vc som jag ska ha med till Gottfries nästa vecka, men jag tänker inte läsa dem. Det får maken göra.

Stina sa...

Jag tycker synd om dig.. Det här med att inte bli trodd och bli "bortförklarad" ger ju ytterligare en dimension till allt lidande.

Jag har ju aldrig varit i den situationen som du är i, men kanske jag var där och snuddade lite vid något liknande för ett par månader sedan. (Har jag sagt det här redan?) Kortfattat kan jag säga att det är väldigt intressant att diskutera förlossningar med folk som inte vet ett dugg vad de snackar om... Hade en liten diskussion på facebook med två ensamstående killar som båda menade att det här med att föda barn faktiskt inte är en så stor grej och det gör inte så ont som kvinnor vill få det att låta som. En gravid kvinna har ju extra endorfiner i kroppen! Och de tar ju bort smärtan vid förlossningen så till den milda grad att "vissa känner det knappt". WHAT? Nog för att det finns lättare och svårare förlossningar, men jag kan garantera att inte ens den kvinna med den lättaste förlossningen i världen skulle säga att hon "kände det knappt".

(Det står t.o.m. i skrifterna att vi ska föda våra barn med smärta.)

Jag blir så fruktansvärt irriterad när folk som inte har den minsta koll - ENSAMSTÅENDE KILLAR vars enda erfarenhet av barnafödsel är att de har många syskon - påstår sig veta mer om mina förlossningar än vad jag gör och har MAGE att nedvärdera det jag gjort och kämpat mig igenom genom att säga att det var väl ingenting.

Jag antar att det kanske är lite så du känner när du blir bemött av oförstående läkare som varken förstår hur svårt du har det och hur du har kämpat under alla år eller ens kan fatta och erkänna att du är mer insatt än vad de är.

Gah, puckon finns det gott om!

Anja Olergård sa...

Till och med när jag sa om gallstensanfall att vissa hellre föder barn (hade läst om två som faktiskt sa så) så kände jag att jag inte riktigt "fick" säga så eftersom jag bara har den ena erfarenheten att jämföra med. Att tro att man vet nåt om barnafödande för man har många syskon är så korkat så jag smäller av. Men visst, det går nog två idioter på en vettig här i världen. Vi får hålla ihop, muahahaha!