Kvinnosjukdomar är ju bara...

... en kvinna som är hysterisk för att hon känner efter för mycket. 

Men det här är första gången jag läser om ME i SvD:s dagliga mailresumé. Och det är säkert den tionde internationella artikeln om samma sak. Tänk om man kunde hitta en biomarkör för ME i samband med att man utökar ME-forskningen till att innefatta långvarigt covid-sjuka, som kan ha fått ME. Man kan inte få ME-diagnos förrän efter att man varit sjuk i sex månader, men att folk varnar för det fast det inte gått sex månader och folk inte ännu har sökt sig till ME-klinikerna I massor, är ju ett gott tecken. De namn som författat artiklarna jag läst har i de flesta fallen inte varit några ME-peraoner som jag känner igen. Så att även andra sorters vårdpersonal än ME-specialister och vetenskapliga journalister som inte har ME som sitt skötebarn ändå 
kopplar långvarig covid till ME, är ovanligt och positivt.

Fast, att höra detta om och om igen ger mig flashbacks till när jag blev sjuk i halsen och fick ME. Jag tål inte mycket längre, så det har tagit fram många jobbiga känslor som jag trodde jag var färdig med. Men tror inte såren är läkta, bara gömda.

Men artiklar är bra. Jag behöver bara inte läsa dem alla. Den lilla snutten ovan är den enda jag orkat med att läsa till slutet. Man är ju lite handikappad i skallen. Och mer ställen.

Men så länge man inte blir permanent handikappad i humöret så klarar man det mesta.

Inga kommentarer: