100 saker, var det så?

Såg härom dagen nåns tanke om att under ett år sälja 100 saker man har hemma -- böcker, skor, väskor, kläder, vad man nu har samlat på sig. Sedan skulle man göra nåt roligt för pengarna. Fördelarna med det här var tre:

1) Om man går igenom sina saker och gör sig av med de minst älskade sakerna, blir de man sparar viktigare.

2) Att rensa bland sakerna gör att vi får utrymme för tankar, känslor, planer, drömmar. Saker kan tynga oss.

3) Att ha pengar uppbundna i saker gör oss ofria. Att göra något roligt för pengarna, tillsammans med människor som är viktiga för oss, gör att man flyttar det ekonomiska värdet från saker till människor och upplevelser. Bara vinster!

Det finns en bok om en man som skalade av sitt ägande så att det bara blev hundra saker kvar. Det tycker jag låter lite extremt för mig, särskilt om femton av dem redan är nagellack...

Det här hette vist #crop100 och går förvisso ut på att sälja/göra sig av med 100 saker på ett år.

En vinst förutom de tre ovan skulle också vara att om man inte har så många kostymer att välja mellan blir det enklare att välja och man kan använda den energin till riktigt viktiga beslut, sa visst Barack Obama.


Källa

2 kommentarer:

Sara sa...

Jag har försökt sluta fatta beslut, för det tar alldeles för mycket energi. Och jag har ändå inte en enda kostym som har snott kraften från början.
Och så är det för svårt så där står jag där med en falukorv i ena handen och en varmkorv i den andra och så blir det ingen middag.Hur ska man ens kunna välja mellan två likvärdiga ting?

Däremot börjar jag bli rätt bra på att delegera beslutsfattandet. Är det inte det de bästa cheferna gör också?

Anja Olergård sa...

Hög igenkänningsfaktor på korven... Mikael tycker inte längre det är konstigt när jag svarar att jag inte kan bestämma. Så skönt att inte behöva förklara. Svarade frissan för första gången att hon fick bestämma. Och naprapaten fick bestämma tid åt mig. Jag säger helt oödmjukt att det var tur att jag hade lite att ta av, hur skulle jag annars varit efter arton år av IQ-minskning. En amöba? En snickarbänk?