Vilken utflykt!

Onsdagen nu i veckan började med att Vanna, rackarns byracka, skäller utanför min stängda sovrumsdörr tills jag vaknar. Sen vill hon inte komma in i sovrummet utan lägger sig istället tillrätta på Mikaels väska i vardagsrummet. SÅ HON VILL INGET, BARA VÄCKA MIG?????

Det kanske var lika bra det för jag drömde att jag hade massa getingägg i livmodern och plötsligt hade jag 5-6 nyfödda getingar i underbyxorna. Det var en mycket skum dröm!

Sen packade vi lite. Vi åkte nämligen utomlands! Tror jag det räknas som i alla fall. Vi har  tagit oss en tur till Åland. Hytten var rymlig (23 kvm) men svinkall. Vi hade utsikt över havet från hytten, rakt framåt genom stora panoramafönster, men efter en halvtimme var det mörkt så Mikael får glo upp den utsikten imorgon när jag FÖRHOPPNINGSVIS sover. Sov 8 1/2 timmar inatt tack vare besten Vanna och jag hade behövt 12. Men lite får man offra för att göra nåt kul!

Till slut hamnade vi ändå i matsalen (det fanns bara plats på sittningen kl 20.30 och jag hade bara ätit morgonpiller. Så jag var störthungrig). Med oss i vår "sittavdelning" satt ett gäng överförfriskade bussresepensionärer från Skåne. Det hade bara kunnat bli värre om de också sjöng. Ju mer alkoholen verkade, desto högre lät det. Ljudkänslighet är inte bekvämt alla gånger. Vi hamnade dock bredvid ett äldre par (medelåldern på kryssningen var minst 65) som inte hörde till bussällskapet och där kvinnan var så artig, vänlig och social på ett charmerande sätt och tog mig på axeln och hoppades att vi fick en fortsatt trevlig resa. Man kan verkligen göra en annan människa glad och till och med få dem att känna sig älskade och värdefulla genom att bara le och vara trevlig. Jag har ju inte så mycket socialt liv längre, men där såg jag hur en liten ansträngning ger ett hundrafalt resultat. Den kvinnan har jag tänkt på flera gånger sen dess, varje dag faktiskt. Sån vill jag vara!

Men maten, vilka massa alternativ! Mina favoriter var skalräkor, gravad lax, dill- och smörslungad potatis, ägghalvor, rökt nåntingfisk, ansjovis, löksill och senapssill. Sen en kall köttbit marinerad i nåt. Det var de kalla rätterna, det.

På varmrätternas topplista stod torskgryta med potatismos, inkokt lax som smälte på tungan, olika grönsaker som morötter,  blomkål mm, några rostade. Sen äppelgräddsås till nån fläskköttbit och bea till en rostbiff med potatisgratäng. Jag är rätt enkelspårig och tar det jag gillar. Så gör väl förstås alla. Mikaels mat var inte lik min! Så skönt att man tar vad man tycker bäst om. Han var riktigt förälskad i en viltköttgryta som jag inte ens smakade på. Och på bordet med kalla rätter tog han såklart såna där dubbla strömningar med dill, som jag absolut inte gillar. Okej, smaken älskar jag men jag är så mesig när det gäller ben i fisk och får faktiskt kväljningar av strömming. Fast mamma gjorde i min barndom en god rätt med rullade strömningar i ugn med en sås av tomat och dill och den var jättegod. I två tuggor tills man kände kittlandet i munnen

På efterrättsbordet imponerade morotskakan bäst och chokladmoussen näst mest. Som avslutning åt jag ett tuc-kex och det var så gott med nåt lite salt som avslutning. Om jag inte hade varit så mätt hade jag gärna tagit en bit brie till tucen. Nästa gång! Jag har faktiskt räknat ut hur jag ska göra nästa gång jag äter sån här kryssningsbuffé. Ta bara morotskaka och chokladmousse. På sin höjd en sked glass om chokladsåsen är varm. Gör plats för en liten bit brie och kex. Och vad gäller maten, ta inte ens nåt bröd, fast det lockar när man är vrålhungrig. Ät massa sill och lax och rökt fisk, ta ett par ägghalvor och några små potatisar. Man mår bra av att äta sån mat, så ta två av det du gillar, inte bara en. Och sen de varma rätterna. Kör mycket fisk, det är friskt och fräscht, och ta bara två små köttbitar, gärna av olika sort med olika tillbehör. Inga köttbullar, det är inte så speciellt. Ja, det är min framtida taktik. Efterrätterna var inte särskilt goda och jag hade hellre ätit en bit senapssill till istället för att göra plats till makroner och annat.

Taxfreen stängde 22 så där stod vi snopna kl 22.20. Men vi är ändå så tjocka och behöver inget godis. Och det var nog tur att vi missade taxfreen för annars hade jag haft feber av att i snabb följd ha ätit ett par bilar, några till, och bara några fler och ojdå, var det bara en kvar? Så går det nämligen när jag får tag på en påse bilar. Helt förryckt. Jag KAN verkligen inte äta bara några stycken. Så bättre då att aldrig äta ens en!

Hade tänkt be Mikael köpa mig en räkmacka till lunch nästa dag och vi gick förbi kaféet men de kostade 110:- och så hungrig är jag inte! Fast nästa dag när han väckte mig stod det en bricka på sängen bredvid mig med en Pucko, en räkmacka och ett miniwienerbröd. Den mannen vet hur vägen till mitt hjärta går. Han hade också varit i taxfreen och påsen med Pandalakrits var så tung att man kunde använda den som vikt när man tränar. Jag provade nämligen, fick mjölksyra efter fyra små lyft.

Vi var vid dansbandsgolvet också efter maten och kvällens bästa syn var en kille som dansade med sin dam med ena armen runt henne och andra armen mot en pelare, som stöd. Vet inte om han var full, trött eller sjuk, eller bara väldigt yr (fast det blåste knappt) men sånt engagemang får man ju bara applådera. Allt för dansen!

Annars kan jag meddela att man bara borde köpa smink från Lancôme. Sminkade mig med min finögonskugga därifrån i lila, grått och vitt och det var så packat med färgpigment att jag inte fattar varför man nånsin använder nåt annat än högkvalitativt smink? Så nästa gång jag ska ge mig själv en fet belöning ska jag köpa ett läppglans från Dior eller Lancôme tror jag.

Sammanfattningsvis var hytten inte lika fin som den på Silja, maten var antagligen ett snäpp mindre märkvärdig, men väldigt lik och därför kan jag inte riktigt minnas och avgöra. Men vi kom in ordentligt i hytten med rullstolen. TACK OCH LOV att vi hade rullstolen med! Det var inte så långt till restaurangen, och inte från maten till vårt bord, men det var ju kö som jag slapp stå i och kunde sitta i istället. Och sen när vi var framme vid maten tog jag själv. Men jag har rest mig i och ur den där saken kanske åtta gånger och på slutet visste jag inte hur jag skulle dra mig upp för både armar och ben var lika trötta. Man känner sig lite uttittad och annorlunda när man kommer i rullstol, men när jag i början av kvällen tänkte att jag inte ville vara till besvär osv, så tänkte jag mot slutet av kvällen att jag hade lagt mig på golvet om jag skulle behövt gå fram och tillbaka. När vi kom tillbaka till hytten orkade jag inte ens gå ur rullstolen på en stund. Men vi hade en ganska stor backe i hytten som jag stod på toppen av och det kändes väldigt farligt och spännande att inte veta om man skulle rulla ut genom panoramafönstren :-) Dagens läskigaste var annars när vi skulle gå från bildäcket till hissen upp. Då var det två små uppförsbackar och när det bara var vi kvar så körde Mikael upp mig närmare hissen så vi skulle hinna in. Och väl uppe på den sista kullen känner jag hur jag börjar rulla nerför, baklänges, och ser för mig hur jag rullar neråt med huvudet före och rammar en bil som står där. Men nån hade tänkt förut, för backen slutade med en liten upphöjning, så rullstolen rullade bara 5 cm. Men ändå, det är ju inte meningen att man rullar bakåt i rullstol så man är väldigt kontrollös.

Vi såg förresten på en underlig sporttävling. (Skönt förresten med bekväm dubbelsäng där Tv:n var nästan lika stor som panoramafönstret.) För det första såg de tävlande inte jättesportiga ut, mer som att de hade tatt in folk från gatan bara. Det festligaste var när det kom en 65-åring med vanliga kläder och dålig/ingen behå. Hon såg mer ut som om hon var på väg till tvättstugan än till en sporttävling i finländsk tv. Folk från gatan säger jag! Länge leve den vanliga människan! En gren var att man skulle lyfta en skivstång med en arm. Ett ryggskott waiting to happen, if I ever saw one. Och visst tog damen sig för ryggen och fick slängt ett njurbälte till sig. Nån annan gren fattade vi inte vad den gick ut på, möjligtvis att se hur många lyft direkt efter varandra som man orkade innan man gav upp, eller om det var tid som tog slut. En gubbe, ja, jag säger gubbe för han såg ut som en ölstinn pensionär, där ölen skulle födas vilken dag som helst, han var jättestark. Men han såg verkligen inte atletisk ut där han la sig på bänken under skivstången men sin stora runda mage. Fast han lyfte mycket mer än 100 kg. Nej, vilket festligt program där man inte riktigt fattar vilka som tävlar eller hur det går till.

När vi kom av båten gick det undan och bara efter nån kvart orkade jag inte hålla ögonen öppna. Men jag tror jag hörde nåt på radion om att Benny Andersson har släppt en pianoskiva. Man hörde den där Mountain Duet från Chess, vad nu den låten heter, och det var andäktigt att tänka sig att det var själva skaparen till all den fantastiska musiken som satt och klappade pianot. Sen när vi kom hem lade jag mig och blundade i sängen i tre timmar och sen kände jag mig nästan ok. Dagen efter fick jag däremot betala för resan men det blev inte riktigt så illa som jag hade befarat. Så jag har gärna lust att göra det igen! Om man kan vila sig en månad före och efter kanske det låter sig göras. Så grattis till mig och till Mikael för att vi har varit lyckligt gifta i 8 år. Detta var väl delvis bröllopsdagsfirande och försenad semesterresa, vi gjorde ju inget nu i somras. Hösten passar mig bättre. Men ikväll var det 21,9° i sovrummet när jag la mig! Det är rekord. Snart åker vintertäckena på, vi brukar byta i oktober och april. Glad höst till er alla!

1 kommentar:

Harriet Klarin sa...

Det var allt en spännande resa! Allt från nyfödda getingar (fast det var före resan) till matorgier och sport på tv. Ni lever livet!
Men nu är du väl 47 och inte längre 46? Du närmar dig de magiska 50. Betänk då att min nästa stora födelsedag är 80!!! Fast först ska vi fira guldbröllop nästa år.
Hälsa skällVanna.
modren