Gick inte så bra

Idag minns jag att jag tänkte, medan jag sov, att eftersom jag flyttat duschen från igår till idag så är alarmet inte på. Så jag kollade på klockan och hon var 12.58. Tyvärr blev jag klarvaken av det. Sovit nio timmar så inte katastrof men rätt kass. Så jag låg i sängen och försökte göra ingenting. Gick sen upp och tänkte på döden och att bli änka, och lyssnade ett dussin gånger på Stop all the clocks med Rigmor Gustafsson och som Ninni sjöng på Robs begravning. Dikten/texten är WH Audens och den är en skoldikt som är ett exempel på hur poesi kan vara mer än ord, kan vara så träffsäkert att det griper tag om inälvorna. 

Så jag lyssnade och tänkte, kände empati för folk som blir änkor, nu och för länge sen, och nu har jag feber. Jag glömde att emotionell ansträngning ger samma resultat som fysisk. Kan inte fatta det egentligen. 

Jag skulle ju förbereda mig/vila inför imorgon och då är inte feber en bra förberedelse.

P. S.

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.