Vi har två fantastiska ME-forskare i Uppsala som båda heter Jonas. (Att kalla mängden svenska ME-forskare för en handfull är dessutom att ta i i överkant.) Vi brukar skämtsamt kalla dem Jonasarna. De har fått mitt blod att forska på. De är internationellt kända för sitt arbete. Fick igår reda på att den ene, Jonas Blomberg, professor emeritus, plötsligt har gått bort. Jag kände honom inte så jag låtsas inte att jag sörjer honom så som hans familj och vänner gör, men han var så rakryggad och betydde mer för ME-communityt än bara genom sin forskning. Han stod upp för oss i media bland annat och det är därför jag gråter nu. Vi kommer att sakna hans röst och hans gärning. Hemskt tragiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar