En sån dag

Idag grät jag när jag gick upp och tog morgonpiller. Det slutade inte så jag var tvungen att krama Mikael och snörvla fram varför jag grät, vilket blev en hyran med saker jag inte klarar och att jag känner mig så värdelös och orkeslös, och sen kom jag på att jag var ledsen för att jag har sovit dåligt i en vecka. Det hände nåt, har jag för mig, som fick mig ur gängorna (jag tror faktiskt det var cirkusen, jag kunde inte somna den natten) och sen har jag inte hittat tillbaka. Jag vaknar efter fem, sex timmar och får ta mer sömnmediciner, och försöker ta så lite det går men ändå så att det räcker för att somna. Och så går det inte en natt, och då blir det lite svårare nästa natt, och så är det som ett krig om gränser, där man tar och får väldigt små avstånd varje dag. Jag brukar säga att sömn är som att kasta en boll i ett hål. För en normal vuxen är det slm att kasta en badboll i en pool, du misslyckas nästan aldrig. Sen kan man ha sömnproblem, och då kanske det är som en basketboll in genom en ytterdörr. Svårare men med hjälp brukar det gå bra. Sen har vi mig och i normala fall brukar jag ha en tennisboll i ett mjölkpaket. Jag måste prova många gånger tills det blir rätt, och vissa gånger gör jag som jag gjorde när det blev rätt förra gången, men denna gången var det nåt annat som krävdes. Den här veckan har jag försökt kasta en pingisbord i samma mjölkpaket, alltså, toppen är av såklart. Det går, men är supersvårt. Minsta grej pajar det, som en vindpust. Ja, den här.veckan har varit jobbig, och ovanpå det har Mikael haft en jobbig vecka med flera stora besvikelser. Rosbuketten jag köpte till honom är.makalös och idag köpte han gula nejlikor och mörkrosa fresia, två buketter. Det är nåt med.tio spänn på hemkörning av helgens blommor. Så nu har vi blomsterprakt överallt och det betyder så mycket för mig. Dels kommer jag inte ut så mycket, och då oftast i bil, inte i själva naturen. Och dels blir vårt hem så vackert när det står en bukett blommor framme. Jag kan ju gå förbi en bukett tio gånger på en dag, med piller, toa, äta, låsa och larma. Och varje gång njuter jag. Kanske för att jag har så dåligt minne och inte förväntar mig att få se dem.

Nu är jag i alla fall glad.

Jag hittade förresten ett löst piller i qömnpillerboxen. Jag jämförde och det var en mandarin. De.tar jag bara en per natt så nån natt nyligen har jag tydligen sprätt tillbaka det ner i lådan, inte i koppen. Det var ju goda nyheter. En vettig förklaring till att det varit som det varit, i alla fall en natt.

Skafferiet står nu med öppen dörr för jämnan, 26 grader. Nu har vi 24,6 i sovrummet med öppet fönster. Och jag hör.massa bilar köra, så jag ska nog se på kvällens Invasjonen med lurar i ögonen. Hoppas texten kom med, annars har en del så lurig norska att det är svårt för mig att hänga med.

Vet ni annars den finaste.historien jag vet? På julafton satt alla med sina paket och B hade fått ett supermjukt täcke av J. B sa ett ord till mig som jag inte fattade, hon sa det igen, jag fattade fortfarande inte (nu tittar man sig omkring för lite hjälp), och tredje gången hör jag att hon till och med säger ordet på svenska för min skull, men också med en aning förståeligt dåligt tålamod i rösten: MYSA! Och jag blev så glad att hon ville mysa med mig i filten. Det är ett av de där ögonblicken som jag stoppar in i kassaskåpet i hjärtat, och när jag tar fram det börjar jag alltid gråta. Jag lever ett annorlunda liv, jag orkar kanske träffa barnbarnsfamiljen några timmar om de är här en vecka. Den sorgen kan jag ju över huvud taget inte tänka på för då exploderar jag. Och att Johans tjejer gillar mig minst av alla, för att de har gjort massa saker med de andra, och nästan bara träffat mig på middag. Killarna är artiga nog att stanna i famnen en stund så jag får krama och prata, men snart vill de ha mer och då har jag inget att ge. Ja, den sorgen finns hos mig hela, hela tiden för att personerna är här hela tiden. Ja, här å här, om vi nu kallar Norge och USA här. När barnen slm bor här brukar jag inte orka följa med. Vill kunna lägga mig, kanske flera gånger, och det funkar inte alltid.

Men det skulle ju inte bli en klagovisa. Dagen började hemskt, både emotionellt och fysiskt. Jag skulle hämta posten och kom inte mer än halvvägs, så Dick jag stå en lång stund och vila mig och gå små niooiårssteg. Jag slås av hur dålig jag kan vara innan "min tid är kommen". Senare på kvällen orkade jag slänga sopor. Så det är nåt med tiden och att jag kan mer senare.

Men nu ska jag bara skriva att jag är glad igen. Jag har på känn att jag kommer att sova tio timmar på raken i natt. Jag satsar på 02-12. Men då måste jag sluta nu och göra nåt mindre krävande än skapa babbel. Mycket go-to då är inslagna, feedly och pittoresk.

Är det nån som har ett önskemål om en färg, en känsla, en årstid, eller vad som helst, så letar jag gärna bilder. Det är väldigt lugnande och lagom jobbigt för mig.

Jag kan börja med inredning i grått och ek och raka, robusta kanter.

3 kommentarer:

Monnah sa...

Blä där blä passar och hurra där det passar. Och så önskar jag gryningsljus och norrsken och sådana pasteller!

Sara sa...

Skickar lite kramar i brist på bot. Kan skicka lite tystnad också: ______________________

AL sa...

Jag skulle så gärna få lite midsommarbilder för det firar man inte här i Norge....