Världens bästa man

Jag är ju inte bortskämd med män, med tanke på att jag var närmare fyrtio än trettio när jag gifte mig menar jag. Och därför har väl den man som varit närmast mig i livet varit min pappa.

Så allt som min man gör "bättre" än min pappa blir jag helt lycksalig över. Därmed INTE sagt att min pappa är ett dåligt exemplar utan helt tvärtom.

I bilen hem från mamma och pappa i söndags (det tar två minuter och är bara en rondell emellan så man får skynda sig om man ska fråga nåt medan de sitter fast!) sa jag att jag skulle bli väldigt glad för ett ikeabesök och undrade om han kunde tänka sig det i veckan.

Alltså, karln är ju vältränad, för han svarade nåt så underbart som Gärna!

Han undrade dock lite om jag hade några planer på att köpa nåt, eftersom vårt hem snarare är överbelamrat än i behov av prylar. Jag svävade lite på målet och sa att jag har hittat en matta till vardagsrummet som jag gillar. Vi har faktiskt varit utan sen jag minns inte när. Men jag ska ju "teala upp" saker och ting i vardagsrummet. Jag sa dock inte nåt om att jag har ca 200 grejer i Ikeas digitala inköpslista. Jag har börjat ta bort en del idag, som nytt soffbord (där försvann fyra grejer) och ny matsalsgrupp (där försvann ett gäng tusen kronor!). Sånt behöver vi inte, bara att jag har lite ADHD när
det gäller inredning och gärna vill göra om. Dessutom finns det tio olika korgar, bara för att jag ska kolla måtten på hatthyllan och se om några passar bättre. Och tio tyger, fast det i princip bara ett som är på tapeten. Det fylls på oerhört fort, och så värmeljus och servetter, och så är man uppe på tvåsiffrigt. Imorgon ska det röjas seriöst i listan.

Just nu drömmer jag annars om att min bror i USA skulle flytta hit och inte ta med sig några möbler, så jag skulle få skaffa allt till hemmet. Billigt såklart, det är ju lite av en sport, men barnvänligt är inte fullt lika kul faktiskt. Men pojkrummet skulle få gå i grått och gult och ha en elefanttavla (ska se om jag klarar att lägga in bilden eller länka) från Ikea på väggen. Jo, lite roligt är till och med barnrummen! Dessutom tänker jag mig att de ska bo i vårt område, gärna på ropavstånd, så att jag kunde _gå_ dit. Ojojoj. Hur ska jag tvinga hit mina syskon till Ribby allé? Jag skulle gärna ha allihopa här. Och jag sitter inte och håller på nån hemlighet om att Johan och de ska flytta hit, det är bara jag som drömmer.

Jag får egentligen inte skriva nånting på telefonen när jag har tagit stilnoctpåverkan, för jag kan hitta på vilka tokigheter som helst. Så det är bäst att jag slutar nu. Men jag vill gärna påminna om att det som var huvudtemat i det här blogginlägget var att min man gjorde mig till världens lyckligaste kvinna när han sa att vi _gärna_ kan åka till ikea.

Han har det så bra som har mig, så beundrande och tacksam. Nä, nu talar kanske stilnocten :)

4 kommentarer:

Nilla sa...

Vad gjorde vi utan dessa underbara män <3

Mireille sa...

Och Ikea!

Anja Olergård sa...

Min man har dock slitit av korsbandet i knät och haltar å har ont. I måndags fick han plötsligt väldigt ont i ryggen, antagligen av allt haltande. Ska den stackarn köra runt mig i rullstol?! Vi får se. Annars kanske det är halvtomt under os?

Monnah sa...

Om ni tar varsin rullstol och ber någon annan putta på då? ;)