Det blev av!

Min snälle man tyckte inte vi skulle ställa in ikeaturen bara för att hans korsband gått av och att han har ryggskott. Så han körde runt mig i rullstol, hämtade mat åt mig medan jag satt och väntade (spätta och jag åt POTATIS till! Och chokladmousse som enligt hemsidan inte hade några förbjudna ingredienser; ja, det hade jag kollat upp i förväg...), packade in i bilen, lämnade tillbaka rullstolen med mera, med mera. Det är inte så roligt att klaga jämt på hur jag mår när han inte säger ett pip om att han har ont.

Pläden Gurli var mer petrol än teal, men vi köpte den ändå. Och vi fick med oss mattan, på mitt ena fotstöd :)

Nu har jag varit igång så mycket/länge att jag har minnesluckor från i morse. Men jag behöver inte veta om jag tvättade håret idag, jag kan bara tvätta det när det ser ut som att det behövs nästa gång. Så spontan och okontrollerad kan jag vara!

Igår hade jag förresten -- när jag var en fem-tio minuter från att somna kom jag senare på -- gått upp och stekt en banan (med en tesked sirap på!!!) och vispat grädde till. Jag hade ingen som helst aning om det förrän jag hade letat i sovrummet efter en tidning som jag vet att jag tog med mig till sängen. Tydligen hade jag suttit vid matbordet med min banan och läst tidning. Fast det kunde vara värre, jag har inte spillt på nåt, inte köpt nåt, och inte skrivit nåt tokigt. Lite nattlig sirap är väl smällar man får ta. Och lite onödigt letande.

Läste på Facebook, som väl är lika pålitligt som Wikipedia eller rentav "Internet", att man får äta 2x7,5 mg zolpidem utan "tillstånd". Jag tar nån gång ibland, när insomnin är extra svår och jag inte somnat på fyra timmar trots fyra sorters sömnmedicin, 10+5 mg på ett dygn och min läkare verkar rädd att bli anmäld för knarkförsäljning allra minst. Markerar stort Får ej överdoseras!!! och skriver bara ut ett piller om dan, inga extra för när det är kris. Men när jag var på sömnlabb tog jag 2x10 och överläkaren där fick inte hicka utan skrev istället ut ytterligare en medicin. Det är ju inte som att jag tar högre doser på skoj, eller ens lättvindigt. Härom natten låg jag och blundade tålmodigt i två timmar utan att springa upp och ta fler droooooger. Fast en natt med dålig sömn gör det ännu svårare att somna nästa natt, förutom att jag går från att på kass till pest. Som jag alltid säger, sömnbrist är en tortyrmetod! Jaja, måste kolla efter i fass om det där med 2x7,5 verkligen stämmer.

Hur som helst märker jag att jag blev deppig (tillfälligt! Jag är fortfarande glad för utflykten och inköpen) av några sorgliga saker på Fejan som jag inte orkade med ikväll. Inga ovanligheter, jag tålde det bara inte ikväll. Jag är inte lagd åt ångesthållet men det känns lite panikartat att bli dålig efter att ha blivit körd runt en våning på Ikea. Som jag har legat på soffan i tre far för att förbereda mig för. Om jag inte kan göra mina små, planerade utflykter mer -- jag blev ju dålig av det lilla hos m&p i söndags också -- så blir jag lite nervös. Att vara helt husbunden är ytterligare ett steg neråt, och jag vet inte om allt är mitt fel för att jag inte tar det nog lugnt, eller att sjukdomen drar åt det håll den själv vill. Dessutom vet jag inte vilket jag vill, för inga av dem är lätta att hantera. Ska se om jag ska lägga energi och pengar på psykolog. Jag kanske behöver det. Vill _egentligen_ att nån som är duktig på ME ska analysera mitt sjukdomsförlopp och mitt nuvarande tillstånd och säga om jag måste vila ännu mer eller om försämringen är och alltid har varit oundviklig. Då kunde jag tro på det ena eller andra och hantera det. Nu försöker jag att inte tänka på det för att jag inte kommer fram till nåt svar. Men man -- jag -- har väldigt svårt för open-ended issues. Ska se om Mikael kanske har nåt klokt att säga om detta imorgon. Fast förresten ska jag ju inte tro på allt (depp) jag säger till mig själv på natten!!!

Nu ska jag i alla fall börja min sömnrutiner. Har bestämt mig för att försöka ha nån känsla av kontroll över sömnen. Vanor hjälper känslan eller kanske illusionen av makt, och jag kan på så vis tänka mer okomplicerat om min sömn, vilket borde hjälpa den nojiga biten av det hela.

Och man kanske inte, mitt i natten eller nån annan gång, ska använda det nedsättande "nojor" om vissa i stor mån berättigade rädslor inför min alldeles värdelösa sömn. Men jag sover ändå, och dåligt är bättre än många. Så jag reder mig.

Gonatt, verkligen!

4 kommentarer:

Sara sa...

Vet inte om det är nån tröst precis, men det var när jag hade varit en liten sväng på Ikea och därefter hade influensa i två veckor som jag insåg att jag hade ME. Ett Ikeabesök är en rejäl prövning som inte många klarar utan symtom, så en tillfällig utmattningsdepression tycker jag låter som det minsta man får räkna med. Hoppas med andra ord att du mår strålande idag och inte blivit värre straffad än så.
Annars, om du skulle hitta en specialist som har förmåga att analysera sjukdomsförlopp och förutäga förbättringar så hör av dig!

Anja Olergård sa...

Tillfällig utmattningsdepression låter väldigt som vad det är. Och jag skrev faktiskt ett utm när jag kryssade i måttligt deppig på mitt hälsoblad.Jag vet väl egentligen att det är normalt med både utm och depp å feber efter en sån tur. Men den var sååååå liten för att vara Ikea... :( Men man tänker att nu har jag vilat i så många dar, förberett listor och diskuterat alternativ i bilen, dessutom var vi bara i shopping mode en timme (inte för att vi hann klart, inte...) så jag trodde det skulle gå bättre. Idag vaknade jag kissnödig vid ett, men ska snart dra ut den bildliga sladden. Tack för att du tog ner mig på jorden igen!

Det bär mig emot att sätta press på God Anders, men vi kan väl bara säga att från nu får han ta besluten. För 3000:- kan väl lite beslut ingå i taxan :)

AL/Scandinavian Christmas sa...

Kanske inte någon större fara med en liten depp hit och dit, Johnny Depp vekar det gå bra för.

Anja Olergård sa...

Är du och min telefon i maskopi AL? Ändra alla depp till Depp, inga till Inga osv osv. Jag ändrar å ändrar och missar ändå hälften...