En tyken hund

Vi försöker lära hunden att inte skälla när någon kommer och knackar på (det är enda gången hon skäller). När man är i ett annat rum och säger schhh så brukar hon inte bry sig, men när man kommer in i hallen (man springer inte lika fort genom lägenheten som Vanna gör!) och säger att hon gott kan vara tyst, så brukar hon med hjälp av ögonkontakten fatta vad man vill och tystna. Men härom dagen när hon skulle bli hämtad tykade hon sig lite mot mig när det knackade på dörren. Hon skällde först som en galning: VOV, VOV, VOV, VOV, och sen när jag kom och sa tyst osv till henne så sa hon ett tyst bjäfs. Liksom för att visa att hon minsann ville skälla, men om det var nödvändigt kunde hon göra det tyst. (Kanske hunden inte äger intelligens i stil med min teori, men jag tolkar ofta hennes beteende som om hon faktiskt kan tänka. Det blir roligare så.)

Jag vet att man inte ska säga massa saker, varken till barn eller hundar, som man inte bryr sig om att följa upp, och hon lyder faktiskt. Men ibland vill hon väl visa sin egen vilja. Och detta var faktiskt lite roligt.

Inga kommentarer: