"Fel" reaktion?

Jag har inte läst mer om Arnault-domen idag än att han råkade få Nobelpris. Men för några dagar sen läste jag att han hade sagt "du ser ut att ha en vacker f***a" till en kvinna. Ingen har sagt nåt sånt till mig, men min första reaktion när jag tänker på vad jag skulle önska mig att jag gjorde om nån sa så, är att ge personen en örfil.

Men hur fel är det inte att reagera med våld mot ett övergrepp (eller övertramp, jag vet inte vad som är vad)? Och hur ska man egentligen reagera? Det är ju helt rubbat att nån reaktion skulle vara fel. En reaktion mot ett övergrepp är väl alltid "rätt". Men nej, att börja förfölja förövarens familj är fel. Ett ocivilicerat beteende rättfärdiggör faktiskt inte att jag reagerar ocivilicerat tillbaka. Och det är ju hemskt orättvist. Om nån våldtar mig får jag inte hämnas, bara berätta det.

Nu har vi ju inte pistoler i vart och vartannat hem i Sverige, så som de har på amerikansk tv, men om det kommer en som bryter sig in och försöker ge sig på mig, så får Mikael bara lov att skada honom så mycket att han slutar, han får inte fortsätta skjuta tills han är död, vilket de alltid gör på tv. Nu hade nog M hanterat både en våldsman och ett vapen väldigt mycket mer stoiskt än jag. Men man får inte bruka mer våld än nöden kräver.

Och man får inte döma folk på förhand i media, man får bara låta rätten avgöra.

Men rätten avgör ju aldrig om en person är skyldig eller oskyldig, utan bara vilka fällande eller friande bevis det finns. Nån kan ju vara skyldig men det saknas bevis. Och, inte för att jag förstår varför, i teorin kan man ljuga ihop ett övergrepp som hämnd. Såna fall håller Dr Phil på med nuförtiden, när han har gått många steg neråt på kvalitetstevetrappan och är mer lik Jerry Springer än nåt annat.

Det är som att vi är små barn och dagispersonalen försöker lära oss att man inte får bitas när nån tar ens leksak.

Det gjorde min svägerska så bra. Jag hörde henne säga till både tjejerna och killarna att de skulle share, när de fortfarande var små och långt tidigare än jag trodde att de förstod vad ordet eller konceptet betydde. Men det har blivit riktigt fina ungar av dem. Jag hoppas detsamma om hela den mänskliga familjen.

2 kommentarer:

Harriet Klarin sa...

Och på avskedsmiddan hos oss ville O inte äta och fick veta att då fick han ingen efterrätt heller. Han brydde sig inte förrän efterrätterna kom. Då började han gråta. Din svägersta - barnens mamma sa: I love you but whining is not an option.
Det här har jag visst redan berättat?
modren, halvsenil

Anja Olergård sa...

Jag tyckte de hanterade det så bra! Och minns du hur Johan frågade efteråt Känner du sig nöjd med att du fattade bra beslut som gjorde att du fick efterrätt? Vad smart! Men det kräver energi och uthållighet att fostra barn, helt klart!