Vansinnigt spännande!

Mikael var på Spionvandring på Östermalm igår kväll, anordnad av Civilförsvarsförbundet. Hjälp, vad spännande! Det var en välklädd herre, med paraply i form av ett gevär och som har arbetat länge i försvaret, som höll en historisk vandring. Det byggde på vittnesmål och fakta om var och hur spionverksamheten gick till under 2:a världskriget. Jag är inte jättefrälst på historia, men ett av mina drömyrken som barn var franska motståndsrörelsen under andra världskriget. Minns inte vad jag läst som satte såna starka spår, men jag slukade ju böcker. Och att jag inte hade fattat det där med att det förflutna inte finns tillgängligt längre säger kanske mest av allt hur liten jag var, och hur optimistisk alt naiv jag var. Mikael kom i a f hem och berättade så mycket han kunde komma ihåg. Bland annat var platsen Östermalm viktig eftersom det finns gott om stora våningar där man kunde ha stora operationer med många människor. I början av kriget fanns en handfull utländska aktörer i Stockholm, motsvarigheten till ambassadörer, i slutet många tusen. Och de spionerade på varann hela bunten. Om Mikaels hemkomna version var av minnesbrist urvattnad, så märker jag att jag själv har silat hela kvällen genom en mycket stormaskig sil och knappt nåt är kvar att återge.

Men jag vet inte om man får säga detta, men Mikael hade frågat guiden vad han jobbade med i försvaret när han gick i pension, och det kunde han inte säga! Bara en sån sak! Det har jag alltid velat säga, det och Follow that car! Tror Mikael och jag måste ha en dejt där vi följer efter en bil och så får vi se vart vi hamnar. Han är möjligtvis inte lika road av det som jag, som älskar allt vad kriminalhistorier heter, men han brukar vara fantastisk på att humor me!

Nästa vecka, tror jag det är, friade han för tio år sen och vi ska åka tillbaka till restaurangen på Timmermansgatan. Dagen hade vi bland annat tillbringat på Grand Hotel, först skulle vi bara in genom nån sidodörr men sen blev det ett äventyr i korridorerna när vi letade efter en frisör och jag till slut öppnade en omarkerad dörr som gick rakt in i köket! Det var samma känsla som när jag var barn och smög på mina kusiner Sofie och David i vårt hus på Gårdskullavägen.

Men om nån frågar mig vad jag jobbar med så är det ju inte en lögn att mystiskt svara Det kan jag tyvärr inte säga! Ska kanske prova det om jag typ byter frisör. Hjälp, vad kul! Men jag är urdålig på att ljuga så jag skulle inte kunna hålla ett pokeransikte. Har jätteproblem hela december och januari för att jag inte ska råka berätta för Mikael vad jag har köpt till honom, först i julklapp och sen i födelsedagspresent en månad senare. Det är lite för kort startsträcka på det där med födelsedagen! Får kanske börja tänka redan nu.

Såg förresten världens bästa present till pappa på tradera, det var ett Märklintåg märkt Kosta Boda. Pappa älskar modelljärnvägar, och säger att han ska börja bygga sig en tågbana när mamma dör. Och Kosta Boda är speciellt för hans pappa hade en glasaffär på Aschebergsgatan när han dog och vi har en hel del glas och kristall därifrån.

Jag har t ex en uppsättning supervackra glas som vi dock är dåliga på att använda för att vi är lata och alltid bara plockar ur köksskåpet i sista sekunden innan barnen kommer. Men det vore trevligt att använda dem! Och ju äldre jag blir, desto mer galen i glas och kristall blir jag! Har ju några Iittalaljusstakar som jag kommer ihåg från min barndom och som jag avskydde då, men nu älskar jag dem! Så de hos mig är inte från farfar, de är från tradera, och två av dem är dessutom oäkta, men det tog mig en stund att upptäcka det och nu är jag för snål för att köpa två till som ersättning. Det får bli nån annan gång.


Förresten, apropå glas, så har mamma och pappa alltid haft en speciell adventsljusstake i form av snöbollar i glas, från Kosta Boda. En enskild snöboll är ganska vanligt. Det finns säkert 10 st på tradera just nu. Men att ha fyra som sitter ihop som en adventsljusstake är mycket ovanligt. Det finns faktiskt en till salu på tradera, första gången jag ser en. För 2 000:-! Vi har ingen adventsljusstake alls, sen jag gjorde mig av med den vi hade och som bestod av blockljus med plåtsiffror. Den var för shabby chic. Jag gillar flera ljusstakar men ingen är så perfekt att jag köper den. Vill inte heller ha en rund, så där åker ju silverstakar från både Georg Jensen och Svensk Tenn. Gillar Nordic light, men den är egentligen inte min stil. Jag vet inte helt vad det är jag gillar för den är för nordisk för mig. Men om de där snöbollarna inte kostade 2 000:- så hade jag lätt köpt dem!


Ja, men nu är det ju oktober och snart dags att julpynta. Min hemtjänstperson sa i måndags att de har börjat julpynta i vissa affärer i stan. Då så.






4 kommentarer:

Monnah sa...

Jag njuter för fullt av hösten, men har börjat längta lite efter jul också.

Harriet Klarin sa...

Jaja. Och morfar sa att när mormor dog skulle han flytta hem till Jämtland. Se hur det gick.
Pappa ville skaffa hund också när jag dog men har redan insett att han är för lat att gå ut med den.
En modelljärnväg drömmer han om att sätta upp i sovrummet när min säng är borta. Så han får plats med den.
Den som lever får se.
modren, halvt levande efter Kretaresan

Harriet Klarin sa...

Snöbollsadventsljusstaken är din! Säg till när du vill ha den.
Vi har njutit av den i många år. Nu är det din tur. Den ÄR vacker!
modren

Anja Olergård sa...

Men, är det sant??? Vad oerhört snällt! Å, jag blir lite till mig! Vill ta fram julgrejerna NU!