På väg hem ikväll började vi prata om en del saker om skrivande som jag lärt mig genom några bloggar. T ex är det inte så populärt mer prologer. M höll med och sa att om det står Prolog känns det som "arbete innan man får börja läsa". Jag håller precis med. "Vetarna" säger att om man vill ha med information som är väsentlig för innehållet i boken är det bättre att stoppa in det inne i boken, när folk redan har fastnat. Om innehållet i prologen däremot inte är nödvändigt för handlingen så ska man strunta i prologen. Klokt Och jag som hade tänkt ha en prolog i början av min "mordbok"... Men jag ändrar mig och stoppar in det i boken istället. Man är väl inte dum.
Men speaking of the subject, prologer, sa jag att boken jag började läsa igår kväll inte har en, inte två, utan tre prologer. De heter De långa knivarnas natt, Kristallnatten och Natt och dimma.
Mikael, bäst i världen, världens coolaste fästman, svarar utan att tveka: Vad är det för bok du läser egentligen?!
Här måste erkännas att jag själv inte är säker på att jag hade kunnat placera titlarna i samband med andra världskriget. Jag är sådär lagom ointresserad av historia. Pinsamt ointresserad, för det är ju viktig allmänkunskap! Gillar bara vissa eror, som jag kan nåt om, men har absolut ingen överblick. Tillbaka till ämnet. Jag tycker det är übercoolt och rentav sexigt med kunskap och allmänbildning. (I god kombination med ödmjukhet vill säga.)
Han svarade dessutom sin son i telefon med Bonjour.
Aaaaaaah.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar